Färden de begav sig på nu stod i stark kontrast till deras senaste färd, den som fört dem till Caras Idhrenin. Då hade hon knappt känt igen honom, hans sinne dystert och mörkt och de stunder då hon fick se honom le hade varit få. Nu sken han åter på samma vis som han gjort när de först träffades och för första gången på väldigt länge så såg hon h…[Read more]

Han flinar inombords över att känna hur hon reagerar för läpparna kring hennes bröstvårta. Händer i hans hår, något han inte brukade få känna, inte så varma och villiga i alla fall. Mer van vid slag och hårda ord, kvinnor som försökte undfly honom och även om det eggade honom, gjorde honom upphetsad så var det aldrig på riktigt. Hade han någonsin…[Read more]

Saskia Belsante
Hans läppar runt hennes bröst fick henne att andas djupare. Hennes händer landar på varsin sida av hans huvud och hon hon borrar in fingrarna i hans hår. Det mellan hans tänder styvnar av behandlingen. Upphetsningen spirade innanför hennes bäcken. Hon skulle inte haft något emot att han stannat kvar där nere, men hon sänkte si…[Read more]

Svaret kom med mer ärlighet än hon hade väntat sig och hon kunde inte låta bli att kika mot Vesvía där hon stod en bit ifrån henne. Hon hade tagit en stor risk som kommit till henne med detta erkännande och hon var uppenbart nervös, något som syntes i viset på vilket hon vred på sig där hon stod och drog i sin egen skjorta. Varför hade hon gjor…[Read more]

Planen som började formas var dåraktig, men det var den ena planen hon kunde se för stunden som skulle ha den minsta chans att lyckas. Hon hade klättrat över murar förut, men hon hade aldrig haft en fiende som denna att vänta sig på andra sidan, förhoppningsvis skulle det inte innebära hennes slut…

”Bra. Vi som tar oss över muren måste vara få…[Read more]

Nej, hennes ord var knappast betryggande och för honom kändes det som om han kastade sig rakt ned i djupt vatten utan att kunna simma eller ens ha förmågan att trampa vatten tills han kunde rädda sig själv. En isande skräckinjagande tanke som får hans blick att hårdna en aning där han står med blicken vilandes på henne, huvudet vinklas en aning på…[Read more]

När hon åter lyfte sitt ansikte för att möta Saskias så fanns leendet ännu över hennes läppar, men det var kanske lite vassare än innan, nästan nöjt, som om hon inte fann någon skam i att bli tillrättavisad ens av Iserions regent. Märhen hade i sanning infört nya seder och kanske hade övertrampet varit hennes sätt att undersöka huruvida denna Sa…[Read more]

Saskia Belsante
“Det vet du inte..” Säger hon med ett leende, det var det som var tillit. Våga utan att veta. Det var ingen tröst för en sån som honom. Hon vann inget på att förråda honom, det var det enkla svaret. Han hade ingen makt, inga tillgångar eller ens rykte som gjorde att det skulle vara lönt för henne att försöka lura in honom i ett d…[Read more]

Korpen

Det fanns i alla fall något som var bra med slott, palats och borgar. Till och med Korpen fick erkänna det även om han nog aldrig skulle göra det högt. Men faktum var att alla dessa lönngångar och dörrar som gjorde att man kunde färdas ostört och lättare från skuggorna kunna hålla koll på vad som försiggick i palatset var en stor fördel. F…[Read more]

De senaste dagarna hade slottet kryllat av tjänstefolk som ilat hit och dit, bara sent om kvällarna rådde tystnad och stillhet. I hennes flygel så syntes såklart det inte något av tjänarnas febrila arbete att ställa iordning allt efter Saskias vilja. I Iserion klappade det ett oroligt hjärta och framför sig hade Saskia flera djärva beslut att…[Read more]

Aine
Hon sneglar mot stenvarelsen, anade hans känslor som skiftade mellan positiva och negativa. Såklart hon hade menat honom också. Kanske bara för att han såg ut som en katt, sträckte hon ut sin hand och kliade honom i nacken. Strök sedan två gånger över hans rygg. I vilket fall som, blev hon glad över att de båda två valde att stanna. Hon…[Read more]

Aetas var glad att åtminstone någon var vettig nog att förstå att vanliga planer inte skulle funka väl i denna strid. Inte för att hon var allt för medveten om vad något sådant var. Fast att hungra ut vampyrer, kände som ett svårt uppdrag. Om inte omöjligt. Ett sug i magen kändes när Aethriatan erbjöd sig att följa med flickan från norr. Hon…[Read more]

Ännu en gång skrattade Vésiva och hon lät sin handflata slå träets robusta yta så att vinet skumpade lite i deras glas. Följde hans blick ut mot fönstret, ännu kunde man höra hur de smattrade mot glaset, hon ryckte lite på axlarna.

”Jag har förstått det. Att bli blöt med sådana här kläder är inte bekvämt, men om man är täckt med fjäll är det…[Read more]

Vinga kunde inte rå för att skratta och slöt sina ögon ett tag för att njuta av vinden som inte kändes lika kall mot hennes fjäll längre. Det var skönt och det kände som en frihet som hon sällan hade känt. Att visa sin drakform för någon annan än sin familj, var något hon trott var omöjligt. För det fanns regler som visade att man inte skulle g…[Read more]

Hjärtat till främlingen slog hårt för en stund. Hon hörde hur blodet pulserade, som många människor hade när de mötte hennes sanna form eller var nära till dödens kant. Fast det var något förvånande över denne man, han tycktes nästan kväva känslan och ett stabilt och nästan irriterande lugn. Fast kanske det var en bra oväntad förändring. Att bli…[Read more]

Tre, två… Kronbladen som Isra ryckte bort från den gula blomman föll ner mot marken och hon var säker på att när det sista bladet föll ner mot marken, att hennes huvud likaså skulle göra det. Hon drog hastigt efter andan när drottningen var på sitt sista kronblad som om det skulle vara hennes sista. Tystnaden var obehaglig och spänd. Tjock, nästan…[Read more]

Sandor lyssnade på Vasilijs ord och suckade inombords. Det gick inte att diskutera logiskt med befolkningen i Märehn, och det bevisade denna man än en gång. De var blinda för sina övertygelser, och att skapa en diplomatisk harmoni visade sig än en gång fruktlöst. Som de andra från Märehn sade denna Vasilij  mycket men ändå ingenting, för vad som s…[Read more]

Völvan studerade dem med de intensiva gröna ögonen som tycktes lysa i stark kontrast till resten av hennes uppenbarelse. Som om hon kände Jorunns tankar gav hon ifrån sig ett minimalt men vetande leende.
‘Välkomna till Draumrheim då, Jorunn och Turin. Mitt namn är Gerda.’ sa hon, utan att ägna dem några titlar. Sådant var inte viktigt inför guda…[Read more]