Efter denna dans som pressat konungen till sitt yttersta var Sandor pressad och utmattad, överrumplad av hennes kvickhet och skicklighet. Lite stumt såg han ned på klingan som fallit till marken och på armen som inte lydde. Inte riktigt vad han var van med, i en kamp där rustningsklädda krigare bankade på varandra med svärd och sköld. Nu stod han…[Read more]

Arand hade knappast förväntat sig att han skulle komma undan så länge, men man kunde ju alltid hoppas. Men som vanligt var hopp något för sagor, och knappast för den grå verkligheten de befann sig i. Monsterjägaren låtsades inte bry sig om kylan där han rörde sig vid Vargas sida, trots allt hade han ett rykte att hålla uppe medan de gick mot vad…[Read more]

Ayperos fnös lite roat åt Nenyas ord, alltid trotsig och självständig i alla lägen. Han höjde ett ögonbryn.
‘Ingen kyss åt mig?’ frågade han retsamt, och tog ansatsen för att resa sig och steg sedan fram till Nenya som han omfamnade och kysste. Ögonblicket deras läppar möttes var hans medvetande inuti hennes och Isras på samma gång, en plats där h…[Read more]

Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.

”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]

Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rysa till lite över sättet hon så försiktigt lät sitt finger stryka längs med formen av hans öra, liksom blicken hon hade för honom där och då. Det var så milt och försiktigt, en typ av beröring han absolut inte var van med… Nästan som en viskning, sättet hon rörde honom. Liksom henne kände han den vibrerande energi…[Read more]

Sandors ögon var fästa på henne, den delen av en kamp som var mental och avläsning – nästan mer avgörande än den fysiska förmågan. Deras fötter rörde sig unisont då den ena försökte närma sig den andra, då de höll avståndet eller försökte närma sig varandra medan den andra höll avstånd. Detta kändes dock mer allvarligt än en typisk duell, trots a…[Read more]

Ayperos betraktade de två kvinnorna i tur och ordning, stämningen blev mer allvarsam, och visst var det att utsätta Nenya för risk genom att göra som hon föreslog. Samtidigt fanns det en poäng i det hon sade.
‘Vi är i fiendeland, och Nenya – som Isra säger – är den med mest erfarenhet gällande Karm och dess provinser. Våra kontakter hade banat…[Read more]

Aenya betraktade Ter’ath då han blev spänd, lite tankfull, medan hon lyssnade på Agaroths korta rapport. Inget nytt sedan sist, med andra ord, men hon skulle få ta en detaljerad genomgång med magikern vid ett mer privat tillfälle, trots allt var det de minsta detaljerna som kune göra all skillnad i ett läge som detta. Ja det var nog frågan…[Read more]

Hon kunde inte annat än humma sitt medhåll när Ayperos bekräftade hennes tankar och idéer och hon log nöjt för sig själv när hon tänkte på den obalans som var i antågande. Visst, det var farligt, oroligheterna skulle förstås påverka även hennes rike, men det var en risk som var värd att ta. Om de kunde styra oroligheterna i rätt riktning och samt…[Read more]

Hederligt folk? Tanken var till en början nästan skrattretande, för henne var alla som stod på Hrafns sida lika mycket monster som han. Men sen mindes hon också vad hon själv gjort på vägen hit, på de som brunnit inne i sina hus, på de män hon ristat blodörn på och hängt upp som en varning för förbipasserande. Hon tänkte på Arands ord om att…[Read more]

Mörka ögon. Mörkare än svarta, mörkare än den mörkaste bäck om natten, mörkare än helvetets djup. Ögonen verkade se på honom. Överallt, men ändå ingenstans. Kanske inuti honom? Osynliga klor, vassa som dolkar, kalla som is genomborrade hans sinne, slet undan hans mentala försvar som om det vore av papper. Där sådde de vassa klorna ett frö so…[Read more]

Hon var snabb, väldigt snabb. Nästan så snabb att han inte hann reagera. Inombords svor han över sin rostighet och att han gett henne chansen att överväldiga honom. Men han hade instinkterna kvar, som han tränat dag ut och dag in i sin ungdom, och det var kanske det enda som räddade honom. Inte var han något gråsvärd med muterade gener och inhuma…[Read more]

Liksom Eirik kände Asgeir sig redo att ge sig av. Det kliade i fingrarna, Frostheim hade börjat kännas instängt. Det var dags att få detta gjort som de pratat om så länge. Att själv verkligen bidra till kampen som deras föräldrar och syster varit så stor del av den senaste tiden. Klädd i reskläder, med sitt nya svärd på höften han fått låna av Yl…[Read more]

Aenya sneglade på Ter’ath, en besynnerlig figur. Hon brukade inte ifrågasätta de som ville förena sig till dem, men ändå… han hörde till de mer udda. Men med en besvärlig bakgrundsberättelse själv hade hon inte pressat. Ville han berätta skulle han själv göra det. Aenya kunde inte rå för att le lite åt Bains reaktion som bekräftade att…[Read more]

Kungen gjorde en gest med handen då hon neg, det hörde till och så betedde sig alla runt honom men det kunde ändå vara otroligt tröttsamt.
‘Träning är en lyx, som man oftast inte har tid med, är jag rädd.’ kontrade han med, ett snett leende på läpparna. Vid hennes gest mot hans svärd la han handen på fästet, och klappade det lätt.
‘Men då…[Read more]

Aenya sneglade lite nyfiket på Ter’ath då han kvittrade. Åtminstone var någon på gott humör. Eller så var han nervös. Fint var det ju med dessa alver som brann för samma mål, men frågan var hur Ter’ath skulle hantera läget i ett riktigt skarpt läge. Bäst att inte tänka på det, men ändå gnagde det på hennes samvete. Hon hade inte startat detta, men…[Read more]

Ayperos studerade Nenya med en nyfiken glimt i de mörka ögonen, övervägde om Nenya skulle kunna kapa banden eller ej. Men den funderingen höll han för sig själv. Konflikten i henne var bra, den skulle gå att använda för att stärka hennes förmågor, stärka hennes törst för att skapa något eget. Föräldrarnas svek, om man vände det så, skulle ha poten…[Read more]

Genom bandet de delade kunde Isra känna Nenyas sekund av oro, en flyktig känsla som Isra själv kände igen, en som behövt kapas på samma vis som den skulle behöva kapas för Nenyas egen skull. Det kunde inte finnas några andra än dem. Allting annat var oviktigt.

”Som Nenya säger, Iserion har låtit alverna förpassas till slumkvarter. Det senaste ja…[Read more]

Hans svar irriterade henne och hon kom på sig själv med att knyta de stelfrusna nävarna ett par gånger innan hon lyckades slappna av. Var det alltså ren galenskap de stred mot, ren galenskap som bragt hennes bror om livet? Det syntes inte utåt sett hos jarlen, det var sant, men hon såg det i hans ögon och det skrämde henne på samma gång som det gj…[Read more]