Ett möte med Sandor Thaldwin. Hon hade tyckt att det kändes lite väl formellt, men det här var inte alls likt den typen av krigsföring som hon och hennes folk förde, det var alldeles för mycket runt omkring, mycket mer som behövde ordnas innan det var dags att ge sig av, och således behövdes ett möte. Hon hade svurit honom sina yxor när hon fö…[Read more]

Nå, de skulle kanske kunna resa, se mer av världen, men hon var inte säker på att det var vad hon ville. Hon visste nog inte riktigt vad hon ville, mer än att hon ville vara med honom. Om hon kunde leva ett stillsamt liv med honom i Hannadon så skulle hon antagligen kunna vänja sig vid mindre intriger, mindre hemlighetsmakeri, mindre uppdra…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Izotar nickade lugnt, det var inte mer än resonligt och han förväntade sig inget annat. Han böjde huvudet i en nickning då hon lät honom sätta sig och han gjorde det med vinglaset i hand. Tyst doftade han på det och suckade lätt igen, denna gång av någon slags lättnad och melankolisk sorg.

‘Din mor och jag brukade dricka detta vin.’ sa han, tys…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Izotar rynkade på ögonbrynen lätt åt hennes hårda ord, men lät de inte egga upp honom eller göra honom irriterad. Han kunde förstå hennes ilska och irritation efter allt hon varit med om. Frågan var om han kunde göra bot på det eller inte. Där tvivlade han på sin egen förmåga, men han kunde inte ge upp hoppet. Än en gång visade hans ålder och li…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Izotar betraktade hennes rörelser utan att själv röra sig. Det var svårt för honom att stå där, då det var så mycket som gått fel – och då det fanns så mycket som han önskade att vore annorlunda.

‘Mitt agerande förra gången vi sågs var ovärdigt, och för det ber jag om ursäkt. Jag var… överväldigad av sorgen och ilskan beskedet om er mors…[Read more]

Yazfein

Han lyssna noga på vad som sägs, följer rörelser som alla gör men ler kallt och lugnt under hela tiden. Pilen skulle försvinna ur riddarens hand långt innan mannen hunnit till några vakter. Detta då den var gjord av ren magi inte skulle vara under så lång tid. Yazfein säger inget mer på ett långt tag. Känner hur Maeves grepp hårdnar…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett t…[Read more]

Izotar var lugn och verkade inte bekymrad över hennes hot. Då han tidigare varit spänd, ilsken och överväldigad av sorg bar han nu ett lugn och tålamod som bara kom med den långa ålder han hade bakom sig.

‘Ord som borde blivit sagda länge sedan, och ord som inte blivit sagda alls, om du är beredd att lyssna.’ sa han stillsamt, och drog sin kling…[Read more]

Om Salim visade någon förakt för den framfusige mannen vid namn Jarek visade han inte det, utan hade fortfarande ett ledigt och avslappnat leende läpparna – ett obekymrat leende.

‘Givetvis.’ sa han enkelt till svar, med en liten nickning som samtidigt kunde tolkas som en liten bugning. Han betraktade männen som förde iväg hans egna drygt femtio…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Hon tog emot brevet som Sera räckte henne och kunde, till skillnad från sin barndomsvän, också läsa det. Det var förstås oerhört svårt att förstå något alls av brevet i sin helhet eftersom det var till större delen uppeldat, men hennes namn var uppenbart skrivet där, samt en del av en underskrift, en som hon kände igen alldeles för väl. Hade det i…[Read more]

Nå, han var inte dum, då hade hon aldrig förälskat sig i honom så som hon gjort. Hon visste att han förstod att hon gav honom smärtlindring, men hon visste också att han aldrig skulle be om det själv, att han tyckte att hennes lindring också var… Dämpande, gjorde honom oklar, trött, dåsig. Inga saker som en riddare som han frivilligt sku…[Read more]