Eir tappade andan när händerna tog tag i midjan på henom och hen var tvungen att sakta ner sina tankar och bara andas några sekunder. Hen förde sedan ner sina korsade armar och tog tag i Joijs handleder ömt, för att föra dem bort från kroppen sin. Hen log varmt åt Joij och såg rakt in i ögonen. Ja, Eirs kropp i princip skrek efter att få agera ut…[Read more]

Gwyn skrattade till. “Kan inte protestera mot det. Jag har mardrömmar där jag begraver världen i eld. Hyperboliska såklart, men nog oroar jag mig allt.” Hon klappade henne på ryggen försiktigt. Snart nog var de två vid en gång in i bergen som hade träbalkar höjda som blockad. Inte så pass blockerande att man inte kunde gå dit, det var inte förbju…[Read more]

Zifri frustade till glatt och började vandra i riktningen som hon studerat lite tidigare. Hon hoppades åtminstone att det var rätt väg de färdades i, hon ville inte gärna komma vilse i öknen, hon var verkligen inte gjord för den här hettan, även om det hjälpte ordentligt av att bokstavligen vara en kamel i stunden.

Resan pågick ganska länge, de s…[Read more]

Efter en lång stund av nedåtgång för trappan kom de fram till en mindre sal med gångar som spred sig i alla riktningar. “Titta här,” Började Eir och log åt Joij samtidigt som hen närmade sig ett av de många ljusen på stake som var utplacerade längst alla gångar och längst väggarna i salen. Hen höll sin hand rakt över ljusets flamma och flina…[Read more]

Ayperos satt tyst en stund efter att Nenya försökt tala men tystnat. Han kände hennes oro i luften, som rök från en pyrande glöd, och genom deras mentala band sköljde hennes självtvivel över honom som kallt vatten. Ändå sa han inget om det. Han försökte inte mildra eller förklara. Världen hade brunnit nog omkring dem redan.

Iställ…[Read more]

Eira höll kvar handen om Livs lite för länge, trots att hon kände hur orden mellan dem bara gjorde luften tjockare. Hon ville inte släppa taget. Ville inte låta henne gå iväg utan att försöka, utan att säga något som kunde hålla dem kvar på samma plats, om så bara för ett ögonblick till. Trots att hon hade försökt att vara… nå lite frånvarand…[Read more]

Llwyd drog fingrarna genom sitt  hår och spottade i mossan som för att bli av med den unkna smaken i munnen. Blicken var smal som knivsegg när hon såg sig omkring.

“Jaja… stå inte där och lukta på blommor,” muttrade hon till Joij, även om rösten var halvhjärtad. Hon hade inget emot att skepnadsskiftaren var mer djur än folk ibland.  Någr…[Read more]

Trots att hon varit halvt medveten om allt, hade Nenya hört orden de yttrade mellan varandra. De brände fortfarande i hennes medvetna, och det var inte många sekunder som hon vågade möta deras blickar. Den rörde sig hastigt ner mot marken, som om hon inte riktigt kände att hon hade rätten att göra det längre och osäker på att ens hälsningen…[Read more]

“Absolut Joij, om vi hittar mördaren och överlever kommer hela Eirian vara på menyn, varenda liten delikatess!” Lovade Eir och knuffade lekfullt till henne med ett brett leende på läpparna. “Men inget mer tjuvsmakande!” Hen blev lite mer allvarssam och höjde ett finger mot Joij. “Jag smakar som bäst med lite återhållsamhet.” En inte så orimlig d…[Read more]

Förstås hade han rätt, han hade berättat för henne om Athanishka, om vad hon kunde göra, men det var ändå svårt att förlika sig med tanken, att förstå… Det som de tre hade delat hade känts oförstörbart, och särskilt bandet som Nenya hade med Ayperos. Ändå hade hon brutit deras band och den smärtan var ännu för rå för att Isra skulle kunna förstå…[Read more]

Ayperos lät blicken vila tungt på Isra en lång stund efter att hon slutat tala. Elden i honom hade falnat till glöd, men det var en glöd som ännu brände – envis, oberäknelig. Så drog han ett djupt andetag, som om han samlade kraft bara för att tala.

“Jag förstår att du är arg.” sade han lågt, mörkt. “Jag skulle ha varit detsamma om våra roller b…[Read more]

Eir anmärkte den antydda vikten Joij visade men valde att inte kommentera det. Hen valde att dra slutsatsen att det troligtvis hade med djurhudarna att göra eller att sanningen skulle avslöja sig förr eller senare. Istället log hen endast mot Joij och fortsatte gå, dock överraskad återigen av den märkliga varelsens närhet efter att känna der…[Read more]

Som alltid när hon ändrade skepnad vände Camthalion bort blicken, det var något med sättet som hennes kropp ändrade sig som gjorde att hans mage nästan vände sig ut och in. Det var inte naturligt på ågotvis. Samtidigt som det var det…. nå för Zifri i alla fall.

“Då så…” hummade hade lätt, kanske mer för sig själv när han satte sig mellan…[Read more]

Befallningen gjorde förstås Tipum ilsken, men han försökte att låta bli att visa allt för mycket av det åt Isra. Inte direkt en annan börda som hon hade behövt bära. Han smalnade lite i sin min, en liten ilsket skramlade med tallrikarna. Obrydd över att sprickorna kröp längre i porslinet.

“Ta vad ni behöver. Jag återkommer snart. Jag antar att…[Read more]

Eir fnös till. “Jag är inte heller odöd!” Hen rynkade näsan retsamt och vände sig mot Joij. “För kännedom anklagade jag dig för att vara en demon, inte död.” Eir flinade och klev ut på kanten av taket med ryggen mot kyrkan, blicken låst på Joij. “Och så du vet gör det mig inget att du äter mannen, världen är en bättre plats utan honom i den, men…[Read more]

Bodil lyssnade noga på allt Arand sa och tämjde sina förväntningar lite, även om hon fortfarande var djupt fascinerad av hans trollkonster så här långt och förblev säker på att han kunde få in Aslög på ett eller annat sätt. Men kanske var det värt att överväga alternativ ändå, lite förtroende var hon ändå tvungen att ha kring mannens skeptisk…[Read more]

Smickrad kanske, även om det rådde delade meningar om Gullveigs förmodade ondska eller missförståddhet. Hon hade själv aldrig lagt särskilt mycket tanke vid just det, det var allt för långt från hennes egen verklighet. Oavsett så hoppades hon att Arand skulle finna mer nåd i gudarnas ögon än den beryktade Gullveig.

”Du är mer magiker än oss a…[Read more]

”Det var inte mat jag föreslog. Vi kan ordna annat”, svarade hon efter en stunds tystnad. Hon kämpade med de splittrade känslorna och självklart skulle Ayperos se det, även om de inte delat ett band så som de gjorde. Hon slets mellan viljan att söka tröst i demonens plötsliga ömhet, och ilskan och kylan som hon kände växa inför Nenya. Hon önska…[Read more]

Jezeral steg genom dörren sist av de tre. Som alltid. Inte på grund av tvekan, inte av rädsla, utan för att någon måste vara den som vaktar ryggen när dörrar mellan världar stängs med mer vilja än logik. Ibland kunde oönskade väsen följa då man färdades i skugglandet.

Bakom honom gled dörren igen med ett ljud som påminde om en viskning i trä, d…[Read more]

Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.

“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”

Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]