Mörkeralver, hon försökte minnas vad hon minns om dem. Det var inte mycket mer än historier, hon lät se över på henne alven som gick framför henne. Det såg inte ut som det kunde vara en mörkeralv, eller? Hon visste inte hur de fysiskt skulle se ut. Alver hade spetsiga öron men hon visste inte större skillnad på dem mer än de var namngivna på…[Read more]

“De gömmer sig inte, inte alls faktiskt. Det är deras hem och vi dess gäster… vissa mer eller mindre inbjudna.”

Hon börjar långsamt röra sig tillbaka mot sitt tillfälliga hem och verkar förvänta sig att Tegwen ska följa efter.

“Ish’dalaar. Mörkeralver. Lloths vilja. Många namn, alla för simpla för att beskriva ett ytterst komplext folkslag.” Hon…[Read more]

Hon fick inte ihop det, vart hade den här kommit ifrån. Det var ju inte så länge sedan hon landat, landat är att ta i men att hon då kommit att uppenbara sig här!

-“Jag.. är omöjlig.” Hon höjde ett ögonbryn, varför skulle hon vara det. Det var som kugghjulen snurrade där inne men de verkade som inte klaffa alls med varandra och det får den uppe…[Read more]

Hon observerar spektaklet som utspelar sig och höjer ögonbrynen nog för att skapa djupa fåror i hennes panna. Hon höjer sin hand och verkar mellan sin tumme och pekfinger mäta avståndet mellan en osynlig himlakropp och den nätta varelsen på marken. Hon vrider och vänder på sin hand innan hon slutligen ger upp.

“Er uppenbarelse är omöjlig, frök…[Read more]

Oväder hit, oväder dit. Det var inte som om att hon kunde hjälpa sig mer än att hon blivit överraskad av vädret. Vädret som hade tagit en illa törn till att bli som det är just nu, klart det skulle spricka upp när man minst anar det.

Hon hade haft svårt att välja för stormen, det var för hon behövde hålla sig ur synhåll och det var därför hon s…[Read more]

Långa, ovårdade naglar trummar lätt på det lilla resebordet hon placerat i mitten av den ljusblå paviljongen. Hennes tunna fingrar är färgade av blått bläck som vägrar att ge vika för vatten och tvål. I den andra handen vilar en gåspenna vars fjäder är sliten av tiden. Hon suckar djupt och slänger en blick mot gardinen av silke som hänger likt en…[Read more]

Joij tog till skyn, hon blickade över omgivningen. Det var en viss frihet att hålla sig där uppe och hon kunde nästan känna blickarna från halvvätten som blängde efter henne. Inte för att det skapade något obehag, utan gjorde situationen mer intressant om det är att någon reagerade så där så måste ju det här vara olikt något annat hon gjort.…[Read more]

Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]

Asgeir besvarade hennes nya kyss lika milt som innan, kanske lite djupare,  modigare, nu då hon inte dragit sig undan från hans närhet.  När hennes läppar lämnade hans igen dröjde han kvar, lutad nära, pannan vilande mot hennes. Kände på hennes värme och utstålning, lät de blå ögonen betrakta henne, alla detaljer i ansiktet då de var så nära i den…[Read more]

Kathryn tog nervöst en nypa av pulvret. Hon nickade åt vad de sa och följde sedan Tussies insturktioner. Hon gned pulvret och andades in röken – höl andan i några sekuner innan hon började hosta.
“Åh gudars!!” hon ställde sig upp och tog ett djupt andetag, vilket ledde till att hon hostade mer. “Oj… ahh! Förlat, jag…”
Hon vacklade till och…[Read more]

Hon tar ett långt och långsamt bloss av sin pipa som nästan slocknat och lyssnar intensivt på Ayperos ord innan hon vänder sig till Nenya.

“Inte med blodspillan, hm? Ytterst ovanligt för furstinnan, må jag säga. Ert blodiga rykte är inte helt okänt… men det är kanske är precis varför ni behöver oss och de svurna.”

Hon gestikulerar svagt…[Read more]

Jezeral betraktade den svarta fågeln när den steg genom luften, först tungt och darrande, sedan med större målmedvetenhet i vingarnas båge, och han följde dess flykt med blicken utan att säga något. Fågeln beskrev en vid båge ovanför dem, sedan försvann den bort mot bergen, där dis och sten redan slutit sig samman.

Vissa bar sin oro som ett svärd…[Read more]

Faegrim såg med höjda ögonbryn på hur Tussie lät stoftet dansa framför ansiktet. Han mindes väl första gången han själv blivit bjuden, hur han hostat som en gammal smed och trott sig se drakar i takbjälkarna, tills Tussie skrattat åt honom och visat hur man skulle andas. Ett litet skratt smög sig fram nu vid minnet.

“Ja, se där, inte farligare…[Read more]

“Mitt vapen vilar fortfarande vid min sida, rebell. Ni är de enda som spänner era bågar. Det verkar bara som er ledare har förnuft nog att låta ord segra över klingan.”

Trots att Aenyas allierade svärmar till hennes sida så står Sercenasse lika behärskad och obrydd. Hon ger de samlade alverna en avrådande blick när hon stillsamt börjar knäppa u…[Read more]

Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.

“En timme…” muttrade ho…[Read more]

“Som balsam för själen, kan man väl säga. Får ord att enklare flöda, och känslor… att nå kännas mer?” sa Tussie med ett svagt leende för att inte tvinga henne på det förstås. Men tog själv lite av pulvret mellan sina fingrar och gned det framför sin näsa tills det blev som en liten rök som tycktes vara nästan mörkt lila framför henne. Hon…[Read more]

Nenya lät glaset snurra långsamt mellan fingrarna, blicken vilande på det mörkröda vinet och märkte inte minen eller skådespelet mellan Ayperos och Indira. När hon till sist såg upp var leendet kvar, men nu med något mer beräknande i kanten.

“Femhundra, spridda som rötter under marken… det är inte bara en styrka, Indira. Det är en nyckel. Karm m…[Read more]

Zaahl hade smått ryckt till när hon tagit hans manglade hand, men närheten var lika välkommen som smärtan var pinande stark. Tunga och hesa andetag trängde ut över hans återfuktade läppar, den nedre sprucken av ett slag som Kahel tidigare utdelat.

Förhoppningen steg inom honom när hon tog fram soltopasen. Om orken funnits där hade ett leende krup…[Read more]