Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.

”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]

Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]

“Han är inte min pojkvän.” konstaterade hon mellan sina tänder. Nästan som en väsande katt. Något som sårat henne innan, men snarare hade en kärlek för både Isra och Ayperos blommat fram. Partner… var väl snarare det rätta ordet och hon justerade hur hon satt så att hon kunde följa Ambrosina i sin blick.

Ett litet skrockande lämnade henne…[Read more]

Döden hade aldrig riktigt skrämt Nenya. Speciellt inte efter all sina år i strider och de liv som hon själv tagit igenom åren. Men ändå… det nästan stack lite i näsan och fick henne att rynka något på näsan när hon lät blicken vandra över rummet. Det fanns mycket att se och analysera. Inte direkt ett ställe som hon hade tänkt sig att sin kusi…[Read more]

Lite retsamt blinkade hon med ena ögat åt deras leksamhet. Fast det fanns ett litet allvar där med. Trots allt var hon dyr. En av de dyraste. Hon visste minsann vad hon var värd och dessutom vägrade hon att ta tjänst utan sin gamla svärdsmästare. Han hade varit vid hennes sida så många år och att han förfallit i alkolism nästan – ja det gjorde m…[Read more]

Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen när hennes kusin verkade ha sina tankar någon helt annat ställe. I ena stunden erbjuda sin hand, i andra stunden inte. Hur ögonlocken nästan nuddade varandra. Förstås brydde sig Nenya inte om hur svag hon var i stunden, eller för den delen artigheten med handen. Hon var en stark kvinna och vampyr. Me…[Read more]

“En aptit för magi och kunskap?” frågade Nenya med ett höjt ögonbryn, väl summerat förstås men också lite nästan kaotiskt. Mycket på lite tid och det lät som mycket tid att hitta sig själv. Eller vad man nu skulle dra för slutsats på det hela. Nästan förvånat såg hon på handen som var öm. Något som hon inte riktigt hade väntat sig och det f…[Read more]

Så klart. Hon hade hört det hundra gånger om, om inte tusen. För att skaka nätt på huvudet så att den svarta flätan flög omkring henne och slog Ambrosina något på armen. Onaturligt  lång kändes hon och det var något med henne. Förstås hade hon aldrig riktigt förstått vem det var hennes faster hade haft barn med. Kanske en jätte?

“Åh ja, ber…[Read more]

Ett skratt lämnade Vingas läppar och hon slog ihop deras stop så att ölen skummade över på deras händer och hon skakade lätt på huvudet åt hennes ord. Förstås lät det lockande, allt för lockande. Men samtidigt hade hon väl en plikt mot alverna? Ett som hon hade i åminnes tider. Och nu var det trots allt en av de svårare tiderna för dem.

“Åh, h…[Read more]

Lite road åt hennes envishet skrockade hon till för att röra sig snabbare och smidigare upp för att se sig omkring på gatorna. Åt hennes första kommentar ryckte hon lätt på axlarna – det var inte direkt vad hon hade planerat. Trots allt trodde hon det var hennes faster där och inte hennes barn. Men ändå var hon rätt nöjd med utfallet.

“D…[Read more]

Allvarsamheten hos dem båda fick Nenya att rynka något på sin näsa, som om det smakade bränt i hennes mun. Hon reste sig upp och gick först fram till Isra för att lägga sina händer omkring hennes kinder för att långsamt stryka hennes kind med sin tumme. En varm blick, med en retsam glimt där, som mötte Isras gråa ögon.

“Så söta ni är som oroar…[Read more]

Nenya kastade en kort blick bakåt på sin kusins verk med prästerna. Magi och tecken hade aldrig varit hennes intresse, men våld och död det förstod hon sig på. Ett litet leende fanns där i mungipan fortfarande. Som om hon förstod att det fanns en ilska inuti henne efter vad de hade gjort. Det kändes så självklart att hon inte ens spenderade…[Read more]

Hon kunde inte annat än humma sitt medhåll när Ayperos bekräftade hennes tankar och idéer och hon log nöjt för sig själv när hon tänkte på den obalans som var i antågande. Visst, det var farligt, oroligheterna skulle förstås påverka även hennes rike, men det var en risk som var värd att ta. Om de kunde styra oroligheterna i rätt riktning och samt…[Read more]

“Du har rätt, kanske det är ett dåligt exempel. Du ser väl skör ut, men du är definitvt inte porslinsvit med all din smuts!” retades han för att frusta till i ett skratt för att böja sig ner för att placera en lite djupare kyss på hennes läppar.

Den andra frågan gjorde honom något nervös. För att vara ärlig var han inte ens säker på vad han…[Read more]

Ständigt verkade det finnas ett litet leende i mungipan till Nenya. Kanske hade hon saknat någon som kände till hennes egna historia. En familjemedlem. Hon hummade lite åt hennes ord. Faktum var att hon inte var helt säker på vad hon talade om med flaskor. Lite kritiskt betraktade hon kvinnan framför sig. Definitivt en kvinna nu och inte en flicka…[Read more]

Hederligt folk? Tanken var till en början nästan skrattretande, för henne var alla som stod på Hrafns sida lika mycket monster som han. Men sen mindes hon också vad hon själv gjort på vägen hit, på de som brunnit inne i sina hus, på de män hon ristat blodörn på och hängt upp som en varning för förbipasserande. Hon tänkte på Arands ord om att…[Read more]