Ranghildr stannade upp när Fredryls ord nådde henne, den kalla luften bet svagt mot hennes kinder när hon sakta vände sig om. Hennes blick var vaksam, men det låg också en antydan till lekfullhet i dem, som om hon vägde hans ord med en blandning av nyfikenhet och förundran.

“En örn som försöker vara en korp…” upprepade hon med en låg, nästan me…[Read more]

Caspian stod kvar, högtidlig och stilla, men hans grepp om svärdets fäste hårdnade. Garnisonsmästarens ord ekade genom torget, starka och självsäkra, och fick publiken att mullra av reaktioner som på samma sätt ekade i hans sinne. Skratt, visslingar och ett par rop fyllde luften, och allt detta drunknade i Caspians öron. Publiken gled långsamt…[Read more]

Nasrin sträckte på sig när han påminde henne om vad minnet behövde innehålla, och hon lyssnade uppmärksamt när han började berätta om sitt eget. En liten rynka formades mellan hennes ögonbryn när han nämnde sin ålder då, som om det var ett lågt tal jämfört med nu. Utan att ens vara medveten om det granskade hon honom skeptiskt. Hon måste ha hört…[Read more]

Zaahl studerade Nasrin med ett lugn som lade sig likt ett hölje över honom, om så endast för att ge henne utrymme att finna ro nog för uppgiften. Han hade bara ryckt på ena axeln med ett avfärdande fnys när hon påstått att det var onödigt av honom att skära upp huden. Han såg det inte så. Lyckligtvis verkade inte själva blodet bry henne värst my…[Read more]

När hans leende växte gjorde även hennes det och ett litet roat skratt undslapp hennes läppar. Hans ord hade något både charmigt och absurt över sig, och hon sänkte blicken till pläden medan hon funderade över vad som kunde vara sant och vad som var överdrift. Egentligen spelade det ingen roll, tanken roade henne oavsett vilket, och efter de s…[Read more]

Ett svagt leende skymtade i mungiporna när Zaahl kvickt vände på kaninen, för att slippa bli bränd av lågorna omkring. Leendet kom dock inte från den härliga doften av mat på gång, eller den fridfulla tystnaden i öknen – utan för att han kände hennes blickar på sig. Han drog ned ärmen igen och satte sig bekvämt med armarna lutandes lojt mot sina n…[Read more]

Garnisonsmästarren skrattade åt orden som kom ur karln. Mannen, pojken var från vettet. Fullständigt världsfrånvänd men en sådan man med sådana ord var mer än farliga i en stad som denna, i en tid som denna.
Nej här var det nog bäst att att ansa bort de skadade grenarna direkt innan han förgiftade hela trädet. Han skakade bara på huvudet då han…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Då han skämtade om sin bror drog hon bara större på munnen. Hon hade också märkt att ljuset ständigt var tänt hos Eirik och inget verkade gå honom förbi. Hon skulle inte bli förvånad om han så drömde och planerade strategier och planer i sömnen. Han var allvarlig nästan hela tiden men ibland tyckte hon att hon kunde se någon…[Read more]

“Finns märkligare ting än både mig och jättar.” skrattade Eirik till lite torrt och armbågade sin bror lätt på revbenen. “Men ja, med största sannolikhet kommer de vara arga på oss. Man kan ju inte hävda att våra relationer varit varma hittills, och nu kommer vi här och frågar om de vill vara med i vårt lilla krig.” Han suckade. “Oavsett vad…[Read more]

Nasrin höll fortfarande blicken fäst vid öknen och hans fnysning fick hennes käkar att spännas. Hon svalde hårt mot klumpen som fortfarande brände i halsen. Hon hade vetat att han inte skulle förstå. Det hade hon länge varit säker på. Och nu irriterade det henne ännu mer att han inte bara kunde acceptera det hon sagt och släppa ämnet.

Men n…[Read more]

Asgeir drog in den kalla, friska luften djupt i lungorna och lät den bränna som is och eld på sin färd genom kroppen. Han sträckte på sig i sadeln, lät axlarna rulla lite under den tunga manteln och sneglade på Ylva. Hon hade stannat, hästen stod orörlig i snön och hon såg sig omkring med ett smittsamt leende på läpparna. Ett leende som verkade,…[Read more]

Hennes situation hade nog inte riktigt framgått, eller så hade Zaahl inte lyssnat. Oavsett vred han sakta ner blicken, som om den fina väven de satt på blev oerhört intressant helt plötsligt. Inte ett ord sade han, tyst lyssnande till när hon tuggade sin mandel innan orden flöt på. Sakta lade sig ett hölje av skam över honom, som talat om hennes…[Read more]

När han inte tog emot mandlarna tuggade hon i sig dem själv, blicken studerande honom då han använde vattnet för att skölja av händerna. Hon hoppades att hon haft rätt i sina beräkningar och att det verkligen var dessa klippor som brunnen fanns vid. Hon dröjde dock inte länge vid den tanken utan lyssnade till Zaahls ord. Att ens familj eller vänn…[Read more]

Zaahl bara skakade på huvudet när han blev schasad till den vackra pläden. Ett tyst skrockande slank ur honom, då det var ganska komiskt hur noga hon var med vart han skulle sitta. Han som blivit behandlad som skit senaste dagarna, och nu skulle han placera ändan på ett dyrbart tyg—flåendes en kanin. Nasrin var bra rolig utan att veta om det. Men…[Read more]

Alla dessa rykten tycktes virra omkring de två som stod där. Caspian hade väl hört något ord här och där, men inte lagt så mycket uppmärksamhet på det – upptagen av sin egna värld som han var. Men då garnisonmästaren svarade tystnade orden, och det blev allt mer spänt omkring dem. Att vissa såg honom som ett tecken på eventuell räddning för de…[Read more]

“En duell. Och inte vilken duell som helst, en duell mellan stadens Garnisonsmästare och en främling från Karm. Inte vilken främling som helst heller, en paladin! Jojo… har ni hört, det sägs att han ska försvara en alv…en av oss! En paladin! Ska en människa ta våran strid? ” 

“Jag hörde att Garnisonsmästaren nästan tagit död på henne.. inte m…[Read more]