Moira fick ett uppskattande leende och en nick som svar. Korp uppskattade det. Han kände sig bättre med henne kring sig. Det var lättare att bete sig mänskligt, på något vis. Det var så enkelt för honom att glida in i den excentriska magikern som han faktiskt var.

Mycket riktigt så var det vakter som kom runt kröken, klädda i den klassiska…[Read more]

Izotar hummade lite över hennes ord. Det var en besvärlig situation. Delvis ville han lära känna sin dotter närmare, samtidigt som han kände på sig att Ziyaté skulle göra hela den processen besvärligare. Samtidigt, på grund av sina egna moraliska övertygelser, tyckte han inte om vad Isra gjort med riket hittills, och sättet hon styrde och kontroll…[Read more]

Arthion gav en nickning åt det, och efter en stund visades ett simpelt rum inne i trädet åt Luka. Det var inte mycket mer än en säng och ett fönster och i ett annat rum fanns några privata badrum där alvernas magi lät vatten flöda genom håligheter i det levande trädet. Rena kläder lades fram åt honom, och då han fått tvätta och vila sig lite dö…[Read more]

Aenyas gröna ögon smalnade något över hans stora blick, och hennes ansikte såg kanske lite strängare ut än vad det gjort tidigare. Det var tydligt att han inte verkade vara ett hot, men skenet kunde bedra – det hade hon sett flera gånger förr. Fortfarande vaksamt höll hon i sin båge, men den hängde löst vid hennes sida istället nu.

‘Nå, Eng…[Read more]

Han ser lite road ut men hans hand lämnar aldrig hennes kind medan han ser henne i ögonen. Värmen från hennes kropp är så skild från eldens värmen men så mycket mer värmande. Han ler lite snett och nickar innan han håller henne intill sig igen hårt.

“Intressant, berätta mer käraste Maeve. Vad är det för uppgift du blivit erlagd?” Han vi…[Read more]

Yazfein sitter väldigt nära Maeve av ren instinkt just nu, en hand på hennes lår under border, blicken mer på folket i rummet än på någon av dem vid deras bord. Men ändå är han väldigt uppmärksam på det som sägs, lyssnar och tar in allt som sägs där, att Ayperos var ett hot var mer än uppenbart. Vad han än tyckte om det så hade prästinnan en poäng…[Read more]

Dolda en bit därifrån betraktade ett par gröna ögon honom, dolda i det något kargare landskapet så här nära bergpasset som ledde söderut till Iserion. Hon hade redan ett tag varit medveten om främlingens närvaro, men inte uppvisat sig själv. Annat hade det kanske varit förr… före fångenskapen i Iserion. Då hon tidigare varit social var hon…[Read more]

Det fanns väl en viss sanning i vad Isra sa och något inom Ziyaté ville inte riktigt medge det. Bråk var onödigt, men… vad fanns det annars för möjlighet? Izotar hade inte ens svarat på något hon sagt. Hon kastade en blick mot Izotar och ett svagt drömmande leende fanns på hennes läppar när hon tänkte på hans små händer, leendet som lyste lika kla…[Read more]

Izotar kände att de förlöjligade hans påstående, och trots att han kanske skämdes över att avslöja en sådan intim bit av sig själv för dem så ångrade han inte sina ord. I många år hade han vandrat ensam, och den ensamheten hade försvunnit då han träffade Thalia. Det enda han kunde göra nu var att ångra hur saker blivit. Han nickade tyst åt Isr…[Read more]

Arthion betraktade Luka noggrant då han lämnade över sin dolk, och efter en hastig kroppsvisit nickade han lätt. Alverna som i regel var ett gästvänligt folk hade inte riktigt i sin natur att vara så hårda som tiderna krävdes, och trots att han hade ett allvarsamt uttryck såg han Luka i ögonen och sade.
‘Om du önskar kan du få äta med oss, och…[Read more]

Salim nickade långsamt åt det, lite tankfullt.
‘Jag får väl skatta mig lycklig för att vi inte har era kalla vintrar i Iselem.’ sa han, och tog en liten klunk till och gjorde en liten grimas med ett raspigt ljud ur halsen, följd av ett skratt.
‘Men vi har torka och sand, och även för det behövs alkohol. Jag har en gåva åt er, lord Breslau!’…[Read more]

Manfred var medveten om Moiras kyla bredvid sig, och uppskattade den i tystnad medan han funderade. Kanske kunde han göra något med fjädrarna? Fötterna ville han inte särskilt förändra, även om simhuden säkerligen hjälpte…

Nån drog i honom och han blinkade några innan han insåg att det var Moira. “Vad…?” Sade han konfundersamt, tankarna for…[Read more]

Rheon kunde inte låta bli att skratta.

“Bara de väluppfostrade av oss, ers höghet!” Han tog en snabb klunk av vinet, vilket för ett ögonblick dolde hans breda leende, innan han lutade sig framåt. De stod redan närmare varandra än vad som kanske var lämpligt ur en diplomatisk ståndpunkt. För de ädlingar som frotterade i Sandors sal såg de nog m…[Read more]

“Berätta det bara inte för någon, speciellt inte mig. Det är inte nyttigt att ha rätt för ofta.” Sade Manfred med saklig röst, även om han smålog lite samtidigt. “Det är inte bra för egot.” Trodde han, i alla fall. Någon vis person hade säkerligen sagt något liknande någon gång, och om de inte hade gjort det så hade Korp sagt det nu.

Han klämde…[Read more]

Vad skulle hon göra? Det var den enda och första tanken som for igenom hennes huvud när Vinga såg hur vargen hoppade på Lukas ben. Det dova morrandet. Lite irriterad över att bli väckt när hon äntligen hade kunnat sova. Inte kunde hon sitta där och se på. Ett skrik kom från hennes läppar medan hon kastade sig mot vargen. Ett hårt grepp, fast d…[Read more]

Hon noterar Yazfeins förvandling men säger inget om den. Kunde på sätt och vis förstå varför han ville dölja sitt rätta jag och i det här sammanhanget var det mer än tacksamt att han gjorde det. Vinet kommer in och hon tar emot karaffen som Sera med vis högdragenhet skjuter över bordet till henne. Betedde sig som om de vore fiender när det i sj…[Read more]

Innan Sera yttrade något gjorde hon en gest mot värden som satte ner en flaska vin. Hon rynkade näsan något, karmansk vin var inget hon tyckte för. Sedan såg hon sitt släktsemblem på vinflaskan och nickade nöjt. Ett vin från hennes folk. Bra kvalité, annat kunde det inte vara. Värden hade satt fram två glas, ett framför Araniél och ett framför Se…[Read more]

Att Manfred numera skulle kunna ses som någon som flytt från Caras Idhrenin och säkerligen skulle få sådana som han själv efter sig… nå, det var faktiskt något som han reflekterade över en hel del. Det var en potentiella fara för dem båda. Å andra sidan så vägrade han leva i skräck. Han ämnade helt passa på att leva deras liv tillsammans full…[Read more]

Åt hans förslag om att hon var tvungen att röja upp, grimaserade hon illa och gjorde en gest mot rummet och röran i sig. Nästan lite upprört. Skulle detta inte vara ordning? Hon var medveten om vad som låg i alla högar. Papper. Kontrakt… Och mer papper.

”Det är inte stökigt här… Jag vet minsann vart jag har…” började Vésiva försvara sig själv, äv…[Read more]

Att mannen framför henne inte blev sur gjorde Vésiva lättad. Det var inte första gången hon skulle ha förolämpat en främling. Men… om de inte ville att man skulle le brett eller skratta åt dem, varför grimaserade de då så illa? Hon skakade på huvudet åt sina egna tankar för att sedan lyssna med nyfikenhet och glimrande ögon till hans svar. Efter…[Read more]