Eir stirrade på kroppen som avslöjades framför henom och tappade sina ord för ett ögonblick. Kroppen var vacker, helt klart en kropp Eir gärna uthärdade närmare sällskap av vid tillfälle, men kroppen fascinerade henom inte lika mycket som runorna. Kroppar av alla slag hade Eir sett förr, men märken så som de där var någonting nytt. De mer än krop…[Read more]

Eir tappade andan när händerna tog tag i midjan på henom och hen var tvungen att sakta ner sina tankar och bara andas några sekunder. Hen förde sedan ner sina korsade armar och tog tag i Joijs handleder ömt, för att föra dem bort från kroppen sin. Hen log varmt åt Joij och såg rakt in i ögonen. Ja, Eirs kropp i princip skrek efter att få agera ut…[Read more]

Gwyn skrattade till. “Kan inte protestera mot det. Jag har mardrömmar där jag begraver världen i eld. Hyperboliska såklart, men nog oroar jag mig allt.” Hon klappade henne på ryggen försiktigt. Snart nog var de två vid en gång in i bergen som hade träbalkar höjda som blockad. Inte så pass blockerande att man inte kunde gå dit, det var inte förbju…[Read more]

Zifri frustade till glatt och började vandra i riktningen som hon studerat lite tidigare. Hon hoppades åtminstone att det var rätt väg de färdades i, hon ville inte gärna komma vilse i öknen, hon var verkligen inte gjord för den här hettan, även om det hjälpte ordentligt av att bokstavligen vara en kamel i stunden.

Resan pågick ganska länge, de s…[Read more]

Efter en lång stund av nedåtgång för trappan kom de fram till en mindre sal med gångar som spred sig i alla riktningar. “Titta här,” Började Eir och log åt Joij samtidigt som hen närmade sig ett av de många ljusen på stake som var utplacerade längst alla gångar och längst väggarna i salen. Hen höll sin hand rakt över ljusets flamma och flina…[Read more]

Ayperos satt tyst en stund efter att Nenya försökt tala men tystnat. Han kände hennes oro i luften, som rök från en pyrande glöd, och genom deras mentala band sköljde hennes självtvivel över honom som kallt vatten. Ändå sa han inget om det. Han försökte inte mildra eller förklara. Världen hade brunnit nog omkring dem redan.

Iställ…[Read more]

“Absolut Joij, om vi hittar mördaren och överlever kommer hela Eirian vara på menyn, varenda liten delikatess!” Lovade Eir och knuffade lekfullt till henne med ett brett leende på läpparna. “Men inget mer tjuvsmakande!” Hen blev lite mer allvarssam och höjde ett finger mot Joij. “Jag smakar som bäst med lite återhållsamhet.” En inte så orimlig d…[Read more]

Ayperos lät blicken vila tungt på Isra en lång stund efter att hon slutat tala. Elden i honom hade falnat till glöd, men det var en glöd som ännu brände – envis, oberäknelig. Så drog han ett djupt andetag, som om han samlade kraft bara för att tala.

“Jag förstår att du är arg.” sade han lågt, mörkt. “Jag skulle ha varit detsamma om våra roller b…[Read more]

Eir anmärkte den antydda vikten Joij visade men valde att inte kommentera det. Hen valde att dra slutsatsen att det troligtvis hade med djurhudarna att göra eller att sanningen skulle avslöja sig förr eller senare. Istället log hen endast mot Joij och fortsatte gå, dock överraskad återigen av den märkliga varelsens närhet efter att känna der…[Read more]

Eir fnös till. “Jag är inte heller odöd!” Hen rynkade näsan retsamt och vände sig mot Joij. “För kännedom anklagade jag dig för att vara en demon, inte död.” Eir flinade och klev ut på kanten av taket med ryggen mot kyrkan, blicken låst på Joij. “Och så du vet gör det mig inget att du äter mannen, världen är en bättre plats utan honom i den, men…[Read more]

Bodil lyssnade noga på allt Arand sa och tämjde sina förväntningar lite, även om hon fortfarande var djupt fascinerad av hans trollkonster så här långt och förblev säker på att han kunde få in Aslög på ett eller annat sätt. Men kanske var det värt att överväga alternativ ändå, lite förtroende var hon ändå tvungen att ha kring mannens skeptisk…[Read more]

Jezeral steg genom dörren sist av de tre. Som alltid. Inte på grund av tvekan, inte av rädsla, utan för att någon måste vara den som vaktar ryggen när dörrar mellan världar stängs med mer vilja än logik. Ibland kunde oönskade väsen följa då man färdades i skugglandet.

Bakom honom gled dörren igen med ett ljud som påminde om en viskning i trä, d…[Read more]

Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.

“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”

Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]

Arand lyssnade medan de två samtalade och kom fram till en stridsplan, lätt som en plätt, som om de diskuterade vad de skulle äta till middag. Kanske till och med snabbare än gifta pars groll om vad som skulle ätas vid bordet. Men han var för trött för att komma med bättre förslag själv. Han lät Bodils ord sjunka in, medan han tyst sköt undan e…[Read more]

”Människan? Han finns kvar. Vidrig, men dock bara en människa, inget monster du kan äta tyvärr.” Eir flinade och ryckte på axlarna innan hen började backa från hustakets kant mot mitten av hustaket de stod på. Hen började sträcka och stretcha lite och vände sig i riktningen mot kyrkan medan hen såg mot Joij med ett enkelt leende.

”En da…[Read more]

Eir lyssnade spänt på allt som Joij berättade, med lite extra spänning så snart främlingen kom så nära att hen kunde känna Joijs utandningar mot läpparna sina. Eir höll ögonkontakten nästan trotsande för hur olämpligt det egentligen var och log genom allt.

“Eirian har även vi mött en sådan, en människa, som hämtade stort nöje från andras so…[Read more]

Eirs kropp spände sig när hen plötsligt kände Joijs hand mot sin mage och det tog några sekunder att börja slappna av igen. Det var överraskande att en främling var så framåt utan att signalera efter medgivande, men lyckligtvis var Eir inte den som beklagade sig över lite beröring. Det uppskattades faktiskt oftast och Eir var riktigt stolt över…[Read more]

”Jag är inte en narr så ofta som jag hade velat, men att få människor att skratta är av stort värde för mig. Skådespelare är nog det mänskligaste sättet att beskriva mig.” Hen log stort åt Joij samtidigt som hen följde deras gest ut mot staden medan de pratade om magin och hur de föredrog att spåra. När Joij väl lade sig ner kunde Eir inte annat…[Read more]

Hen klev upp på hustakets kant och satte sig ned bredvid Joij, men med ett visst avstånd mellan dem, långt nog för att hinna reagera om en hastig rörelse gjordes i Eirs riktning. Hen studerade folket som rörde sig på gatorna i stora antal trots den sena timmen och tänkte lite på vad främlingen hade sagt. “Det är mindre rörelse på natten, men…[Read more]

Eir lutade på huvudet nu när hen kunde få en bättre bild av personen och närmade sig försiktigt, lite på huk, böjd åt sidan med lutande huvud av vad som kändes som respekt för främlingens kortare längd. “Eir är inte den enda kan jag säga ärligt.” Hen flinade och tog av sig först sina handskar och kastade dem på taket de stod på och tog sedan av s…[Read more]