Det hade varit en märklig upplevelse för Catea, att delta i en begravning till en viktig person hon inte kände. Trots allt hade hon levt sitt liv isolerat i bergen, med sin orden, och plötsligt slängs in i allt detta politiska kaos. Känslig som hon var kunde hon heller inte stänga av alla olika känslor omkring sig. Vissa faktiskt genuint sorgsna…[Read more]

“Riiiiiyyyaaaaah!!!”
Salt sträckte på sig med armarna högt över huvudet då repet som band dem lossade. När det kändes som var enda muskel i hennes rygg fått röra sig och allt som gick att knäcka var knäckt drog hon ner sina armar igen och tittade på handlederna. Även om repen suttit hårt syntes inte mer än några röda märken. Förutom baksmälla…[Read more]

Utanpå var kejsaren av Nirai samlad, lugn och oberörd. Hans ansikte visade inget tecken på känslor överhuvudtaget  och han mötte utan problem Okajis hårda blick utan att vika undan. Inuti stormade hans tankar och känslor dock. Ju längre tid som gick desto svårare var det att hålla sig tyglad. Aldrig förr hade det varit så svårt att spela rollen s…[Read more]

Hon hängde inte med på vad som hände. Faram hade sagt någonting men innan hon han svara nuddade plötsligt inte fötterna marken. För trött för att streta emot bars hon ut genom cellen och genom fängelsets trånga korridorer. Naira sade inte ett ord på vägen. Hon såg i periferin andra fångar i liknande celler som hennes egen men kunde inte avgöra om…[Read more]

Naira skakade lätt på huvudet – inte för mycket eller för hastigt i rädsla att göra huvudvärken värre.
“De kommer döda oss båda.” hon suckade lätt, “tror du inte att jag har försökt?”
Hon tog ett steg framåt mot sin vän och mot celldörren, inte för att gå ut utan för att luta sig mot stenväggen bredvid. Hon orkade knappt stå upp längre. När sena…[Read more]

Naira stod helt stilla. Fortfarande förbryllad över vad som hände. Faram hade kommit för att befria henne? Vänta, va? Befria henne? Skulle hon befrias? Hon? När då? Nu? Hur kunde celldörren plötsligt vara öppen och Faram vara där? Hon tittade på Faram igen.
“Befria mig?” frågade hon förbryllat, “Faram… det… det går inte.”

Hon svalde hårt oc…[Read more]

Begravningsceremonin pågick i lite mindre än en timma till. Stämningen var ansträngd men ingen mer tumult av något slag uppstod, precis så som kejsaren beordrat. Ritualer genomfördes, ljus och rökelse brändes och sånger sjöngs av tempelmunkarna medan deltagarna tog sina farväl och visade sin respekt för den avlidne och hans familj. Även Hide i…[Read more]

Faram tog hennes hand och klämde lätt till. Naira stirrade på deras händer som ett fån. När senast hade en annan människa rört henne utan att det var för att misshandla? Även när dörren till hennes cell öppnades stod hon bara still och stirrade som om hon inte förstod vad som hände. Hon kunde inte komma ihåg när dörren senast varit upplåst uta…[Read more]

Naira lade huvudet på sned medan hon tittade på sin illusion. Vett? Använda hennes vett? Hade hon blivit helt galen nu? Eller-…
Sakta reste hon sig upp och tog två ostadiga steg (då cellen inte var större än så) mot gallret och bilden av hennes vän. Med en rynka i pannan och ögonen undersökande människan på andra sidan fångenskapen tog hon med s…[Read more]

Naira öppnade inte sina ögon och flyttade inte på huvudet igen. Den här illusionen var mer ihärdig än de hon haft tidigare. Leendet på hennes läppar var kvar då hon särade på dem för att tala med en hes röst.
“Jag saknade dig i början. Dig och mor.” rösten försvann för ett ögonblick, hon kunde inte minnas senast hon använt den, “Det är kanske där…[Read more]

Hon satt ner i cellens golv med ögonen slutna och huvudet lutat mot den hårda stenväggen. Hon kunde höra att någon närmade sig hennes cell, stannade och tog tag i gallret som höll henne borta från friheten. Men hon brydde sig inte ens om att öppna ögonen. Vem eller vad det än var som närmade sig så brydde hon sig inte. Det spelade ingen roll l…[Read more]

Naira hade för länge sedan slutat bry sig om skriken från övriga fångar. Hennes trånga, hårda cell djupt ner i drottningens fängelsehåla kändes tyst numera. Lång tid hade gått sedan hon glömt hur länge hon varit frihetsberövad. Ännu längre tid hade gått sedan hon sett Iselems sols varma ljus. Borta var hennes mjuka former och vackra kurvor. År…[Read more]

Caspian satt lite rastlöst och väntade, han var trots allt ivrig på att få komma bort från garnisonen till värdshuset och kanske njuta av något glas lokalt… vad de nu drack här i Iserion. Hur länge kunde det riktigt ta för alvflickan att informera befälhavaren om läget? Till sist blev det lite liv i grytan då garnisonmästaren dök upp med någon…[Read more]

Det hade kommit som ett slag i ansiktet för den unge kejsaren att se sina nyligen bekanta befinna sig på begravningsplatsen. Inte nog med det, de råkade även vara kärnan till all tumult som uppstått. Efter att både Toku och Okaji dessutom i princip hållit var sitt självberättigande tal som inte Hide kunde förneka fick tankarna i hans huvud att…[Read more]

Caspian hade inte riktigt förväntat sig frågan, alla visste väl vem han var? Trots allt var besökande paladiner inte så vanliga här, säkert hade väl kommendanten eller befälhavaren meddelat sina underordnade, rekryter som högre att han skulle komma? Det verkade verkligen saknas disciplin på detta ställe.
‘Caspian Astor.’ sa han simpelt, rak…[Read more]

Caspian verkade ge ifrån sig någon större reaktion över hennes prat, eller sätt. Han antog väl bara detta var någon typ av tjänsteflicka, eller något åt det hållet. Arbetade hon i garnisonen kunde hon ju inte vara helt inkompetent i alla fall, de släppte väl inte in vem som helst här?
‘Vatten till golven?’ han hjälpte till med att hälla över vat…[Read more]

Som vanligt var hon osynlig och ignorerad, så var de då man var en alv i Iserion – om man inte gjorde något fel, eller kanske råkade ha något speciellt vackert yttre som fångade en och annans blick. I vanliga fall hade det säkert varit så denna dag med, om det inte vore för en av besökarna i staden som befann sig där i garnisonen. En väldigt vä…[Read more]

Zax studerade Eninâle lite förundrat då hon dansade, förvånad över vad han såg och den magi som verkade finnas i luften. Han försotd inte mycket, men tog in det ändå så gott han kunde. Kanske mer på känsla, än något annat. Och många öl under nattens gång gjorde kanske inte hans sinne klarare. På något vis hade han hamnat där, och följde henne uta…[Read more]

‘Som du försvarade, ja. Som jag försvarade, en gång, ja där också.’ höll Aenya med, lite sorgset.
‘Men efter att de lät mig lida under tortyr i Iserion såg jag vad skogsalver var värda för dem.’ hon skakade på huvudet över de bistra och våldsamma minnena.
‘Jag gav allt, liksom så många andra, och förlorade därefter allt, men drottningen lyft…[Read more]

Arand följde med spänning med vad som skedde, försökte finna en öppning, något sätt att närma sig. Men i slutändan, vad var poängen? Han skulle väl bli fångad hur han än gjorde, hur försiktig han än försökte vara. Turin och Maeve var bara för välbevakade och väleskorterade. Något tom kände han sig då porten stängdes, han kvar i mörkret utanför,…[Read more]