“Vilka,” Fnös hon till, inte oartigt, men förvirrat, osäker på vad hennes olika insikter betydde. “Inte vem.” Hon torkade av jorden hon fick på sina händer på sin kappa och förde handen sedan genom året sitt under luvan. “Fast också vem. Skadan orsakades av honom, men det var inte han som tog kusinen, jag är rätt så säker på att de älskar varandr…[Read more]

Kvällen och natten var spända, Bodil hade satt sig som en vägg mellan sin stam och Maeve när de vistades bland resten i långhuset, under tiden de drack och åt. Bodil var inte orolig för att hennes stam skulle göra någonting i motsats till Bodils önskemål, men hon kände ändå att det var viktigt att skicka signalen att Maeve befann sig under hennes…[Read more]

“Ja.” Svarade Elbereth enkelt och log åt Ninu. “Jag skulle inte beskriva det så enkelt och det skulle inte vara min önskade strategi, men det är inte bortom möjligheterna. Posera åt dig själv att det är ett av alternativen, att vi har att göra med demoner, att de lever i vår värld just nu och att de är av en tillräcklig skala för att motivera ett…[Read more]

“Saker går lite slösaktigt till här, ja det kan jag nog hålla med om ibland. Lite annorlunda från livet i bergen.” Hon lät sig falla ner från staven och landade försiktigt på sina fötter framför Toku. “Någon dam är jag dock inte. Det reserverar jag till politikerna och de rika.” Hon flinade och höjde sin stav för att med dess spets ömt skjuta und…[Read more]

Elbereth log åt henne. “De är gåvor för det mesta. Vissa har jag haft gjorda för särskilda evenemang, men över åren har många haft för vana att tacka mig med uttryck från deras kultur. Av någon anledning har uppfattningen bildats att jag tycker om kläder.” Hon ryckte lite på axlarna och flinade för sig själv när hon kände på en av klänningarna öm…[Read more]

Klaus hälsade glatt på alla brinker som kom upp till honom och snart nog kände han hur Naróf indikerade mot Eddy. Många andra nuddade även de hans sinne, men innan deras resor var färdiga och han kunde planera sin rutt hade han gott om tid att fokusera på det som var närmast. Trots allt var ingenting viktigare än varje individ han träffade.…[Read more]

Ambrosina höll om sin mor så längre som det tilläts och log under tiden. När de var färdiga sträckte hon sig igen och det lät från henne som om varje led knakade till, vilket fick henne att skratta till från hur behagligt det kändes. När hon sträckte sig blev det tydligt hur lång och smal hon var, en oproportionerlig syn som var lätt att glöm…[Read more]

Hon hade inte kunnat hoppats på ett bättre svar från sin vän. Elbereth sa ingenting mer om saken under resten av kvällen, utan försökte så gott det gick att bara roa sig i sin väns sällskap och mingla med de som kommit för att fira hennes tillfrisknad. Kvällen fortsatte utan konstigheter och slutade med att hon även berättade för Alethir om hen…[Read more]

Hon log åt kommentaren om livet de levde i Harvadar, det gjorde henne alltid glad att ha fel om saker hon hade negativa fördomar om. Ja varför skulle de inte leva goda liv, bara för att livet var enklare och annorlunda från alverna? Hon följde sin vän med blicken när hon sökte sig till någonting att äta och tålmodigt väntade på stämningen at…[Read more]

Ambrosina låg i kratern och stirrade upp i skyn. Hon hade dragit jord, grenar och stenar över sig och andades i takt med naturen, vilket var utmanande, då den var så allvarligt skadad som den var. I hennes sinne flyttade stjärnorna ovan henne på sig, även om himmelns dagsljus gjorde dem osynliga för blotta ögat. Kanske var hon galen, hon hade stä…[Read more]

Elbereth log åt sin vän. “Jag mår bra nu, du behöver inte försöka muntra upp mig. Att däremot berätta hur mycket sämre andra har haft det än mig är kanske inte den bästa strategin för att få mig att må bättre dock.” Hon flinade till och skakade sitt huvud. “Det finns så mycket vårt folk skulle kunna göra för världen. Vi har sådana talanger blan…[Read more]

“Vi ska hitta Tharûks hammare.” Svarade hon muntert och log åt sin nya vän. Hon lade märke till förvirringen som vätten visade, även om hon var duktig på att maskera det. Kanske var det de skarpa ögonen hon blivit välsignad genom sin nya magi, men hon kunde absolut observera vissa detaljer bättre än hon tidigare kunnat.

“Jag blöder lite magi oc…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Elbereth insåg i just den stunden att hennes vän kanske inte ens hade vetat om att Elbereth varit sjuk, inte ens nu flera år in i sjukdomen och hennes nyliga tillfrisknad. “Käraste,” Började hon och klev nära nog för att kunna hålla en öm hand mot sin väns kind, men med tillräckligt avstånd för att Ninurith inte skulle behöva böja huvudet för kr…[Read more]

Gwyn smällde sig på pannan och skrattade till när vätten förtydligade vad hon menade. “Det var DET du menade! Jag trodde du bara ville skryta om ditt smycke. Nu går allting ihop!” Hon flinade till och skakade lätt på huvudet. “Jag kommer såklart inte följa med, jag är på tok för upptagen, men jag beundrar ert arbete. Ni gör säkert en hel del got…[Read more]

Gwyn ryckte tillbaka lite från hur nära Llwyds smycke kom hennes ansikte, men så snart överraskningen hade lagt sig kunde hon inte annat än att beundra smycket och kom lite närmare det igen för att få en bättre titt. Hon tänkte inte så mycket på märket, hon kände igen det, men knappt, och fastnade istället på hur välgjort allting var. Nästan som…[Read more]

Gwyn förvånades över att plötsligt stå inför något annat än en dvärg, som dessutom talade till henne. “Uhm,” Hon såg sig omkring och skrattade till sedan. “Tack vätte, men det är faktiskt inte konst. Vem kan dock avgöra i dagens kulturella klimat, eller hur?” Hon flinade till och gav henne en lekfull stöt mot axeln med baksidan av sin hand för…[Read more]

Hon log åt sin vän och när hon gick ned på huk och samtidigt avslöjade sitt röriga hår förde Elbereth sina händer över rufset och gjorde ett ytligt försök att borsta till det värsta med sina fingrar genom att stryka det medhårs. Det var såklart långt från tillräckligt, men en liten skillnad hade det hunnit göra innan Ninurith reste sig igen. Ho…[Read more]