Vargas gav främlingen en blick som inte riktigt gick att utläsa vad som var bakom den. Föra honom till ett värdshus eller liknande? Mannen fnös till och skakade på huvudet, styrde stegen åt Turins fäste där han förhoppningsvis skulle vara, annars fick de helt enkelt vänta tills han var fri från andra plikter och kunde ta emot dem.
“Varga…[Read more]

Vad hade egentligen hänt? Xanthyr visste inte. Först hade han levt isolerad efter sin familjs utplåning, sedan hade han hittat en vänlig människa som han vigt sitt liv åt, sedan återförenats med sin yngre halvbror.. men nu? Nu var han åter själv. Hur hade det kommit sig? Varför var han inte kvar i människoflickans värld? Varför stannade han…[Read more]

Tystnaden som spred sig mellan dem var inte direkt jobbig, det jobbiga var situationen hon befann sig i. Hur skulle hon ta sig ur detta? På något sätt måste hon fly, så var det bara. Att ta risken att dö bara för att hon använt sin magi några gånger som yngre, det var inte rättvist. Det var inget hon var beredd på att göra.
Då Jezeral talad…[Read more]

Vargas kliade sig i skägget medan han stod där och lyssnade på Arands prat och motivation till att få stanna. Egentligen var det ju inte hans sak att bestämma om de behövde hjälp eller ej, men nog kunde han väl släppa in denna främling för att låta hans ärende gå vidare till vederbördig?
“Hmm” halvt morrade han fram medan han funderade, syn…[Read more]

Dom mörka ögonen stirrade på främlingen utanför. Han var tveksam, väldigt tveksam till att släppa in främlingen medan han lyssnade på dennes svar. Vargas sneglade emot omgivningen runt om det, det verkade som att denne Arand var ensam men vem kunde vara säker? Inte skulle han få någon möjlighet till att skicka sändebud och inte heller skulle…[Read more]

Vargas

Dom mörkbruna, nästan svarta ögonen vreds hastigt åt det håll rösten kom. Han studerade mannen som klivit fram men Vargas studerade honom bara tyst. Ett gråmynt som sökte skydd för natten? Mannen såg väl ganska ofarlig ut men han visste bättre än att döma folk efter utsidan, skenet kunde bedra trots allt. Han drog fundersamt fi…[Read more]

När de tre rödhåriga lämnat hamnstaden långt bakom sig var det som om Eranya kunde andas igen. Här kände hon sig mer bekväm och hemma. Hon gick något steg bakom Linn och Aenya, betraktade deras utbyte av ord. Kanske något avundsjuk på vänskapen och relationen de verkade ha. Eranya hade egentligen aldrig haft någon närmare bekantskap med någon, me…[Read more]

Eranya såg från Linn till Aenya. En min av tveksamhet spelade över den osäkra alvinnans ansikte. Rättvisa i skogen var ju ändå någonting Eranya alltid tänkte på och strävade efter. Kanske inte på riktigt samma sätt så som Aenya menade, men ändå. Eranya tuggade fundersamt på sin underläpp. Kunde känna grupptrycket av att följa med och se vad det…[Read more]