Hon nickar svagt åt sin rådgivares ord. En rådgivare hon tagit in sedan Sandor lämnat Karm till henne att styra just för hans ålder och erfarenhet. Förlitade sig på honom, trodde att han ville Karms bästa men… hon litade inte på någon fullt ut. I grund och botten var de alla ute efter en sak, mer pengar, mer mark och mer makt. Loradons mur…[Read more]

En stund stod hon utanför dörrarna in till rådssalen och bara andades, försökte få den där blanka hårda ytan att fästa. Det gick inte riktigt. Inte efter drömmen hon haft i natt och det märks att hon sovit dåligt, mörka ringar av oro kring ögonen men nåde den som skulle våga påpeka det. Skvallret skulle ändå gå, det visste hon.

Så öppnas dör…[Read more]

h

Hon kände adrenalinet pulsera då ljudet av nycklar skramlade, och dörren plötsligt öppnades. Med nöd och näppe hade hon hunnit ur synhåll, men hon var rädd för att hon inte varit snabb nog att ta sig upp för trappan till den andra våningen. Nu fanns det inte tid längre för att smyga och vara försiktig – hon var avslöjad – och det enda hon kunde…[Read more]

Asgeir betraktade den märkliga kvinnan med ett något förvirrat ansiktsuttryck. Vad var det hon talade om? Hon verkade heller inte riktigt förstå vad han talade om, men åtminstone erbjöd hon honom sin hjälp – vilket var något han inte hade förväntat sig. Frågan var om han kunde lita på henne? Men just nu hade de ont om tid, och om hon kunde hjälpa…[Read more]

Desto längre striden pågick, fick Arand långsamt känslan av att detta var en strid de inte kunde vinna. Men han var envis, och bara han kunde släppa lös bärsärken kanske det kunde distrahera Ayperos tillräckligt för att de skulle kunna såra honom. Den dödliga dansen fortsatte tills ett ljus plötsligt fyllde salen, och Arand var tvungen att…[Read more]

Ett, två. Längre hann hon inte räkna förrän hennes vildsvin for framåt mot vildkaninerna. Ett litet skrik hördes när ena kaninen hamnade på vildsvinets ena bete. Mat. Äntligen hade de lyckats. Det hade gått en ganska lång tid utan mat och både hon och hennes vildsvin, Pollen, hade magar som protesterade. Båda var rätt trötta på gräs och regnvat…[Read more]

Rynkandet på näsan och den uppenbara sättet hon inte tyckte om idén att vara en av hans skapelser. Det fick Tipum att le och nicka lite gillande. Hennes fråga fick honom att skratta, hest igen och han gjorde en gest mot sig själv med ännu ett hest skratt. Som om frågan i sig roade honom. Mänsklig? Kalla en demon mänsklig? Bara tanken var en dum id…[Read more]

Vilket sätt att måla upp sitt yrke på. För efter alla de orden, var han väl trots allt en tjuv? Inte för att Camthalion var någon som skulle döma honom. En gång i tiden, absolut. Men efter alla hans egna räder, kunde han knappast förbanna denne man. Barastar, så klart. Barbarer och dess storlek. Hans ena öga svepte hastigt över hans kropp och and…[Read more]

Det nöjda sättet och hur enkelt hon författade brevet efter den knuffen. Det var inte svårt att se vart hennes tankar hade gått, att kunna utnyttja svagheten eller kanske utbyta den? Göra henne till hans svaghet. Tanken var lockande och intressant. Farligt, så klart. Men vad var inte farligt när man väl hade inviterat den osmakliga blodsuga…[Read more]

Sättet som hon uttalade hennes namn fick henne att rysa. Visste främlingen vem hon var? Tanken oroade henne och det var både lättat och oroligt som hon kastade en blick åt Ragnar när han steg in. För hon visste att han hade rätt. Denna kvinna kunde vara ute efter henne, efter dem. Även om hon såg så vilsen och frusen ut. Ranghidr skulle precis för…[Read more]

Innan Djan skulle ätit upp alla bär, stoppade hon hastigt in några i sin egna mun. De var på gränsen till goda, den torkade smaken… åtminstone var det en sötma som skulle ge dem lite energi. Hon lade sig lite mer bekvämt och lät sin klarblåa blick se upp i mot himmelen. Alla de vackra stjärnorna som glimrade där uppe. Hon hummade lätt åt vad…[Read more]

Döden berörde inte Isra? Tanken fick honom att skrocka till, det var uppebart för en som Tipum att det inte var fallet. Hon trivdes allt för bra i hennes roll som drottning. Kanske mer än vad hon trott från början. Tanken roade den lilla demonen, för det var knappast något hon ville från början. Tipum hade sett hennes tankar och minnen. När de avs…[Read more]

Det var något med denne Fim som hon släppt in. Något som fick Ranghildr att känna en rysning längst sin ryggrad. Hon skakade på huvudet för att få skakat av sig den. Hon harklade sig något, som för att få bort tystnaden och göra sin röst redo. Fast hennes blick var fäst på hennes händer där hon lade ut sina kläder för att torka dem. Sedan vände h…[Read more]

Fortfarande lite avvaktande höll Ranghildr ett fast grepp om sitt spjut. Inte helt säker på om hon skulle låta henne komma in. Däremot såg hon vilse ut. Så kanske det stämde trots allt. Lite irriterad över att blicken drogs mot hennes mage lade hon sina armar i kors vilandes över den putande magen.

“Trevligt att råkas, Fim” sa hon till slut med e…[Read more]

Djans retandes fick henne att le. Hon strök en hand hand genom sitt långa svarta hår för att följa hans sätt och lägga sig lite mer bekvämt tillrätta. Vad fanns det mer att göra? Inte äta i alla fall. Hon suckade djupt åt det hela.

Hur kunde han vara så lugn över det? Hon rotade runt i sin väska lite mer och fann till slut lite torkade bär oc…[Read more]

En hastig blick ner mot röran som hon hade gjort, och för att göra det ännu värre råkade hon slå till sakerna med sin fot när hon reste sig upp för att nå flaskan som Luka sträckte mot henne. Ett litet klirrande hördes och hon försökte att dölja det med ett harklande. Hon kliade sig lite nervöst i håret.

“Jag menade inte att förstöra… Kan…[Read more]

Ett litet skratt kom från hennes läppar och hon sträckte sig efter sin väska som hon dumt nog lagt allt för långt bort. Hon gav till en liten irriterad suck över sin egna dumhet, innan hon öppnade upp väskan och kastade kronan åt sidan, en filt, lite guld och till slut fick hon upp något som såg ut som ett vanlig träbit. Sedan tryckte hon på en ru…[Read more]