Vad han egentligen gjorde upp en natt som denna kunde man undra. Första kvällen på länge som alvmannen hade varit fri från vakttjänst. Men ändå kunde han inte hålla sig i tältet. Ter’ath, var inte bland de yngre alverna men att kalla honom bland de äldre var nog en skymf mot de visa äldre alverna. Kanske medelmåtta var den perfekta beskrivninge…[Read more]

“Tydligen! På sättet som du slarvar och får mig att visa dig, så är det jag som hugger all ved.” påpekade han med ett roat leende och drog bort ett par svettdroppar på sin panna för att se på hennes vackra och unika leende som fick det att pirra något i hennes kropp.

“Eller säger du det bara för att vara nära mig?” frågade han, lite kaxigt. en in…[Read more]

Åt hennes uppmaning kunde han inte rå för att skratta till, enbart som i en utmaning, som han brukade göra för att korsa sina armar där han gick fram till henne. Granskade sättet som hon hade lagt upp det hela, för att skaka på huvudet – nästan lite besviket över hur det hela låg.

“Är det här ett sätt för att undvika sysslorna, hm?” frågade ha…[Read more]

Trots att de var ensamma verkade Nenya lite försvunnen i sina egna tankar och känslor.  Blicken fast i vinglaset där hon såg på hur den röda vätskan rörde sig när hon cirkulerade vinet mellan sina två fingrar på den nya armen. I vanliga fall hade hon förstås varit ivrig att kommentera, men hon verkade inte allt för nöjd med utveckling. Kan…[Read more]

Lite nervös hade Torbjörn varit att låta Aurelia bo hos dem, egentligen hade det varit en akt av spontanitet. Eller kanske mest för att reta Ylva. Sättet hon hade sagt att han aldrig skulle våga ens försöka närma sig fiskflickan hade gjort honom lite mer… vågad. Han rörde sig runt husknuten för att få syn på tösen hugga ved. Han gjorde en lite…[Read more]

“Alla fina kvaliteter!” påpekade han med en road blinkning för att korsa sina armar medan han såg över folkmassan för att hålla ett litet öga på sina syskon för att humma lätt för sig själv medan han tänkte på vad han egentligen skulle kunna underhålla henne med. Vad tyckte fiskar om? Bröd?

När folket började röra på sig lade han sina armar lite skyddande om henne för att knuffa undan de män som var vågade nog att komma nära inpå dem i sin iver att se konungen. Nog för han också var ivrig, men inte dum nog att springa ner någon tös för det. Bara tanken fick honom att fnysa. När de flesta hade lugnat sig tog han ett steg ifrån hen…[Read more]

Ett brummande skratt lämnade hans läppar och han skakade på huvudet åt hennes ord. Nu började det nästan bli alldelles för djupt för hans egna smak. Men på något sätt fann han det i sitt tycke, ändå. Ögat betraktade hennes gnistrande hud och hår. Allt väldigt olikt ifrån vad han var van med förstås. Det var inte förrän nu han hade lagt märke till…[Read more]

Han hade varit fokuserad på prinsarna som var på ett intensivt ställe i sin kamp för att lite roat höja sina ögonbryn lite förvånat och kröka sina läppar till ett roat leende.

“Nå, de ser inte allt för farliga ut, hm?” påpekade han med en lekfull blinkning för att sträcka på sig för att se när Asgeir höll ner Eirik. Det kändes som om alla omkring…[Read more]

I ett kanske lite osmidigt sätt att undvika hans fråga nickade han lätt och sedan mot prinsarnas kamp. Trots allt ville han inte missa den. För när senast, om ens aldrig. Hade de gjort något sådant?

“Följ med, jag talar gärna vidare.” sa han med ett svagt leende och började röra sig ut, men stannade då och då för att kasta blicken bakåt mot hen…[Read more]

Hennes frågor fick honom att bli ännu rödare och Torbjörn visste inte riktigt vad hon skulle säga men till slut kunde han inte rå för att skratta lite nervös.

“Bara för att du är… så sö…t” sa han, men han knappt avsluta sin mening innan folkmassan strömmade ut och lite lättat andades han ut. Förstås ville han gärna skåda vad som skedde, men h…[Read more]

Blicken fastnade något förtrollat på hennes lår och de vackra fjällen som skimrade i det skimrande ljusen runt omkring dem båda. Förstås blev hans rodnad ännu mer röd efter hennes uppvisning och han kom av sig först innan han log lite dåraktig nästan mot henne och ryckte på axlarna.

“Alla lär sig, inte sant? Och man skulle inte ha historier om v…[Read more]

“Inte? Det finns flera sätt som kroppsdelar kan hålla en varm.” påpekade han med ett litet snett leende, för att sedan rycka lite lätt på axlarna åt hennes svar som lämnade det åt honom att göra smutsgörat. Om man nu skulle se det som det. För honom gjorde det vilket som. Vad var skillnaden på dem eller djur? Människorna själva såg väl inte den li…[Read more]

Han harklade sig lite obekvämt fortfarande. Så han hade inte förstått fel. Trots att frågan var kanske något de flesta tänkte på när man först såg honom. Igen kliade han sig något i nacken och en liten rodnad klädde hans kinder.

“Eh… Nej. Upreppande slag. Knytnäve” påpekade han och demonstrerade genom att knyta sin näve för att harkla sig obe…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

Kartritare? Bortlovad till en viktig typ. Torbjörn försökte få in allt, det var lite svårt med hennes dialekt. Men kanske han inte riktigt passade in i hennes sällskap. Han var trots allt ingen jarl eller någon viktig person. Han nickade lätt, för att visa att han brydde sig om henne och hennes ord.

“Underliga seder? Vi?” fnös han, som om han int…[Read more]

Det var inte svårt att känna igen kammaren som hon hade placerats i. Allt för många gånger hade hon följt sin mor hack i häl när hon passade upp på kejsarinnan när hon var för liten, innan Okaji födds till och med. Allt gjorde henne obekväm. Även om hon måste erkänna att hon hade saknat den sköna sängen, de rena ytorna… Men allt kändes tomt…[Read more]

De hade inte många minuter att spara om de skulle klara av sitt mål. Eller ja, kanske det enbart var hans mål? Hon verkade inte lika glad i tanken att räddas som Faram hade trott. Milt strök han hennes toviga hår när hennes huvud pressade sig mot hans kropp.

“Så ja… Det kommer bli bättre. Och snart är det mörkt…” hummade han, tyst. Kanske lit…[Read more]