Arands ögon betraktade henne lite oroligt då hon gav ifrån sig sina läten och grimaser. Sällan såg man Maeve i ett sådant skört tillstånd, även om hon hanterade det bättre än de flesta. Trots sin slitenhet log han liksom henne, då hon smittade honom med sitt leende och ord om semester.

“Frostheim? Kanske utan att de döda hemsöker oss denna gång…[Read more]

De hade så klart fått en ungefärlig rapport om saken via Vesíva och Neyir, men Gharf var en simpel man som föredrog att höra saker direkt från källan. Så han nickade tankfullt då drottningen annonserade sina planer.
“Så många genom Tharmad kommer väcka de döda.” varnade han.
“Är ni redo för det? För det är inte en fiende ni kan trötta ut, de kom…[Read more]

Den mörkt klädde mörkhåriga mannen gjorde en menande gest över adelsdamen då hon kom fram, en liten bugning som för att introducera henne. Kanske han var hennes eskort eller livvakt.
“Min ärade dam, jag försökte precis få dessa herrar att förklara situationen.” började han förklara då hon dök upp. Han sträckte på nacken och hakan då soldaterna våg…[Read more]

Om Ebbes irritation fyllde rummet som ett åskmoln verkade den ljushåriga mannen inte märka av det. Han hade ett sådant där irriterande ansikte som var svårt att inte tycka om. Skarpa käkar, ett stiligt och smittsamt leende, en inre glöd i de ljusa ögonen. Något som sade att det inte fanns några onda intentioner i något av vad han gjorde – el…[Read more]

Det kändes som att komma tillbaka till en annan tid för Aenya. Dal’elath yttre gränser såg orörd ut, som om det inte åldrats en dag sedan hon sist besökte staden för några år sedan. Den största förändringen var kanske snarare inom henne, och den fick henne att se på platsen med andra ögon. Tryggheten och skönheten som staden en gång utstrålat…[Read more]

Neyir hade gärnat velat sjunka ned under jorden med tanke på hur hans far var. Men i detta sammanhang var det bara att hålla god min och ge sin far en menande blick som för att förstärka sin hustrus ord.

Gharf hade fortfarnde bägaren höjd i en skål, som blev hängande lite i luften innan de andra skålat med honom.
“Tharmad och Snötopparn…[Read more]

Om Gharf kände av att han gått för långt eller brutit mot någon etikett visade han det inte. Men han tystnade lite då Renn tog till orda, det brukade ju vara ett tecken på att han skulle vara tyst en stund. Så han stoppade sitt prat och lyssnade på vad drottningen hade att säga. Hans skarpa blick vandrade över drottningen då hon kom vandrandes,…[Read more]

Iserion var sällan en munter plats, och heller inte den enorma Järnporten som kändes oproportionerligt mäktig och dyster. Men sällan hade Iserion som stad varit så dyster som den var nu efter att Athals tempel förstörts och inte var mer än en rykande askhög. Moralen i staden var låg, och det arbetades ständigt för att gräva fram religiösa kle…[Read more]

Arand gjorde en gest åt henne då hon reste sig.
“Du behöver inte…” började han och tog ett steg fram för att hindra henne. Men det var så klart redan försent innan den envisa kvinnan kommit upp och lagt armarna om henne. Kanske var det allt som krävdes för att köra luften ur honom, den enkla mänskliga kontakten och omfamningen. Tills denna stun…[Read more]

“Handelskvinna då. Vi kan vara din eskort!” sa Faegrim muntert, som om det inte var svårare än så.
“Jag har mina dolkar och min charm.” sa han retsamt och gjorde en gest mot ungdomarna.
“Så, vi reser österut imorgon så löser vi allt det praktiska på vägen. Varför oroa sig, då det kommer en morgondag?” undrade han glatt.
“Trollkarlarna i den magis…[Read more]

Tova gav ifrån sig ett högt “uff” då vinden kastade om hennes hår, stark nog att flytta henne och ge henne den puffen hon behövde för att rulla bort från dolken som kom farandes. Hennes sinne hade inte ännu inte riktigt kommit ikapp med hur nära döden hon varit då dolken slog i marken med ett dovt läte av dolk som grävde sig in i jord där den tidi…[Read more]

Liksom Renn verkade inte Gharf så bekymrad över deras sons varningar. De hade klarat av kris efter kris i sina dagar, och på något vis verkade det alltid som om saker och ting var desamma.
“Kanske är det en ny drottning på tronen, men Me’erisia och Barastar är sig båda lika.” ansåg han på sitt enkla vis.
“Men en sak kan man vara säker på, krig f…[Read more]

Audgisil nickade hastigt åt Maeve och gav Ranghildr en blick, en liten nickning som uppmanade henne att komma med honom. De lämnade rummet Maeve låg i en stund, och på vägen mötte Audgisils blick strängt Arands. Men monsterjägaren fick ändå en uppmuntrande nickning och en klapp på axeln, innan Audgisil och Ranghildr gick ut för att ta lite frisk…[Read more]

Bara några dagar senare efter en inbjudan man inte tackade nej till kom ett skepp med Barastars och Handelsgillet Bläck över Me’erisias gränser. Eskorterad av rikets flotta tog de den märkliga färden genom malströmmen ned till staden på havets botten med sin skyddande hinna runt sig, och Barastars ledare kunde bara skaka på huvudet. Precis p…[Read more]

Meren lyssnade tålmodigt och stilla på ordne och förklaringarna, och i hennes blick var det tydligt att hon vägde vad som sades. Vägde ordens sanning, värde, vikt, vägde hur dessa två människor resonerade och talade. Till sist nickade hon, som om hon hörde vad hon behövt höra, och kommit fram till att andemeningen var sann bakom budskapet,…[Read more]

Audgisil såg lugnare ut än han kände sig. En oro gnagde inom honom att utmaningarna varit för stora för Maeve, att Valhall skulle komma och hämta henne nu efter hennes bragder. Men för Ranghildrs skull och framförallt för Maeves skull höll han sig lugn. Han hade försvunnit en stund för att styra upp uppstädandet av staden och organiserand…[Read more]

Faegrim hummade lite tankfullt.
“Ja, vad kan vi göra? Vad är vi bra på?” frågade han och såg på dem alla i tur och ordning.
“Inte för att skryta då, men jag kan så gott som röra mig osedd och ohörd. Men jag vill helst inte använda det för oärliga syften. Kanske vi kan stjäla något som blivit… stulet? Och få en belöning för det? Tillräckligt…[Read more]

Eldkulan kom som en ilsken stjärna, liten först, sedan stor nog att fylla hela gläntans hjärta med ett bländade sken. Fåglarna i området höjde sina vingar och fladdrade som orosmoln bort från scenen i vilda ljud av panik. Monsterjägaren hann delvis reagera på Yazfeins magi. Han vek undan snett framåt, in mot faran, där man minst borde vara. Klinga…[Read more]

Jezeral hann ta två steg innan han insåg att han redan förlorat argumentet i sitt eget huvud.

Det var inte Llwyds blängande som gjorde det, och inte heller Joijs där lilla, alldeles för nöjda flin som om hon just fått tillstånd att göra något olämpligt. Det var marken. Den där förbannade marken som sög åt sig stöveln, som ville behålla honom kv…[Read more]

Stämningen var lågmäld denna kväll, förutom några vågor av skratt och munterhet som dök upp här och där då grupper av vänner stojade över ett stop delat. En plats som denna drog ju till sig alla möjliga resenärer vissa dagar, och ibland kunde det ju vara helt dött. Det var väl det som var det spännande med värdshus, man visste aldrig vad som sku…[Read more]