Att inte se nyfikenheten i de isblåa ögonen var nästan omöjligt. De nästan lyste om dem. Hostattacken verkade inte beröra mörkeralven allt för mycket. Ingen mat på bordet, så knappast kvävdes hon och inte var hon väl sjuk? Alver tenderade inte att få sjukdom lika lätt som dessa dödliga kryp omkring henne. Fast… Dödliga var väl de också. Odödlig…[Read more]

Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

Dörren framför henne glider tyst upp en liten bit innan den öppnas precis så mycket att hon kan komma in genom dörren. Men en hand skjuter ut för att snabbt ta tag om hennes krage, dra in henne i rummet, rakt in i hans famn och kyss medan dörren glider igen bakom henne. Mjukt trycker han henne möt dörren medan han kysser Maeve ömt, efter några lån…[Read more]

Yazfein

Han var som en mörkskugga snett bakom mannen, klädd i mörkt lila kläder som nästan skiftade till svart beroende på hur ljuset föll. Leony’s röst verkade lite uppretad och det roade honom lite men samtidigt gav det honom en anledning att skynda på denna lilla frågestund. Så med lätta steg klev han fram bakom mannen, släppte magin som do…[Read more]

Yazfein har med en hand om Maeves följt efter prästinnan mot värdshuset men mitt i ett steg så har hans form ändrats till den mänskliga rådgivare som allt som oftast var vid Leony’s sida. Det fanns inte så mycket för honom att säga och inte svarade han på de små gliringar han fått om hur en spion borde uppträda och inte uppträda. Ibland var en…[Read more]

ARAND FRÅN ELFDELL

Namn: Arand
Kön: Man
Ålder: 31
Längd: 187 cm
Tyngd: 80 kg
Ögonfärg: Gul
Hårfärg: Vit
Födelseort: Elfdell
Folkslag: Människa
Lojalitet: Grå gillet
Civilstånd: Ogift
Biografi
Efter att han blev färdigt utbildad av Grå gillet har han främst rest omkring och utfört uppdrag på olika orter.
Bakgrund
Arand föddes i den lilla byn Elf…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Arthion över främlingens frågan, och han skakade på huvudet.
‘Nej, inte till fots, främling.’ sa han och gick med raska steg in i skogen. Redan några steg in kunde man känna hur atmosfären förändrades och att det var som om de steg in i en annan värld. Luften var tjock av magin, som få kände av förutom de som hade en ko…[Read more]

Izotar såg ned på sina händer, och slöt dem långsamt. Ja, varför inte?
‘Jag vet inte.’ sa han, och höjde blicken för att se på sin mor. ‘Kanske det är blodet av min far i mig, som inte låter mig döda kallt.’ sa han till sist. Han hade inte känt sin far, eller ens träffat honom, men det lilla han hört om honom i hemlighet av Ziyaté hade varit milt…[Read more]

Det var inte en lång promenad han var ute efter, snarare mest att sträcka på benen och en chans att lyssna på fler fåglar. De hade börjat vänja sig vid deras närvaro, och han lärde känna dem allt mer. Det var bekvämt att vara runt dem, och han uppsattade det än mer tillsammans med Moira.

“Ni ska se att det ger med sig.” Sade Manfred med självsä…[Read more]

Korp skrattade till, förmodligen det läte han hade som var mest likt hans namne, då det var ett aningen hysteriskt läte. Dock så var det inte mindre genuint för det, för han hade kommit att uppskatta Moiras galghumor allt mer desto längre tid de spenderade ihop. Han skakade lite på huvudet och reste sin oskadda hand för att kamma bak håret ur…[Read more]

Jag kommer inte kunna tå bakom något som bestämts över mitt huvud ”Säger hon kallt till Leony vid hennes ord. Du kommer att vara ansvarig ” Säger hon utan att vika. Det fanns inte en chans att hon tänkte stå bakom det här men hon insåg att vad hon än sa skulle det itne hjälpa. Däremot tänkte hon inte hålla sin hand över det som beslutades här i da…[Read more]

Fräsandet och det irriterande lätet från Luka gjorde att Vinga förstod att han var förolämpad av vad han sa. Varför? Det var inte som om hon var allt för seriös. Vem visste vad folk egentligen hade för bekantskaper, speciellt främlingar? Hon svor tyst, verkade inte finna sin yxa. Vart hade hon lagt den? Ett svagt minne av att hon lade yxan på gr…[Read more]

Reaktionen fick Vésiva att le lite ursäktande, fast hennes gråblåa ögon glimmade av att hon tyckte det var roande. Det var för det mesta alltid reaktionen, tårar, hostattacker, till och med hade folk spottat ut det direkt. Hon själv hade förstås härdat sin strupe i år nu och hälsade den brännande känslan som en gammal kär vän. Den höll henne varm…[Read more]

Arthion gick fram mot främlingen, och i bakgrunden kunde man höra ljudet av bågar som spändes ifall Luka skulle försöka något underligt. Alven gav dokumentet en snabb blick, och nickade sedan. På det allmänna språket sa han.

‘Enbart för att du inte är en människa, och på grund av detta dokument, kan jag eskortera dig vidare’ informerade h…[Read more]

Äntligen! Nog var det alltid skönt att se den långa och stora skepnaden av Atlen torna upp mot henne. Men idag kändes det ännu mer lugnare. Hon hade klurat länge, och få skulle tänka att det var något galet med två personer med en säck. Åtminstone inte två från handelsgillet. Planen var ju inget fel med! Hon hade till och med frågat hur den kungli…[Read more]

Arthions mörka ögon smalnade något över det hela.

‘Du är ingen människa.’ konstaterade han, men han var lite osäker över vad det var för en varelse som stod framför honom. Någon sådan med hans utseende hade han inte sett tidigare, och hans påstående – som samtidigt var ett konstaterande – var också en fråga varför en som honom representerade m…[Read more]

”Oroa dig inte, sparven, vi alla har våra sätt att lugna oss.” svarade Vésiva med ett svagt leende samtidigt som hon följde honom med blicken där han vandrade framåt. Det var som om hon inte såg röran framför sig. Snarare hade hon en tendens att skapa kaos var hon än rörde sig, åtminstone när det kom till papper och annat sådant arbete. Hon skåda…[Read more]