Flinet bara växte och Zaahl tog något ivrigt emot vattenskinnet. Han drog ur korken och höjde mynningen mot läpparna.

“Jag saknar redan när du handmatade mig,” sade han lågt innan han lyfte påsen för att tömma klunk efter klunk, tills det bara var en liten skvätt kvar. Blicken låg hela tiden på henne, studerande hennes profil och ansiktsdrag…[Read more]

Under andra omständigheter hade Zaahl möjligtvis klagat lite inombords när hennes närhet försvann, ersättandes av vinden som ryckte tag i hans lösa, vackert broderade klädnad. Nu var han dock bara lättad av att Nasrin lyssnade på honom och hivade sig ur sadeln. Det var det mest förnuftiga hon gjort under dessa dagar som gått. Zaahl följde efte…[Read more]

När de kom runt en sanddyn spärrades Zaahls ögon upp. Det gick inte att låta bli, trots sanden som irriterade hornhinnan.

“Sahira Ruhainur…” viskade han för sig själv när han såg monstret till vägg resa sig upp mot skyarna, högre än vad som borde vara möjligt, och bredare därtill. Hans gyllenbruna hy dränerades av färg innan han svalde torrt o…[Read more]

Zaahl bara stirrade på henne först. Han ögonbryn var tätt sammandragna och de gyllene ögonen tycktes tända till trots tröttheten som låg likt ett bevis kring dem. Halsen var fortfarande torr, ögonen blinkade mot vinden som då och då skickade upp sand redan nu och hela kroppen skrek efter energi—men ändå vällde en irritation upp över nonchalans…[Read more]

Zaahl hade förvisso sett ut som att han bara försökte överleva varje steg han tog under deras resa—blicken var mestadels ihålig och tankarna tycktes flyta iväg till bättre tider—men han lyssnade på allt de andra sade mellan sig. Varje litet ord. Nasrin avslöjade något som skulle komma att ändra hela Zaahls strategi. Det tycktes vara så att hennes…[Read more]

Zaahl rynkade svagt på ögonbrynen innan han tog emot det dyrbara vattnet som erbjöds. Det slank ljuvligt ner i strupen som desperat sög åt sig varje droppe, och törsten som rivit i halsen släcktes för första gången på två dygn. Hans lena accent hade krockat med hur raspig rösten blivit, men skulle nu åtetgå mer till det honungsliknand…[Read more]

Zaahl hade nog en hel del insikt i hur det var att vara i Nasrins position. Inte högsta hönset men likväl många under sig. Han öppnade munnen för att svara, men blev tystad när hon tryckte in en dadel i käften på honom. Zaahl såg alldeles snopen ut och bara stirrade på henne med höjda ögonbryn, innan han tvärt stängde läpparna och tuggade i sig f…[Read more]

Strax två dygn utan mat eller vatten tog ut sin rätt. Läpparna var torra och hade precis spruckit en aning, halsen kändes som den torraste sommardag i öknen och det gjorde ont att svälja. Inte för att det fanns någonting att svälja, för salivet hade tagit slut. Vid ett tillfälle hade Zaahl övervägt att bita sig i kinden för att få känna vätska i…[Read more]

Bain rös till när Aliennas magi vibrerade kring dem likt ett vackert skimmer. Han undrade om alla kunde känna hennes magi så som han kunde—så som han kände all magi egentligen. Med henne var den unik och Bain kämpade för att inte bli beroende av känslan som kröp sig in på djupet i hennes utomvärldliga aura. Det var liknande med alla de äldre alve…[Read more]

“Ingenting?!” utbrast Zaahl till svars, men hans survridna ansikte mjuknade i förvåning när ett rävaktigt leende spred sig i hennes ansikte. Han kunde praktiskt taget se idéer formas i hennes sinne, rakt genom de där fängslande gröna ögonen. I nästa sekund for de runt i den konstant skiftande sanden, och Zaahl blev tvungen att spotta när lite…[Read more]

Abbe ville tro att han skulle kunna göra det som behövdes om de stötte på Sigrid igen. Det var lätt att intala sig att han kunde distansuera sig på grund av att han alltid satt en kil mellan sig själv och Sigrid, på grund av hennes flörtiga närmanden när hon… levde. Men de hade trots allt haft en vänskap, och gick det då verkligen sätta en yxa…[Read more]

Zaahl hade varit naiv och bara mött hennes blick när hon stegage fram till honom, oförmögen att förutse sparken som mötte hans ansikte. Det knakade till en aning i nacken när hans huvud slungades åt sidan och blodblandat saliv skvätte ut över sanden. Skrattet dog omedelbart, liksom leendet i hans ögon. Ett ringande pip ljöd i öronen, irriterande…[Read more]

Zaahls ögon smalnade av och blicken flackade som hastigast till vattenskinnet. Hade hon tänkt ge honom något att dricka, och han hade förstört sin chans? Nej, förmodligen inte. Med största sannolikhet hade hon bara tänkt dricka själv för att håna honom ytterligare. Det tycktes trots allt vara vad han fick utstå från och med nu. Kvinnans ned…[Read more]

Zaahl bara himlade med ögonen när Nasrin åsyftade att det var han som inte klarade av värmen. Nog för att hans folk numera gömde sig under jord för att bland annat få skydd från just solen, men de var inte främlingar för dess hetta. Zaahl speciellt hade en tendens att söka sig till ytan, även om han brukade vara mer nogrann än han varit under n…[Read more]

Det var ett hårt slag mot Zaahls värdighet att bli bunden av människorna. Han bad till andarna att hans vänner skulle ha vett nog att inte komma efter honom, för på något vis trodde han fortfarande att han skulle komma ur denna knipa. Exakt hur hade han bara inte hunnit lista ut. En del utav honom var även rädd för vad dessa kortlivade varelser…[Read more]

Ett hopp visade sig i Zaahls ansikte i form av ett svagt, belåtet flin när han märkte hur besvärade hästarna blev. De slängde sig och kämpade för att komma undan den stormande sanden som letade sig in överallt där den kom ut och piskade dem i ett ständigt flöde. Den ena efter den andra tycktes falla av eller vara vis nog att kliva ner från sadeln…[Read more]

Hovar dundrade mot sandens kalla yta, ljudet dovt och lovandes trubbel. Zaahl kände dem genom sanden trots avståndet, och andarnas viskningar gled genom de tunna vindarna över marken, slingrandes i ohörbara röster kring varje sandkorn för den som hade förmågan att höra dem. Han tycktes kunna tolka dem som tvetydiga, som om viskningarna både bad…[Read more]

Bain satt tyst och ögnade Alienna medan hon pratade. Varje ord tycktes sugas upp och han höll sig tyst även om den gröna och intensiva blicken skvallrade om att mycket försiggick i hans tankar. I alla scenarion av nya styren som diskuterades hörde han en irriterande gemensam nämnare; en högalv skulle sitta på tronen. Trots de olika utgångar…[Read more]

Athaniska tycktes inte bekymrad av det hånande sättet Sarathena talade till henne. Faktum var att ingenting alls tycktes tynga hennes sinne där hon stod intill Nenya vid altaret. Hennes kloliknande fingrar, långa och förrädiska, smekte över det mörka håret med yttersta ömhet – plockades i trådarna av hennes tankar för varje stråk. Men det var förs…[Read more]