Demethys tappade sitt leende när skuggorna krävde honom och Joij reste sig upp i hans ställe. Hon rynkade till med näsan, men log snart åt den nyanlända likaså. Eir lämnade sin lutade position mot väggen när hen märkte att Joij kom tillbaka och när Joij upptäckte Eir så vinkade hen muntert åt henne, för att sedan sluta sina händer bakom ryggen sin…[Read more]

Eir var tvungen att medge, det var faktiskt intressant att se hur allting utvecklades. Hen hade ingen kärlek för Demethys, men det fanns inte heller en önskan att kvinnan skulle dö. Det råkade bara vara en person som fanns i Eirs liv då och då och aldrig på de bra sätten. Så Eir förblev tyst i bakgrunden. Demethys verkade inte bry sig om Eir, så…[Read more]

Eir ville först stoppa Fier från att kliva in i rummet, allt kändes som en fälla, men kom på sig själv och lät bli att beröra vad än det var Fier var. Han fick göra sin grej, Eir skulle inte lägga sig i. Så istället klev hen fram från bakom lådan och ställde sig synlig, om inte annat för att få en reaktion från Demethys, kanske med förhoppningen…[Read more]

Eir hörde stegen i trappan och hur de gradvis tystnade av att personen nått mossan och kunde inte göra annat än att hoppas att det var Joij eller Fier som kom nedför den. Så snart hen fick det bekräftat att det var Fier så slappnade hen av trots Joijs varningar om att vara varsam runt honom. Istället höjde Eir blicken igen över lådan hon stod ba…[Read more]

Arand föreföll närmast likgiltig inför Aslögs tal om hans liv och vad vore värt att offra. Inte för att orden inte nådde honom, utan för att han redan för länge sedan fattat sitt beslut. Han var en man som, när han väl bestämt sig, höll fast vid sitt val med en envishet som var både hans styrka och hans förbannelse. Om han gick här vid Maeves s…[Read more]

Varelsen vickade på huvudet så där obekvämt mycket igen och ett brett leende öra till öra fyllde ansiktet. “Otålig! Jaga, jaga, jaga! Slåss, slåss, slåss! Aaoou, aaoouu, aaoouu! Arg som varg! Kan inte ta mig!” Varelsen skrattade till och hukade sig på bjälken, studerande Fier. “Äta människor? Uääh!” Varelsen rynkade våldsamt på sin mänskliga näs…[Read more]

Fågelvarelsen ryckte till dels från hur snabbt Fier hade tagit sig upp dit men sedan också från hur han röt. Som svar så skrek varelsen åt honom med en vass ton och hoppade sedan vidare till en annan träbjälke i taket lite längre bort. “Försvinn!” Ropade varelsen till Fier igen med samma vassa röst. “Inkräktare! Försvinn!” Tjöt den varnandes, men…[Read more]

Eir stirrade på Joij som i princip slukades av skuggan och blev tillsynes ersatt av den man bara kunde anta var Fier. Så de delade inte kropp, de var två helt olika, men sammanbundna? Eir fortsatte röra sig mot bortre kortsidan när Fier plötsligt gjorde utfall mot någonting som rörde sig inne i kyrkan, vilket orsakade Eir att hoppa till. Fiers a…[Read more]

Eir nickade allvarsamt åt Joij när hon uppmuntrade henom att stanna utanför, men fastän hen nickade så fortsatte hen att följa. Eir tyckte inte om att slåss, men det betydde inte att hen inte kunde. Troligtvis inte lika bra som Joij, men kunde definitivt klassas som farlig när nöden kallade. Nu fick Eir det däremot bekräftat att Fier var den an…[Read more]

Joijs fart, vinden i ansiktet, det kändes otroligt. Eir hade kul, trots allt som hade hänt och som troligtvis snart skulle hända, så hade Eir kul och skrattade till då och då när ett särskilt stort hopp eller en kraftig sväng hände. Stundvis var det svårare att hålla sig kvar i sadeln, men Eir var oproportionerligt stark för sin vikt, så även de v…[Read more]

Efter att Joij tagit frukten så klev Eir bakåt och studerade resultatet av hens arbete med Joijs kropp och log lite stolt för sig själv. För ett arbete som inte tagit mer än kanske en kvart så kände hen sig väldigt nöjd. Under tiden som Eir studerade sitt verk så var hen tvungen att vicka på huvudet lite. Den här gången tittade hen inte bort, ut…[Read more]

Eir gick och började söka igenom en av borden i rummet för att plocka fram några av verktygen hen behövde. Mycket var i ett annat rum, men det fanns saker hen kunde göra här med det som fanns, så Eir plockade på sig lite prylar från ett av borden i en liten korg i läder och gick sedan över till Eir igen. “Det kommer inte ta länge att få allt vi b…[Read more]

Eir satt uppspelt framåtlutad medan hen betraktade transformeringen framför sig, det var mycket spännande för henom att se och hen kunde inte annat än fascineras av formen Joij började ta. Det var inte en varelse hen någonsin sett tidigare, men den var samtidigt lik flera olika typer av arter. Var det någon slags naturlig kulminering av de olika a…[Read more]

Att känna Joijs läppar mot hens var definitivt frustrerande, det kittlades i kroppen från hennes beröring och Eir var väl medveten om att Joij visste precis vad hon gjorde. Så hon försökte spela lite nonchalant, svårt som det var, men hon hade fördelen att det varma rummet gjorde det mindre tydligt hur varm Joijs läppar gjorde Eir. Naglarna (…[Read more]

“Ingen grotta tyvärr,” Eir flinade. “Men jag har ett litet rum utan ljus, ljud eller lukt.” Hen log åt Joij, såg sig om på alla saker i rummet när det kommenterades och nickade. “Det är inte lätt att göra det jag gör till nivån som jag gör det. Det finns inget i det här rummet som jag inte använder ofta nog för att det inte ska ligga framme. Till…[Read more]

Aslög gav Arand en långsam nickning, till synes belåten med svaret hans. “Våra liv är ett billigt pris att betala för Turin Hrafns död. Tömmer dina häxkonster dig på liv är det på vårt ansvar att det inte var förgäves.” Hon vände blicken sin i riktningen Bror hade försvunnit i och lät den vila i den riktningen en stund innan hon vände den framåt…[Read more]

Ayperos satt tyst, som en uthuggen staty i dunklet, medan Tipum kom in och annonserade vad han gjort i Iserion. Han lyssnade på Isra, på Nenya, på demonens släpande ord som om varje stavelse vägdes i hans inre. Hans blick var svart som beck men glimmade ibland till. När Tipum slutligen tystnade föll en tung tystnad över rummet. Ayperos drog in…[Read more]

Istilwys vände sig mot Maevan och förde sina händer genom det blöta håret för att skicka det bakom ryggen hennes istället för att hänga oredligt som det gjorde innan. Hon drog sedan händerna över kinderna igen för att torka bort de sista tåtarna, då de nu hade slutat rinna och hon tog sedan ett djupt andetag med sina ögon stängda, i ett försök at…[Read more]

Asgeir satt stilla, som för att inte skrämma bort henne med en oförsiktig rörelse. Han hade sett hur hon rodnat, hur hon dragit sig lite undan i orden. Och han kände hur hans eget hjärta slog hårt, hårdare än det gjort på länge. Som om någon jagade honom, fast han inte rörde sig ur fläcken.

Elden sprakade, värmen lindade in dem i ett sken som k…[Read more]