Trots att de talat igenom det om varit var det svårt för henne att lägga bitterheten och ensamheten hon känt under så många år bakom sig. Hon menar egentligen inget illa med orden hon ger Sandor men hon kan inte låta bli. Hon trodde kanske inte att han lidit så som hon gjort, han hade haft sitt medan hon ständigt blivit undanskuffad och inte räkn…[Read more]

Ibland undrar han om hon känner honom bättre än vad han själv någonsin gjort. Förvånades ständigt över hennes förmåga att verkligen se honom, se andra och det var bara en av alla de saker han älskade hos henne. Han lutar sig in mot hennes hand och sluter ögonen kort, njuter av hennes beröring innan han ser upp igen och möter hennes blick. Ett lit…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Izotar nickade lugnt, det var inte mer än resonligt och han förväntade sig inget annat. Han böjde huvudet i en nickning då hon lät honom sätta sig och han gjorde det med vinglaset i hand. Tyst doftade han på det och suckade lätt igen, denna gång av någon slags lättnad och melankolisk sorg.

‘Din mor och jag brukade dricka detta vin.’ sa han, tys…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Izotar rynkade på ögonbrynen lätt åt hennes hårda ord, men lät de inte egga upp honom eller göra honom irriterad. Han kunde förstå hennes ilska och irritation efter allt hon varit med om. Frågan var om han kunde göra bot på det eller inte. Där tvivlade han på sin egen förmåga, men han kunde inte ge upp hoppet. Än en gång visade hans ålder och li…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Izotar betraktade hennes rörelser utan att själv röra sig. Det var svårt för honom att stå där, då det var så mycket som gått fel – och då det fanns så mycket som han önskade att vore annorlunda.

‘Mitt agerande förra gången vi sågs var ovärdigt, och för det ber jag om ursäkt. Jag var… överväldigad av sorgen och ilskan beskedet om er mors…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett t…[Read more]

Izotar var lugn och verkade inte bekymrad över hennes hot. Då han tidigare varit spänd, ilsken och överväldigad av sorg bar han nu ett lugn och tålamod som bara kom med den långa ålder han hade bakom sig.

‘Ord som borde blivit sagda länge sedan, och ord som inte blivit sagda alls, om du är beredd att lyssna.’ sa han stillsamt, och drog sin kling…[Read more]

Om Salim visade någon förakt för den framfusige mannen vid namn Jarek visade han inte det, utan hade fortfarande ett ledigt och avslappnat leende läpparna – ett obekymrat leende.

‘Givetvis.’ sa han enkelt till svar, med en liten nickning som samtidigt kunde tolkas som en liten bugning. Han betraktade männen som förde iväg hans egna drygt femtio…[Read more]

Rushla hade precis tagit fram ett par öl glas och var i färden med att börja servera när hon hörde vad mannen utbrast. Det äcklade henne och hon gjorde en grimas, som om hon bitit i ett surt äpple. Klangen som hördes när stekpannan slog till mannens huvud var som ett fröjd för örat. Även det lilla kraset efteråt. Ah, som ljuv musik. Så…[Read more]

Det var svårt att få någon ögonkontakt, dels för att han var lång nog att hon skulle vara tvungen att sitta på den förbannade hästen för att vara i samma höjd och dels för huvan dolde dem väl. Var det egentligen konstigt att han snavade så som han gjorde med den så långt hängandes? Hon tog ett litet hårdare tag om hästens rem för att inte den o…[Read more]

Alvens blick verkade inte full av avsky, vilket förvånade Ziyaté. Trots allt hade avsmaken av hennes folk alltid funnits bland de flesta folk. Enbart namnet, mörkeralver, tydde väl på att de var av ond natur eller nattens varelser? Det var en vardag för henne och det djupa intresset hos främlingen gjorde henne obekväm. För ännu hade hon inte hunni…[Read more]

Hon hinner få en skymt av det där pergamentet men lägger ingen större vikt vid det utan låter blicken glida över dem som står framför henne. Hennes blick är fast och respektingivande. De båda riddarna säger inget, det var inte deras plats att göra det men de står intill översteprästinnan med sina händer på hjalten och kanske mest håller de mörker…[Read more]

Först fick hon för sig att hon hörde en röst och såg förvirrat ner på hästen. Talade den? Ett litet gnäggande från hästen fick henne att förstå att det inte var fallet. Hon kastade en blick uppåt och fick syn på mannen som verkade lika dyngsur som hon själv. Hon böjde huvudet som i en kort hälsning för att sedan hålla sitt huvud högt. Bläckfi…[Read more]

Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Hennes smala fingrar höll omkring en vinbägares fot. Åtminstone hade vinet blivit bättre u…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]