En sekund var allt som behövdes, för plötsligt var en närvaro där som inte varit hos henne innan. Det var som om den materialiserats ur skuggorna, en talang som hon sett ett par gånger innan åtminstone kring sin farmor Ziyaté. Ett par meter framför henne stod en mörk figur, igenkännbar, tills en hand sträckte sig upp och drog ned huvan som avslöja…[Read more]

Sandor lyssnade på hennes begäran, och nickade. Sådana handlingar hade han alltid tyckt var överflödiga och onödiga, nästan barnsliga. Men det var etikett, och han kunde inte neka att även om han själv höjde ögonbrynen åt sådana saker så skulle en stor mängd se vikt och helighet i en sådan handling.

‘Ett klokt förslag, Selene. Jag ska göra som…[Read more]

Salim log fortfarande mot Nicolaus och hans män, och böjde huvudet lätt i en något retsam gest – retsam mot allt hans överdåd och bristen på etikett.

‘Vi kommer under diplomatiska förhållanden, Lord Breslau.’ sa han lugnt. ‘Alla dessa vapen och maktspelandet är överflödigt.’ Han höjde sin hand och synkroniserat sänkte hans krigare sina spjut oc…[Read more]

Hon tänkte förstås inte på honom på det viset, såg honom inte så som han såg sig själv. För henne var han, skulle alltid förbli, samma man som hon kommit att älska på ett vis som var helt nytt för henne. Att hans ben inte var vad de en gång varit, att hans kropp magrat och hans varje steg orsakade honom smärta gjorde honom inte mindre av en ma…[Read more]

Lite förvirrat följde hon mannen som sprang iväg som en hund med svansen mellan bena. Hon snörpte på munnen. Han hade visst bråttom någonstans. Det tog henne lite längre tid än de flesta att inse att den främmande skepnaden, som hon nu kunde förstå var en kvinna, talade med henne. Tystnaden som uppstod efter frågan, var nästan stickande obek…[Read more]

Nej givit upp hoppet om Ismat hade han aldrig gjort och hon var ljuset som gjort att han orkat hela långa resan från Iserion till Märhen. Hon var fortfarande hans ljus, det som fick honom att försöka kämpa vidare även om allt kändes mörkt och motigt. Men en kram, en smekning över kinden eller en kyss, ett varmt ord från henne kunde oftast var…[Read more]

Hon var så oerhört tacksam över att han inte givit upp om henne när hon lämnat honom i Iserion, tacksam över att han följt efter henne trots det tillstånd han befann sig i, och tacksam för att hon slutligen kunde få chansen att hjälpa honom ordentligt, inga andra förpliktelser än de hon kände gentemot honom. Att lämna Märhen hade varit en välsig…[Read more]

Äntligen på land igen. Känslan var obeskrivlig, det var som om ett mörker hade funnits kring henne allt för länge. Som om hon kunde andas friskt för första gången på länge. Hon stannade upp och lutade sitt huvud uppåt för att se på månen och stjärnorna som var de enda ljuset i den mörka gränden. Staden kändes mer rofylld än Antrophelia, som al…[Read more]

Araniél

Skrik och larm hade fått Athals översteprästinna att snabbt resa sig upp från bordet hon suttit vid tillsammans med två riddare från den orden hon själv instiftat och som hon satt som högsta befälhavare över. Inget hon frågat Sandor om lov till utan bara gjort, väl medveten om att det kunde komma konsekvenser av det. Hon hade alltid minst…[Read more]

Hon tillåter sig själv och honom en stunds njutning där de står invid det öppna fönstret. Trots allvaret fanns där något fint hon ville ta vara på och minnas. Hans milda varma röst ger henne lugn och hon känner hur den där molande värkande känslan av spänd ångestladdad nervositet som varit hennes ständiga följeslagare de senaste veckorna lättar l…[Read more]

Kyssen hon gav honom fick honom att dra omedvetet efter andan, och han kände hur det hettade till något samtidigt som hans hjärta tog några slag till. Det var en känsla som fick den enorma mängd av tankar, stress och tyngd som låg över hans axlar att försvinna. Om ens bara för några korta ögonblick var det en efterlängtad respit från de oändliga m…[Read more]

Ett flin fanns på hennes läppar och hon skakade på sitt huvudet medan hon skrockade lite åt denne Lukas svar. Som om hon själv skulle tro på något så simpelt som ödet. Livet var väl inget annat än ett elände som man tvingades igenom tills det var slut? Något större än det var det inte. Åtminstone inget som hon själv hade lagt märke till. Hon…[Read more]

Kanske var det kylan som omslöt Yazfein, eller så var det av någon annan anledning som hon egentligen inte skulle våga erkänna högt, men nästintill omedvetet tog hon ett steg närmare honom när hon väl släckt elden som bitit sig fast i hennes mantel. Huden på hennes nu bara armar knottrade sig i den kalla luften men hon tycktes inte märka av de…[Read more]

Jarek von Breslau

Han hade inte för avsikt att låta Nicolaus rida ensam trots husarerna som red med honom. Dessutom var han själv nyfiken på vad dessa söderlänningar önskade tala om, fiende eller vän? Rastlös och en aning vresig de senaste dagarna,  frustrerad över att inget krigsråd ännu hållits eller att någon information tycks vidarebe…[Read more]

Hon lutar sig in i hans famn, tacksam för att han höll henne hårt intill sig. Vad brydde hon sig om att han visade svaghet inför henne? Här där de var ensamma kunde de båda tillåta sig det och hon såg det snarare som ett tecken på hans tillgivenhet för henne. En tillgivenhet hon aldrig tagit för självklar men som hon nu på senare tid börjat längta…[Read more]

Mannen svarade med ett respektfyllt bejakande, följd av en kort bugning, innan han lämnade Nicolaus. Hans befallning fördes vidare och snart väntade en häst och hans husarer honom. Då Nicolaus anlände hälsade den andra i befäl honom.
‘Som ni befallde, min herre, har ökenråttorna omringats.’ sa han, enkelt, och dolde inte sin avsmak för söderlännin…[Read more]

“Ett utmärkt exemplar till och med” svarade Rushla utan att tveka en sekund på svaret. Varför skulle hon det. Det var trots allt sanning. Magnifik hörntand, vackert grön och fettig hy. Hon var inte lika lång som de flesta orkerna… Men det verkade denna kvinna vara. Hon granskade främlingen från sitt robusta ansikte, inte lika vackert grönt som h…[Read more]

En kort blick mot Maeve, för att se att branden var släckt och inte var allt för många skador. Hon blåste lätt på sin egna brännskada på handen, där det hade svartnat en del på den redan mörka hyn. En fälla. Möjligtvis, eller snarare ett försök till mord. Frågan var vem? Trots allt fast det många skäl till att hat och pengar var inblandade bland a…[Read more]