Solen hade redan gått ned när de slutligen bestämde sig för att slå läger. Ett klokt val, för även om mörkret erbjöd skydd från solens brännande hetta, lurade andra faror i öknen när skymningen föll. Nasrin nickade kort till hans fråga medan hon spände av sadeln från kamelen och la packningen åt sidan. Hon grävde fram ett par av den speciella ko…[Read more]

Sarethna betraktade sin brorsdotter med skärpt blick, hennes självlysande ögon borrade sig in i Nenayas som om hon försökte finna sanningen där, trots det tomma och förvirrade uttrycket, trots de ord som Athanishka yttrade som hon inte trodde en sekund på. Hennes läppar drogs ihop till en smal linje av irritation, men också beslutsamhet. De skulle…[Read more]

Ninurith lutade sig tillbaka mot den svala stenväggen och drog fingrarna genom det ångande vattnet i varmkällan framför sig. Hennes röst ekade mjukt i grottan när hon svarade, ett leende spelade på läpparna.

“Precis lika envisa och vresiga som alltid. Men också fulla av överraskningar. De utmanade mig på stenstapling, tro det eller ej. Och när…[Read more]

Blicken till Tath’nel följde den stilla rörelsen av Aliennas hand när hon lade den på hans egna. Den oväntade gesten av värme drog honom ur sina tankar, en skarp kontrast till den inre storm han annars försökte hålla dold. De fragment av minnen som hennes beröring förmedlade, kändes som en tröst han inte hade insett att han behövde. Det m…[Read more]

Zaahl höjde svagt på ögonbrynen när det nämndes belöning. Han hade inte ens kommit på tanken, då de inom hans familj aldrig rört sig med belöningar mer än ett gott tack. Välvilja ska komma från hjärtat, brukade hans mor säga, inte från viljan att få någonting. Men i detta fallet var det inte välvilja. Eller? Blicken sökte över Nesrin från topp til…[Read more]

Nasrin försökte fånga hans blick igen, hennes ögon sökandes över hans ansikte efter svar, men hon kunde inte läsa av honom. När han gick bort till kamelen sjönk hennes hjärta i bröstet. Det var svar nog. Om han lämnade henne skulle hon bli kvar i öknen, utan vatten eller möjlighet att ta sig hem. Men var det inte precis det hon bett om? Tankarna…[Read more]

Zaria såg på honom med tvekan. Hon var rädd för hur han skulle reagera och för ett ögonblick övervägde hon att ta upp boken och drämma den i huvudet på honom. Den var trots allt tjock nog att den säkert kunde knocka någon medvetslös. Men hon avstod från frestelsen och slog ned blicken då hon öppnade näven. Såret syntes tydligt då hon sträckte u…[Read more]

Zaahl ställde sig med ryggen mot vindriktningen och följde Nasrins exempel genom att täcka för större delen av ansiktet. En bit bort kunde man se det värsta utav stormen som dragit förbi, nu rullandes mot öster medan den i sakta mak ebbade ut. Vinden slet fortfarande i hans mörka kläder, men den försökte inte längre rycka med sig hela honom. Uppmä…[Read more]

Kaiyo såg på Zaria med en blandning av misstänksamhet och en gnagande oro som började växa inom honom. Hennes ord och rörelser var kantade av en tveksamhet som han hade svårt att avgöra om det var på grund av okunskap eller något annat, något farligare. Hennes försäkran om att det inte blödde ekade tomt i hans öron, särskilt med tanke på hur hå…[Read more]

Nasrin visste att allt hon sagt var sant, och någon baktanke med det hela hade hon inte… att hon skulle undkomma ett miserabelt öde var bara en bieffekt. Det var sant att hennes sanna drivkraft var egoistisk snarare än en äkta längtan efter att skona folket, men förändrade inte något annat. Stadigt mötte hon hans blick, även om hon tvekade när…[Read more]

Ett kort, varmt skratt undslapp Zaahl när han såg Nasrins förvåning över att såret numera var ett ärr. Det ömmade fortfarande dock, något som fick det att rycka lite i musklerna när hon vidrörde den blekröda ytan. Hans sort hade bra läkekött, det var ett som var säkert, men helt omänskliga var de inte.

Skrattet dog ut och tystnaden kröp…[Read more]

Rätterna serverades en efter en, kompletterat med goda drycker från det enorma alviska riket. Atmosfären var trevlig, något av en kontrast till de allvarliga samtalsämnen de hade. På samma vis kunde det vara svårt att tänka att de för bara några timmar sedan så gott som varit på flykt, och nu här i elitens kärna i en av de finaste restaurangern…[Read more]

Fredryl sträcker på sig och tittar efter drottningen och sträcker ut armen i ett erbjudande till Gerda, han tittar ned på Gerda med ett snett leende medans de börjar gå “Ers nåd bestämmer så klart vart mötet bör ske detta är erat land och jag är en gäst det enda jag menade med mina tidigare ord är att hemligheten är sådan att den till en början…[Read more]

Nasrin höjde på ögonbrynen av förvåning då han slöt handen om hennes. Ljuset blev svagare men hon kunde ana leendet på hans läppar. Skulle hon använda magi? Hennes blick gick ned till smycket i handen då Zaahl började ta bort förbandet. Hon hade aldrig backat från en utmaning eller lidit av dåligt självförtroende. Beslutsamheten syntes i hennes…[Read more]

Gera betraktade Fredryl med en lätt höjning av sitt ena ögonbryn när han nämnde hennes namn. Hans ord var artiga, men hans blick hade en eld som antydde att han inte var en man att tas lätt på. Hon log svagt, nästan roat, när Ranghildr gjorde sin anmärkning om hennes titel och nickade långsamt.

‘Fröken Gerda, minsann,’ sa hon lågt för sig sj…[Read more]

Ett roat leende fanns på Ranghildrs läppar över det etikett som fanns där hos den främmade mannen, och hur han kallade Gerda för fröken. Aldrig hade hon hört det förr på sin kusin. Som nästan alltid hade varit så gammal och fylld av mysterium. När hon lät blicken vandra mot hans ögon noterade hon elden, även om hon inte riktigt var så säker på ord…[Read more]

Det var inte utan lite stolthet som Zaahl såg blåmärket blekna till en gul nyans och läka av magin som flödat från soltopasen. Magi som han använt. Det kändes som att kliva närmare sina förfäder och få kontakt med andarna, som om de viskade hans namn i vinden utanför. Han föreställde sig att de uttryckte sig med samma stolthet som han känt—att ä…[Read more]

Nasrin lyssnade på hans ord, blicken uppmärksamt fäst vid hans ansikte, men då han nämnde att någon skjutit honom slog hon ned blicken och bet sig i kinden för att inte göra en grimas som skulle avslöja hennes skuld. Hennes blick flackade till hans ben där det förband som männen bundit fortfarande satt kvar. Visste han att det var hon som skadesk…[Read more]

Zaahl kunde inte dölja sitt dömande missnöje över faktumet att människokvinnor, i alla fall i deras del av världen, tvingades lämna allt bakom sig när de ingick äktenskap. Det var urbota löjligt och ofattbart. Han fann sig själv sökandes efter tecken på att hon själv skulle vara gift, men utan lycka. Nasrin tycktes dessutom ha mycket frihet, vilke…[Read more]