Avbrottet hade kanske varit oönskat om det inte var för att det påminde henne om middagen med Vesvía, något som hon nästan hade glömt.

”Ah, perfekt”, sade hon istället med ett litet leende medan hon gjorde en avfärdande gest med ena handen åt Tipums håll delvis för att indikera till tjänarinnan att hon skulle ignorera honom, men också för att få…[Read more]

Ayperos mötte ljusets ord med en apatisk kyla, som om hennes närvaro och plötsliga uppenbarelse inte hade någon effekt på honom. Sant var att han inte hade sett henne på länge, men lika sant var att hon lika länge varit bortom hans tankar. I korthet hade han antagit att hon var död, och världen hade varit en enklare plats för det. Nu då hon var…[Read more]

Asgeir verkade lite förvånad och ställd över hennes plötsliga vändning i tilltal och energi, och gav ifrån sig ett litet osäkert leende. Många hade försökt utnyttja honom för hans fars ställning, men utan nytta. I norden var man tvungen att förtjäna sitt namn, och i slutändan spelade det inte allt för stor roll vems son eller dotter man var.…[Read more]

Det var ingen dröm. Lättnaden sköljde över Sera och hon kunde inte rå för att sucka tungt när hon svingade av sig hästen och gav tyglarna åt en stallpojke som sprang för att välkomna dem. Inte ens ett leende eller nickning åt pojkvasken. Hon öppnade dörren och slog några guldmynt mot disken till värdshusvärden.

“Två stop av det starkaste ni har,…[Read more]

Skrattet klingade av och tystnade när de båda avbröts av knackningar. Inte distinkta, utan hastiga, som om personen som knackade övervägde om det var ett smart drag att störa drottningen bakom dörren. Som om personen i fråga hade trott att ju snabbare han knackade – ju snabbare var det över. Dåraktigt. Tipum tog ett par steg mot dörren för att öp…[Read more]

Forma en linje. Om vi flyr dör de andra. Orden fick hennes leende att bli till ett större flin. Det fanns inget vackert med det breda leendet. Fast det var väl svårt att finna någon elegans alls i kvinnan. De läderröda vingarna, huggtänderna och de elektriska blåa ögonen som fick de flesta att frysa till i rörelserna. Det var inte heller som…[Read more]

Det fanns inte mycket mer att nicka lätt åt det som sades mellan dem. Fast vad var bättre? Den hemska tystnaden som trängde in dem i var sitt hörn och fick tankarna att löpa amok. Fanns det någonting som hon någonsin gjorde rätt? Hon gnuggade sig i sina ögon, som om det skulle få bort tankarna som gnagde inom henne. Det var nästan som om hon före…[Read more]

Osammanhängande frågor, åtminstone allt för fort för Tillie att förstå. Dessutom hade hon ju nästan sprungit rakt in i henne. Det var som en stor vägg. En kort blick uppåt, de bärnstensfärgade ögonen glimmade i solens sken, lite som ett rovdjur. Lång var främlingen, men inte en vägg som inte gick att klättra över. Utseendet förvirrade henne,…[Read more]

Egentligen hade det varit ett simpelt förslag. Något som kom in i hennes tankar och inte riktigt var menat att lämna munnen i ord. Fast å andra sidan? Han verkade inte allt för upprörd över hennes förslag dock. Till och med fanns det ett busigt leende, kanske han hade gjort detta förr? Åtminstone gick det snabbt nog som om hon skulle tro att det h…[Read more]

Hon nickar svagt åt sin rådgivares ord. En rådgivare hon tagit in sedan Sandor lämnat Karm till henne att styra just för hans ålder och erfarenhet. Förlitade sig på honom, trodde att han ville Karms bästa men… hon litade inte på någon fullt ut. I grund och botten var de alla ute efter en sak, mer pengar, mer mark och mer makt. Loradons mur…[Read more]

En stund stod hon utanför dörrarna in till rådssalen och bara andades, försökte få den där blanka hårda ytan att fästa. Det gick inte riktigt. Inte efter drömmen hon haft i natt och det märks att hon sovit dåligt, mörka ringar av oro kring ögonen men nåde den som skulle våga påpeka det. Skvallret skulle ändå gå, det visste hon.

Så öppnas dör…[Read more]

h

Det plötsliga ljuset hade bländat henne liksom det bländat Arand och hon hade instinktivt höjt en hand för ögonen. Hon hörde en kvinnas röst komma från ljuset och trots att hon försökte så kunde hon inte utröna vad som sades. Istället kände hon en hand sluta sig om hennes ena arm för att dra henne till sig. För en kort sekund var hon redo att hug…[Read more]

Hon kände adrenalinet pulsera då ljudet av nycklar skramlade, och dörren plötsligt öppnades. Med nöd och näppe hade hon hunnit ur synhåll, men hon var rädd för att hon inte varit snabb nog att ta sig upp för trappan till den andra våningen. Nu fanns det inte tid längre för att smyga och vara försiktig – hon var avslöjad – och det enda hon kunde…[Read more]

Asgeir betraktade den märkliga kvinnan med ett något förvirrat ansiktsuttryck. Vad var det hon talade om? Hon verkade heller inte riktigt förstå vad han talade om, men åtminstone erbjöd hon honom sin hjälp – vilket var något han inte hade förväntat sig. Frågan var om han kunde lita på henne? Men just nu hade de ont om tid, och om hon kunde hjälpa…[Read more]

Desto längre striden pågick, fick Arand långsamt känslan av att detta var en strid de inte kunde vinna. Men han var envis, och bara han kunde släppa lös bärsärken kanske det kunde distrahera Ayperos tillräckligt för att de skulle kunna såra honom. Den dödliga dansen fortsatte tills ett ljus plötsligt fyllde salen, och Arand var tvungen att…[Read more]

Hans skratt och fråga om det var formen hon menade fick också henne att skratta, men där hans skratt var hest och rått så var hennes klingande vackert, även om det fanns en uppenbar ton av något mörkt däri.

”Nej inte formen, den vet jag hur den ser ut. Jag menar rent… Biologiskt”, sade hon med ett höjt ögonbryn och ett litet, snett flin över…[Read more]

Ett, två. Längre hann hon inte räkna förrän hennes vildsvin for framåt mot vildkaninerna. Ett litet skrik hördes när ena kaninen hamnade på vildsvinets ena bete. Mat. Äntligen hade de lyckats. Det hade gått en ganska lång tid utan mat och både hon och hennes vildsvin, Pollen, hade magar som protesterade. Båda var rätt trötta på gräs och regnvat…[Read more]

Rynkandet på näsan och den uppenbara sättet hon inte tyckte om idén att vara en av hans skapelser. Det fick Tipum att le och nicka lite gillande. Hennes fråga fick honom att skratta, hest igen och han gjorde en gest mot sig själv med ännu ett hest skratt. Som om frågan i sig roade honom. Mänsklig? Kalla en demon mänsklig? Bara tanken var en dum id…[Read more]