För givetvis skulle hon med. Det var inte bara för att hon själv oroade sig över Nenya och vad som hänt henne, eller för den ilska hon kände över att den där förbannade häxan tagit vad som borde ha varit en lycklig stund ifrån dem alla tre… Det var också för att hon behövde tänka på sig själv, på barnet som växte inom henne. Skild från Ayperos så…[Read more]

Bodils ord om hur hennes handlingar drivit flera i famnen på Turin skavde en aning, för hon visste ju att det var sant, men likväl hade hon inte kunnat hindra sig själv. Det var inte lönt att skylla på någon annan, för även om hon stått under annat inflytande än sitt eget under större delen av färden till Ranheim så var det ingen som tvingat henne…[Read more]

Att befinna sig i hjärtat av fiendens land hade till en början varit en ständig källa till oro, men i takt med att veckorna gått så hade hon blivit mer och mer van vid det, liksom charaden de spelade för sin omgivning, och när brevet från Izotar slutligen kom hade hon nästan blivit van situationen. Kanske hade hon Ayperos träning att tacka för…[Read more]

Maeve lyssnade under tystnad på både Bodil och Arand, kanske med ett sinne kluvet av olika känslor och minnen. Den andra kvinnans ord var förstås sådana hon borde hörsamma, men Arands ord gjorde det svårt att hålla huvudet kallt. Så hon sade inget alls på en lång stund, innan hon med en liten suck sköt minnesbilderna ifrån sig och lät axlarna s…[Read more]

Också Maeve blev något förvånad över att Bodil inte ifrågasatte deras möte, men efter att ha spenderat gårdagen och morgonen med den andra kvinnan så kom munterheten inte som någon överraskning. Förmodligen fanns det gott om gengångare, hon hade sett tillräckligt när hon rest samman med Arand i Karm för att tro på sådana varelser, särskil…[Read more]

Isra kunde inte annat än att nicka medhållande när Ayperos gav sin order, trots allt hade detta satt käppar i hjulet för alla deras planer, och innan det var avklarat så stod allt annat stilla. Ayperos skulle förstås aldrig erkänna det, men Nenya var en svag punkt, en bricka att nyttja i spelet mot honom och att ingen annan än Athanishka förstått…[Read more]

”En riktigt dålig spion om så vore fallet”, svarade hon Bodil med en liten frustning och en avfärdande gest med handen. Trots det så fanns det fortfarande ett litet leende på hennes läppar, hon såg ju det ursäktande leendet i Arands ögon och hans oro, även om ingen annan skulle göra det.

”Monsterjägaren här är en gammal vän, men jag hade inte fö…[Read more]

Att Ayperos humör speglade hennes eget var för henne ingen nyhet, hon kunde trots allt känna det genom bandet de delade, men trots det så förvånade hans tonläge henne en aning när han tilltalade Izotar, eller den vålnad som en gång varit hennes far. Hon hade mött hans blick i samma stund som han valt att stiga fram för att möta dem. Det var en a…[Read more]

Nej, hon hade faktiskt inte tänkt så långt som namn, men det var förstås som Ayperos sade, och hans ord väckte tankar på ett liv som sedan länge låg i det förgångna. På hennes familj, den som varit och som aldrig mer skulle vara densamma. Men kanske ändå…

”Zator, om det är en pojke”, svarade hon med ett litet snett leende innan hon med en axe…[Read more]

Hon nickade eftertänksamt åt Bodils ord, det där med att hatet blivit en identitet i Ranheim och att hon var att beskylla… Det var förstås ingen idé att förneka det. Hon hade själv låtit sitt eget hat ta en allt för stor plats och hon hade agerat utefter det och nu stod hon mitt i konsekvensernas centrum.

”Det är kanske det som gör en riktigt…[Read more]

Och så var det förstås. Hon hade låtit sin vrede gå ut över byarna på vägen till Ranheim, något hon till viss del skämdes över. Inte för att hon ångrade att hon dödat de som gjort motstånd, men för viset på vilket hon gjort det och för de hon dödat trots att de knappast skulle ha kunnat ha med konflikten att göra mer än deras jarl stått på Turins…[Read more]

Precis som demonen så försökte Isra låta bli att tänka på Nenya och orsaken till hennes frånvaro. Om bara den andra kvinnan hade haft bättre vett att tygla sina känslor, då hade hon inte blivit tagen ifrån dem, så hade denna stund kunnat vara en annan, en delad av tre istället för två. Hon hade redan från början förlikat sig med tanken på att den…[Read more]

Inte heller Maeve hade sovit särskilt länge, eller väl för den delen. Länge låg hon och vred och vände på sig i det obekanta rummet, i ett hus fullt av fiender, i en stad fylld av desto fler. Tankarna snurrade, så många val hade tagits ifrån dem när Turin och hans män upptäckt dem i fiskeboden och nu kvarstod bara ett fåtal, av vilka inga slu…[Read more]

Hon gjorde alltid sitt bästa för att inte visa det, men konster som dessa tärde på henne och efter att ha förlett både vakterna i staden, samt kallat på sin far över ett så betydande avstånd, så vacklade hennes fasad en aning. Hon tog tacksamt emot hans hjälp när han ledde henne bort till en av sofforna och väl där sjönk hon trött ned, dock inte u…[Read more]

Att han betraktade henne lite närmre var inget som undgick drottningen, och när han lite försiktigt rörde även vid hennes sinne så var det som att hon vacklade för ett ögonblick. De tudelade känslorna inför den hemlighet hon fortfarande höll sipprade fram, som vatten genom en spricka. Först tänkte hon försöka dölja det, täppa till sprickan, men ho…[Read more]

Ansträngningen syntes inte utåt, men Ayperos skulle märka av den, även om hans uppmuntrande ord och kyss gjorde att det hela kändes lite mindre påtagligt. Lyckligtvis var det inte särskilt långt till värdshuset som Ayperos ordnat åt dem, men nog för att hon skulle hinna pusta ut en aning.

”Människornas egen hybris… Men som ni säger, käre mak…[Read more]

Hon hade aldrig sett Hannadon med sina egna ögon, och till en början hade hon inte misstänkt att det var dit deras färd tog dem, men i och med att timmarna gick och riktningen blev uppenbar även för henne så förstod hon vart de var på väg. Hon höll förstås sina tankar kring klokheten av detta val för sig själv, hon litade på att Ayperos visste…[Read more]

Demonens ilska fanns kvar i bakgrunden, som en pyrande glöd som fyllde henne både med beslutsamhet och fruktan, fruktan för vad detta hot skulle kunna innebära för Nenya, för dem alla. Denna alvkvinna, eller vad som nu fanns kvar av henne, verkade ha varit en kraft att räkna med och vad hade inte alla år inlåst gjort henne till?

D…[Read more]

Plötsligheten i Nenyas försvinnande både från den fysiska platsen men också ur hennes sinne fick till slut drottningen att ge vika och hon tvingades famla efter Ayperos ena arm för att lyckas hålla sig stående. De hade delat ett band så länge att det nästan blivit en del av hennes eget sinne, och nu slets det från henne så brutalt att det kändes s…[Read more]

Känslorna som vällde mot henne från Ayperos var väntade, åtminstone de som osade av irritation och ilska, men mindre så var de som faktiskt liknade skuldkänslor. Hon hade inte upplevt det från honom tidigare men istället för att bekymra henne så lockade det fram ett litet flin över hennes läppar. Åren hade kanske gjort honom mjukare, eller så miss…[Read more]