Höst, 489 TT
Höstterminen hade just tagit sin början vid Kordoros universitet, och korridorerna sjöd av liv och förväntan. Nyantagna studenter trevade osäkert mellan salar och byggnader, medan de mer erfarna navigerade självsäkert genom komplexet. Universitetets ståtliga arkitektur, som reste sig som ett monument mittemot stadens katedral,…[Read more]
Nelia höll andan. Hon vågade inte se på samtidigt vågade hon inte se bort heller. Hon försökte få sitt hjärta att lugna sig, försökte att stilla sin nervositet då hon kände bandet dem emellan. Hon kunde känna något i bröstet som var både främmande och bekant men hennes tankar var allt för upptagna på det hon såg att hon inte förmådde sig att ana…[Read more]
‘’ Så en som flyr sitt öde?’’ Han studerade hennes kläder och anade vad hon nog flydde, enligt traditionen skulle två par mötas under sommarsolståndet sken till ljuset sommar eldarna men han visste mycket väl att många klaner manipulerade med den traditionen eller rent av ignorerad den för sin vinning skull. Pilkt, ära och blodet styrka var bra ur…[Read more]
Liv Hellvidottir
Hon drog den tjocka manteln om sig och rättade till vantarna och den varma mössan hon fått till låns. Eller ja fått till låns och låns.. Vad hon förstått av kvinnorna på gården så förväntade de sig inte att återse sina plagg igen men det tog också emot att få några allmosor så ett lån lät ju bättre än en gåva av medömkan. Kläd…[Read more]
En djup suck lämnade Lyreth smala läppar när hon hörde den välbekanta rösten bakom sig. Hon hade lite gömt sig vid ett marknadsstånd och fingrat på några exotiska frukter – en enkel syssla, ofarlig och framförallt anonym. Vem som helst skulle klara av det. Men såklart, Lara hade hittat henne. Hennes tvilling hade alltid en förmåga att d…[Read more]
När det sista av julölet slutligen druckits och de långa nätterna som markerade sols återfödelse passerat, var tiden inne att lämna Ramundsgården. Morgonen var tidig, solen inte mer än en blek strimma bakom fjällen. Stjärnorna klamrade sig envist fast vid den mörka himlen, och en isande stillhet låg över landskapet. Kylan hade mildrats någo…[Read more]
Trehundratjugofyra. Till våren. Nasrin blinkade till och stirrade stumt på honom. Siffran var ofattbar, så främmande och bortom hennes föreställningsförmåga att det kändes som om han skämtade. Hon uppfattade knappt att han frågade om hennes egen ålder; hennes ansikte en blandning av skepsis och förundran. Det var först när hans uppmanande bli…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon mötte stadigt hans blick där de red och lät den då och då vandra ut över landskapet. Trots allt var det båda två tvungna att vara uppmärksamma på annat än bara varandra också i det här landskapet. Han verkade nervös, eller inte nervös riktigt men som om han hade svårt att fokusera på deras samtal. Kanske tråkade hon ut h…[Read more]
Hon drog på munnen något i kanske vad som kunde tolkas som ett medhåll då han med ett smått ironiskt tonfall talade om – en ensam man och en ensam kvinna – . Ja kanske höll hon med om det komiska i det hela. Men hon trodde trots allt på öden och dagar av ensamhet för att sedan stöta på honom och en värmande eld.. om inte det var ödet så visste ho…[Read more]
Lara
Gårdagen hade varit en spektakulär händelse av pinsamheter och klumpighet. Inte från hennes sida, aldrig från hennes sida utan som vanligt från hennes tvilling. Så hade det alltid varit och hon hade mer än en gång funderat över om det allvarligt rådde en klumpedunsförbannelse över hennes tvillingsyster. Men gårdagen måste ändå tagit någo…[Read more]
Blicken flackade mellan såret på hans arm och Nasrins ansikte som kläddes av ljuset från de dansande lågorna. När han anade tvekan i hennes gröna ögon föll luften sakta ur honom i takt med att han förstod att de inte skulle komma vidare denna kväll. Förbannat. Han skulle aldrig sagt det där ordet. Fri. Hade hon någonsin varit fri? Skulle hon nå…[Read more]
Bain stelnade till när Aliennas varma hand placerades ovanpå hans, men snart nog fick hennes energier grepp och han kunde långsamt slappna av. Axlarna sänktes och blicken svepte mellan de båda för att landa på hennes väna ansikte. Det kändes som att hennes ljusa energi susat in, men mött hans sjudande mörker likt en vägg. Likt droppar av bläck i…[Read more]
‘’Ensam man på heden och en ensam kvinna på heden’’ svarade han henne bara lungt som om han fann någon djup ironi i det ‘’Säg mig, vad tror du ger en man skäl till att rida över stäppen ‘’ för de fanns många skäl, många skäl som hon inte skulle fråga om som sändebud från vojovden eller en desperat man sökande efter hämnd medveten om att han inte…[Read more]
Hon såg honom dricka av hennes dryck och hon åt av hennes bröd. ” Så Yaro från Hranice klanen hur kommer det sig att du rider ensam över stäppen? Jag har inte sett till några andra på dagar inte heller några spår”. Frågan var inte misstänksamt ställd eller ondsint på något vis snarare sakliga. Hon sträckte lite på sig och rullade axlarna för att…[Read more]
Hon får ett kort leende, en bister man eller så var det bara bistra tider som rådde med stormen kring dem ‘’Min eld är vår för denna natt’’ förkunnar han med en låg mjuk stämma ‘’ och mit namn är Yaro from Hranice klanen ‘’ svarade han henne innan han tog emot drycken som hon delade med honom och drack en av det ljuva honung vinet som smakade…[Read more]
Hon såg hur han iakttog henne under tystnad. Vid hennes ord gav han henne inget svar på tal men han tvekade inte heller i sin handling och hon såg det utsträckta brödet. Hon tvekade inte heller när hon mottog det och höjde det lätt till pannan innan hon bröt en bit av brödet och sträckte ut det till honom. En gest på vänskap och tillit i stu…[Read more]
Han nickade åt hennes ord när hon klev och hukade framför brasan till ljudet av den ylande vinden utanför som verkade tillta. De var bergen som ylade och snart skulle den fuktiga havsluften som svepte in landskapet i en dimma som kunde krypa enda in märgen på en med is. Landskapet skulle frysa till och drivor av snö skulle klä det, en vacker…[Read more]
Gerda betraktade Fredryls utsträckta arm med en blandning av nyfikenhet och skepsis. Hon lade händerna på höfterna och lyfte ena ögonbrynet, som om hon övervägde om hon skulle ta hans erbjudande eller låta det hänga i luften för att visa att hon inte var en som så lätt köpte sig in i någons charm. Hennes gröna ögon glittrade av det där retsamma dr…[Read more]
Hans blick hade fastnat på henne, hennes röda hår, hennes ögon, hennes läppar som rörde sig. Ord kom ur henne, men på något vis hade han svårt att fokusera på dess innehåll, snarare än att bara lyssna på tonen som kändes så mild här i den karga kylan i Utgård.
Asgeir vred sig i sadeln, som för att hitta en bekvämare position, men sadeln, som sn…[Read more]
Heden. Folkets födelseplats och Folkets död. Men inte idag, inte i ett oväder som denna. Hon hade stannat upp i skrevans öppning och höll upp händerna något och visade främlingen sina handflator. Hon ville inte främlingen något illa hon ville bara ha värmen som hans eld tillhandahöll. De mörka ögonen studerade honom allvarligt. Hon verkade inte v…[Read more]