Noga lyssnade Nenya på både Isra och Ayperos. Även om det kanske inte såg ut så till en början när hon hade sitt nonchalanta sätt där hon drack lite av vinet och lutade sig tillbaka med ett retsamt snett leende på läpparna. Ett leende som säkert retat spader på många adelsmän som trodde sig ha övertaget om henne. Vid Ayperos fråga höjde hon på ögo…[Read more]

Caspian hade väl alltid haft en förmåga att skapa kalabalik omkring sig, men han verkade lika omedveten om det. Så klart krävde han bara det som var hans rätt, inget mer. Han avfärdade garnisonmästarens ilska som den flugskit det var i hans sinne, istället var han mer enträgen att komma därifrån till bättre delar av staden. Lika lite tänkte han ö…[Read more]

Alven betraktade de kända namnen i sitt hem, han var ju inte direkt ovan att möta kungligheter – fin vinmakare som han var, och adel för den delen hade han sett fint folk på nära håll många gånger förr. Men han hade ändå inte riktigt räknat med att ha kungligt blod i sin familj, och heller inte en så övertygande men även farlig figur som Aype…[Read more]

Torbjörn skrattade till. Ett brummande skratt, som var mörkt och hjärtligt. Men i hennes närvaro något nervöst med. Hade Ylvas ord kommit innanför hans tankar? Förbannade jänta. Han nickade något uppmuntrande åt hennes sätt att försöka finna orden och försökte att tyda dem.

“Smed ja och vad gör du?” frågade han, samtidigt som han gestikulerade…[Read more]

Det hade varit en märklig upplevelse för Catea, att delta i en begravning till en viktig person hon inte kände. Trots allt hade hon levt sitt liv isolerat i bergen, med sin orden, och plötsligt slängs in i allt detta politiska kaos. Känslig som hon var kunde hon heller inte stänga av alla olika känslor omkring sig. Vissa faktiskt genuint sorgsna…[Read more]

Förstås var det svårt att övertala Okaji att släppa hennes axel, men Toku klämde hennes hand milt och försäkrande att det skulle gå bra med ett svagt leende och en uppmuntrande nick. Så som hon hade gjort så många gånger innan. Även om hon kände en bitter avsmak av situationen. Någonstans inne i huvudet skrek hennes undermedvetna att något var f…[Read more]

“Ångra mig för att du ska gnaga hål i huvudet med ditt tjat?” fnös Faram, trots allt hade de haft en liknande konversation när de var yngre och Naira hade sagt samma sak när de skulle ut på en handelsresa. Men till slut hade hon fått stanna hemma – och det resulterade till detta. Det hela gav honom en dålig eftersmak i munnen. Om han bara hade stå…[Read more]

Går inte?  Hennes ord förbryllade honom. Ännu inte några lovord eller ens ett tack. Inte för att han begärde allt för mycket. Trots allt var han där nu. Vad mer kunde hon begära? Han skakade nätt på huvudet. Stackarn hade blivit galen här. Förstås.

“Klart det går!” väste han mellan sina tänder och såg på henne.

“Jag bär dig om jag måste!”

Ännu ett par svordomar rörde sig i Farams huvud – däremot var han smart nog att hugga av dem innan de nådde hans tungspets. Istället log han, lite uppmuntrande mot honom samtidigt som blicken lite nervöst rörde sig bakåt då och då.

“Befriar dig, förstås! Jag skulle kommit hit snabbare, om jag inte hade varit på resande fot så länge…”  hu…[Read more]

Som vanligt förstås, följde Toku etiketten till punkt och pricka. Kanske var det lite av en förbannelse likaså? För just nu hade hon större lust att skrika, göra oväsen eller rusa därifrån. Blicken var fast på blomman, för att följa kejsaren med blicken medan hon hörde Okajis ord. Utöver att hon förmodligen inte hade något val, kändes det onödig…[Read more]

Förstås var det ingen trevlig doft av henne. Svett, smuts… stanken var inget som han hade varit beredd på. Det tårade hans ögon något, fast det kunde väl förstås också vara alla känslor som var som en storm inom honom. Vem kunde låsa in en sådan vacker påfågel? 

“Ja och vi måste skynda oss…” hummade han och tog tag i hennes hand försiktigt f…[Read more]

Orden gjorde honom något skamsen, han skulle försökt att befria henne tidigare. Men faktum var att han inte hade vetat om det. Borta som han hade varit på en lång handelsresa. Lite nervöst greppade han ett hårdare tag om fängelsegallret som var svalt. Trots det var hans händer svettiga och nästan fastnade i den kalla metallen.

“Naira, snälla, a…[Read more]

Lite frustrerad över hennes reaktion slog han något i gallret. Trots allt hade han hoppats på ett mer riddare i skinande rustning, eller åtminstone ett glädjetjut. Men inget. Det var nästan som om hela hans agerande och tankar föll pladask till marken. Till sist drog han efter andan. Kvinnofolk. 

‘Naira…!?’ väste han igen mellan sina tänder…[Read more]

Nio… Elva. Till slut kom han till rätt ingång. Ingången var så smal, så han var tvungen att huka sig något för att kunna röra sig in i den långa korridoren med små celler på varje sida. Få fångar rörde sig, trots allt var de som rörde sig i korridorerna antingen möglig mat, en ny fånge, eller en död en. Han försökte att hålla blicken framå…[Read more]

Caspian satt lite rastlöst och väntade, han var trots allt ivrig på att få komma bort från garnisonen till värdshuset och kanske njuta av något glas lokalt… vad de nu drack här i Iserion. Hur länge kunde det riktigt ta för alvflickan att informera befälhavaren om läget? Till sist blev det lite liv i grytan då garnisonmästaren dök upp med någon…[Read more]

Det var intressant, nästan nagelbitande att se hur allting verkade falla på plats för hennes morbror. Pusselbitarna som lades framför dem. Sättet som  både Isra och Ayperos arbetade tillsammans, nå och en liten del henne själv, var nästan vackert. Små, små steg som ledde till något stort. Som skulle i sin tur leda till något ännu större. Hon lu…[Read more]

Faktum var att Torbjörn inte hade förväntat sig att kvinnan skulle tala till honom tilblaka. Kunde hon ens prata? Förvånat stod han och gapade lite när hon svarade honom. Så klart hon inte ville bli kallad fisk kvinnan. Han harklade sig något skamset och kliade sig lite i sitt långa hår för att skratta till  – som om det skulle släta över ha…[Read more]

Som vanligt när hon var nervös tuggade Toku på sin läpp – så pass nervös var hon att hon till och med hade lyckats bita hål på den. Även om hon inte ens lade märke till de små såren som färgade hennes bleka läppar allt rödare. Stämningen var så spänd att vem som helst skulle bli nervös över det hela. Blicken till Toku vandrade mellan Toku, vakter…[Read more]