Aenya skakade på huvudet, sammanbitet fortfarande.
‘Ditt agerande, helare, kan mycket väl ha kostat mycket fler liv än det du påstår dig räddat. Precis samma argumentation som drottningen har, som lett oss till denna situation från första början.’ sa hon rakt på sak.
‘Ibland måste man se på den stora helheten, och välja det val som gynnar mängd…[Read more]

Faegrim visste inte mycket om magi och sköldar, men han visste åtminstone att det var en dum idé att ta sig genom barriären just nu, hur mycket de döda än skrämde dem.
‘Nej, kom tillbaka!’ utbrast Faegrim med förvånansvärd styrka och beslutsamhet, kanske hade situationen väckt lite mod i halvlingen. Han kunde se hur de döda sträckte sig efter Ka…[Read more]

Arands blick lämnade Fëani och såg något tomt framför sig. Han såg inte riktigt omgivningen omkring dem, utan snarare var han tillbaka i Loradon där de stridit på stadens topp. Han och Maeve, mot Ayperos, medan staden brann och förgördes i ett inferno omkring dem. Att de ens överlevt var bara tur, skulle han seriöst vara dum nog att söka upp de…[Read more]

Drömmarna är ju de ända som de inte kan ta ifrån oss. Han hörde mannens svar och skakade på huvudet åt det för att dra handen igenom sitt stripiga hår och le ett tandlöst leende som inte nådde upp till ögonen.

“Drömmar, verklighet… Vem vet vad som är vad i slutändan?” svarade han, rätt kvick i sin tunga även om den fortfarande var raspig och oa…[Read more]

Att kalla det ett brev var kanske en överdrift. Det var ett sönderrivet papper som Ranghildr i all hast hade skrivit. Egentligen hade hon inte tänkt lämna ett brev. För om hon var kort och konsist till tal, var brev ännu värre. Hur skulle hon ens kunnat formulera de känslor som hade stormat inuti henne de senaste timmarna. Texten var skriven…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]

Kamilla nickade åt Athel  efter det han hade sagt. “Rid i förväg, för ingen av oss vill stanna längre än vi behöver. Det finns viktiga saker att göra och ont om tid. De svårigheter du står inför i vakan av banditernas slut är utmaningar du inte kommer undan som ledare. Se nu till att allt är klart för när vi anländer, för det har ryktats om vampyr…[Read more]

Istilwys nickade och log åt Ziyaté, såg sig om och sedan slukades hon av skuggorna. Det tog kanske två, tre minuter innan Istilwys dök upp framför Ziyate igen, som säkert hade tagit sin egen vandring in bland träden. Hon log åt henne, placerade en hand på axeln och på ett ögonblick slungades de genom skuggorna tillsammans och dök nästan direk…[Read more]

Hon log åt henne. “Prinsar eller prinsessor,” Rättade hon Sera innan hon fortsatte dricka lite. Efter en stilla stund där hon tömde glaset lutade hon sig framåt och stirrade på Sera. “Innan jag kan öppna fem för mig nya böcker i rad på denna plats och dra slutsatsen att de inte har någonting att lära mig, är jag inte kunnig nog. Säkerligen i…[Read more]

Hillevi såg lite fundersamt på Leida och sedan Brand. Hon lät båda tala till punkt och samlade sedan deras frågor i sina tankar för att formulera sig så bra som möjligt. “Kriget pågår inte för att bevisa någonting för resten av världen. Familjen Ulfhedna tog hjälp från utländska krafter och mördade vår kung, och begravde alla som var lojala til…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över de reaktioner han fick ur Ziyaté, hur orden av vad han sett slog henne hårdare än något vapen kunde göra. Till och med Lloths främsta kämpar kunde besegras, utan att han behövde ta till metoder som tortyr och onödigt våld. De fakto verkade sådana metoder sällan ge genuina resultat. Ziyaté hade verkat för inne i sin misä…[Read more]

Ayperos ord verkade ha tagit eggen av vad för trotsighet Ziyaté än haft och kanske hade hans ord och de tankar som de väckt gjort henne något ouppmärksam, ty hon verkade inte ha hört Isras ord. Kanske var det lika bra. Hon skulle få se snart nog.

”Känslor kan vara komplicerade, inte sant? Ni borde veta bättre”, sade hon med ett litet leende,…[Read more]

Åt hennes ord så ryckte han lite på axlarna. Han visste att det ofta varit konflikter mellan Iserion och alverna, allt på grund av skogen som låg så nära deras gränser, men han hade aldrig behövt bry sig särskilt mycket om det, inte förens nu. Och vad ville han egentligen? Hans far ville ha krig, han var en man som tröttnat på alverna och deras fö…[Read more]

Den enda min mannen rörde över Wreax tomma förolämpning var att han log ett litet roat leende över hela situationen. Över Wreax småsinta sätt att försöka väcka reaktioner.
‘Det gör ont att få ens stolthet sårad, ser jag.’ sa han med en nickning mot Wreax håll.

‘Men uppkäftiga ord kommer inte ta dig långt, herr Situros. Ni är inte i hjärtat av…[Read more]

Hon nickar till sin bror, ja… av det hon hört av talet nyss kändes det hela än mer förvirrat så när brodern reser sig gör hon också det. Rak i ryggen och med säkra steg går hon intill honom bort mot Hillevi med mjödstopet i handen. Det hade blivit tomt lite för fort. Väl framme nickar hon mot Hillevi och de båda krigarna i tur och ordning, de kan…[Read more]

“Bra… Du verkar ha öron åtminstone.” kommenterade Ziyaté och såg på honom med ett litet nöjt leende. För hon kunde se att han tänkte efter mer och hur blick följde hennes rörelser och hon smackade lite med sina läppar.

“Så, vad är det du borde hålla dina ögon på?” frågade hon och tog ett par steg bort från honom samtidigt som hon kände på sitt…[Read more]

Det var som om hennes hjärta slog ett litet extra slag när hon hörde att Isra ville ha kvar henne. En liten stund till… Åtminstone var det en kort önskan att få vara del av en familj. Även om det var en löjlig tanke. En som hon alltid hade sett ner på sig själv för att ha. Hon hade en liten lättnad över att demonen skulle lämna dem.

Orden s…[Read more]

Ännu en dag, ännu en möjlighet. Hur många dagar han hade försökt övertala sig själv om att det ens var en möjlighet hade han tappat räkningen och för varje dag som gick kändes det snarare som en dröm och en önskan. Det var en ouppnålig en. För vem hade kommit levande härifrån? Nej, förutom döden hade ingen kommit undan fängelset. En suck…[Read more]