Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.

“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]

Där var det igen.  Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]

Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]

Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare.  Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]

Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]

“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.

Fast…[Read more]

En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.

“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]

Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

“Jag vet, det är inte bästa platsen att mötas Leoric. Men just nu har jag inte så mycket annat till val.” sa hon och drog lätt efter andan. Noahs strykningar lugnade henne något och hon försökte att hålla huvudet kallt även om hon egentligen bara ville rusa därifrån. Vad skulle hon ens göra? Kanske det var lika bra utan sin magi – vara vanligt v…[Read more]

Avsaknad av det fundamentala. Orden fick honom att skratta till för att himla något med ögonen, han bröt det sista av brödet i två delar. Trots allt kändes det bara löjligt att spara på en skalk som ändå skulle torka snart nog.  Lite fundersamt började han riva små bitar ifrån brödet medan han försökte att föreställa sig fisktösen. Skull…[Read more]

“Bröd? Jag har nog gett dig mer än bröd, tös!” sa han, för att sedan lite retsamt nöp han tag i hennes näsa, kanske för att ta ut sin irritation något att hon lämnade honom. På ett så farligt uppdrag. Vid Hel heller att hon skulle dö. Faktum var att han nästan funderade på att följa efter henne men han var tvungen att snabbt lämna något såda…[Read more]

När hon nämnde sin resa rynkade hon något på näsan, som om han inte var direkt nöjd med det för att korsa sina armar något efter att ha stoppat in en brödbit i sin egna mun. Först hade han tänkt säga något ilskt åt henne, läxa upp henne eller för den delen bara säga något retsamt. Men han svalde sin ilska, för en gångs skull för att sedan le sv…[Read more]

Innan han hade sagt nej hade hon redan hämtat mjölken och hällt upp två stop till bredden. En suck lämnade hans läppar, även om han inombords log och han tog brödet med en handduk runt omkring det och bröt en stor bit till dem båda. Lite roat himlade han med ögonen åt hennes sätt.

“Ibland undrar jag om du går i Lokes spår, vet du det? Silvertun…[Read more]

Han skulle precis säga emot hennes ord om att missköta sig, men hann inte innan hon redan hade bytt ämne. Faktum var att han hade hört om henne – det var intressant trots allt. Ifrån havet. Som de sagorna om sjöjungfrur som han hade läst för dem när de var små. Fast inte kunde hon väl se ut så?  Istället fnös han lätt åt hennes retsamma ord.

“Och…[Read more]

Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]

Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan.…[Read more]

En suck lämnade Torbjörns läppar när han inte verkade kunna tvinga på Esbjörn mer mat. Som vanligt skulle han bli grinig tidigare. Han skakade lite på huvudet åt tanken. Blev de aldrig vuxna och kunde ta hand om sig själva? Fast innerst inne så hoppades han inte att den dagen skulle komma då han skulle vara ensam. Hade han någonsin varit ensam?

F…[Read more]

Smärtan var som ett eko efter att Vili hade hållit på, men samtidigt var det nästan som en ny energi där hos Ranghildr. En stor suck lämnade hennes läppar när hon sjönk ner på marken igen. Orden från både Vili och Ylva ekade i hennes öron. Men hon svarade ingen, istället slöt hon ögonen för att försöka stänga ute dem alla. Vad hade hon egentligen…[Read more]

Lite irriterat borstade han bort lite av mjölet som fanns på hans mörka byxor och han knöt sin näve för att försöka lugna sig när Ylva drog upp onödiga saker. Det gjorde det för hennes skull. Kunde hon inte se det? Han fnös och tog sin tumme i sin mun för att fukta den lite för att sedan dra bort lite sömn, sot och annan smuts i Ylvas ansikte.…[Read more]

Trots att Ylva försökte att hålla sig ur vägen var det nästan som hon alltid lyckades ställa sig precis där Torbjörn var på väg. Inte för att det gjorde honom särskilt irriterad. Han var van med att ha det så och det skulle vara märkligt om det inte var så snarare. Istället så knuffade han lugnt bort henne där han vandrade i köket. Lade in en…[Read more]