Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

Asgeir skrattade lite åt konflikten hon verkade känna, och visst han kunde förstå att det var stressande. Men för henne var de ju bara vanliga personer, hans föräldrar, så han hade nog inte riktigt samma perspektiv som henne. Att han var en prins betydde inte så mycket för honom, speciellt då han inte vuxit upp som en.
‘Sluta nu, mina föräldrar…[Read more]

Asgeir kände sig ovanligt nervös i den stunden. Som om det låg en tyngd mellan dem efter händelsen innan, även om det varit mellan henne och hans mor. Nå, han skulle bara få klampa vidare genom träsket han grävt sig in i för att försöka lösa detta.
‘Oroa dig inte, mor klarar sig alltid. Och… verkar som om han rödhåriga fick ordning på hen…[Read more]

Ithia log nöjt då de rörde sig bort från akademin och på vägarna mot Nirona, där de nog skulle hitta värdshuset de talat om. Det var ju inte varje dag Smarriga Smulan dök upp, men en dag som denna fick man ju inte missa. Lite nyfiket lyssnade hon på berättelsen som deras nya bekantskap berättade, lite medlidande rörde hon lätt på hennes arm.
‘M…[Read more]

Asgeir mådde ungeför på samma sätt som Ylva. Det hade varit intensiva dagar av fest och till och med slagsmål med sin bror. Han kände sig mör på fler än ett sätt, men snart väntade äventyr. Inombords kände han sig exalterad, ivrig på att ge sig av och lämna allt detta bakom sig en stund. Allt detta kaos med hans mor och Ylva bekymrade hono…[Read more]

Leoric kände sig ovanligt frustrerad där i Seras och Noahs sällskap. Kanske var han lite spänd att vara där i denna plats som dessa smutsiga bybor kallade hem. En håla var vad det var. Han var rastlös och ville därifrån. Lika otåligt väntade han nu på att Sera skulle förklara vad som skulle ske nu. Men han lyssnade intensivt, egentligen h…[Read more]

“Jag vet, det är inte bästa platsen att mötas Leoric. Men just nu har jag inte så mycket annat till val.” sa hon och drog lätt efter andan. Noahs strykningar lugnade henne något och hon försökte att hålla huvudet kallt även om hon egentligen bara ville rusa därifrån. Vad skulle hon ens göra? Kanske det var lika bra utan sin magi – vara vanligt v…[Read more]

Avsaknad av det fundamentala. Orden fick honom att skratta till för att himla något med ögonen, han bröt det sista av brödet i två delar. Trots allt kändes det bara löjligt att spara på en skalk som ändå skulle torka snart nog.  Lite fundersamt började han riva små bitar ifrån brödet medan han försökte att föreställa sig fisktösen. Skull…[Read more]

Villi såg lite trött på Ylva då hon kom in, och nickade bara och tog emot stopet.
‘Skål för Hel!’ sa han lite sarkastiskt, där han satt, och tog en slarvig klunk.

Audgisil la en liten beskyddande arm om Ranghildr då det varit så mycket skrik och gap. Hon var en stark kvinna, men även hon hade känslor. Han gav henne ett litet leende.
‘H…[Read more]

Villi var snart vid Ylvas sida igen, med en liten fnysning.
‘Vem tror han att han är, hm?’ frågade han med en nickning mot Odenstjärna, som han på något vis undkommit utan större dramatik. Han gav även Odenstjärnas dotter en lite märklig blick.
‘Så vedervärdig är jag väl inte, som hon får mig att se ut med sin reaktion?’ undrade han, nästan lite s…[Read more]

“Bröd? Jag har nog gett dig mer än bröd, tös!” sa han, för att sedan lite retsamt nöp han tag i hennes näsa, kanske för att ta ut sin irritation något att hon lämnade honom. På ett så farligt uppdrag. Vid Hel heller att hon skulle dö. Faktum var att han nästan funderade på att följa efter henne men han var tvungen att snabbt lämna något såda…[Read more]

När hon nämnde sin resa rynkade hon något på näsan, som om han inte var direkt nöjd med det för att korsa sina armar något efter att ha stoppat in en brödbit i sin egna mun. Först hade han tänkt säga något ilskt åt henne, läxa upp henne eller för den delen bara säga något retsamt. Men han svalde sin ilska, för en gångs skull för att sedan le sv…[Read more]

Innan han hade sagt nej hade hon redan hämtat mjölken och hällt upp två stop till bredden. En suck lämnade hans läppar, även om han inombords log och han tog brödet med en handduk runt omkring det och bröt en stor bit till dem båda. Lite roat himlade han med ögonen åt hennes sätt.

“Ibland undrar jag om du går i Lokes spår, vet du det? Silvertun…[Read more]

Han skulle precis säga emot hennes ord om att missköta sig, men hann inte innan hon redan hade bytt ämne. Faktum var att han hade hört om henne – det var intressant trots allt. Ifrån havet. Som de sagorna om sjöjungfrur som han hade läst för dem när de var små. Fast inte kunde hon väl se ut så?  Istället fnös han lätt åt hennes retsamma ord.

“Och…[Read more]

Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]

Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan.…[Read more]

En suck lämnade Torbjörns läppar när han inte verkade kunna tvinga på Esbjörn mer mat. Som vanligt skulle han bli grinig tidigare. Han skakade lite på huvudet åt tanken. Blev de aldrig vuxna och kunde ta hand om sig själva? Fast innerst inne så hoppades han inte att den dagen skulle komma då han skulle vara ensam. Hade han någonsin varit ensam?

F…[Read more]

Smärtan var som ett eko efter att Vili hade hållit på, men samtidigt var det nästan som en ny energi där hos Ranghildr. En stor suck lämnade hennes läppar när hon sjönk ner på marken igen. Orden från både Vili och Ylva ekade i hennes öron. Men hon svarade ingen, istället slöt hon ögonen för att försöka stänga ute dem alla. Vad hade hon egentligen…[Read more]

Lite irriterat borstade han bort lite av mjölet som fanns på hans mörka byxor och han knöt sin näve för att försöka lugna sig när Ylva drog upp onödiga saker. Det gjorde det för hennes skull. Kunde hon inte se det? Han fnös och tog sin tumme i sin mun för att fukta den lite för att sedan dra bort lite sömn, sot och annan smuts i Ylvas ansikte.…[Read more]

‘Hel har inget med detta att göra!’ sa Villi ilsket till svar, och pressade ett inger mot hennes panna så runan började glöda där med. Audgisil var snabbt där vid Ranghildrs sida, i syfte att stöda henne, men Villi gjorde en ilsken gest åt honom.
‘Håll dig borta nu om du vill att lilla fröken våldsam här ska bli frisk igen!’ väste han, obrydd…[Read more]