Ylva
Hon kunde se att hennes ord inte föll i god jord men hon höll god min och sa inget mer om saken. Hon log bara åt sina egna ord och honom och såg hur han tog några steg ifrån henne tillbaka till sina kläder som hängde över en stol. Så såg hon hur han höll fram sina händer och hon kunde inte dölja sin överraskade min. Hon såg frågande på hon…[Read more]
Åt hennes ord smalnade hans ögon något. Inte direkt det han hade lust att höra, men han försökte att lugna sig själv och inte tänka så mycket på det. För att le lite snett åt hennes ord kring klänningen för att sedan röra sig emot hans stora pälsjacka för att dra ut något och gömma den i sin stora hand.
“Det saknas något, menar jag bara.” på…[Read more]
Ylva
Hon försökte dra åt sig sin hand men han höll den och hon vände blicken till honom. Det var inte första gången han hade den där minen och den kom alltid när han ville säga något viktigt, något..som en förmaning. Och han gjorde henne inte besviken den här gången heller. ” Men nu är jag det inte Torbjörn. Och du måste sluta behandla mig som…[Read more]
Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.
“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.
“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]
Ylva
Hon vände något på sig då han sa hennes namn. Hon såg att han klivit ur karet och virat tyget om sin kropp. De var inte direkt rädda att visa sig nakna för varandra, att bo så många under ett och samma tak gjorde det trots allt svårt att undvika. Men de försökte ändå. Hon log snett mot honom då han talade och la huvudet lite på sned.
” Jag…[Read more]
Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]
Ylva
Hon såg att han vände blicken till henne. Men han sa inget på en stund och när han väl talade tog han upp tråden om kvinnorna. Det var Torbjörn det, att tala allvar kunde han aldrig göra. Skrika, gorma eller ge uppläxningar det var mer hans melodi.
Men att möta henne på samma våglängd var för honom alltid för svårt.
Hon sa själv ingenting…[Read more]
Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.
“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]
Ylva
Hon fnös åt honom då han talade om att hon jagade iväg hans fruntimmer. Visst, som om hon hade den makten. Då hade hon jagat undan den där jäkla Hilda. Men kvinnan var som en igel. Hur skulle det gå nu när hon var iväg? Säkert skulle kvinnan se sin chans att verkligen snärja honom. Eller någon av de andra bröderna.
Hon kunde ju egentligen in…[Read more]
Där var det igen. Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]
Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]
Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare. Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]
Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.
När…[Read more]
Den tunga ekporten gick långsamt upp, och tryckte undan ett tunt lager med nysnö.
Turin och Maeve steg in med Jarlens trogna i hälarna, och begav sig sedan i riktning mot långhuset.
Hrafn tog en stund på sig att formulera sina nästa ord, han gav henne ett par korta blickar medans de passerade palissaden och porten åter igen slöts och bommade…[Read more]
Aeldir lyckades samla sig relativt snabbt dock, trots denna uppenbarelse. Bättre att fokusera på nuet, på det som fanns än det som var förlorat. Så klart tänkte han kanske inte i de banor som dessa nu tänkte om honom, men det gick inte att missta att han hade någon typ av vikt, någon typ av makt. Men till skillnad från Izotar och Ziyaté som…[Read more]
Gwen log när Seren hälsade henne vid dörren till lektionssalen, hon kände sig lycklig i den stunden som om att inget kunde bryta ner hennes humör, en känsla hon hade saknat under en väldigt lång period. Ironin slog Gwen hårt över bröstet när ett susande ljud svepte förbi henne, en illa artad förminnelse i form av ett minne djupt belägen i hen…[Read more]
Hon gjorde i ordning tillsammans med honom och när han snärtade henne med handduken över baken. Hon tjöt till och tog sig över baken. Hon gav honom ett långt, ilsket ögonkast innan hennes läppar sprack upp i ett stort leende.
” Du sa åt mig att inte hamna i slagsmål idag… men fortsätter du sådär så kommer du ha ett blått öga innan kvällens…[Read more]
Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]
Hon såg på honom där han upprepade hennes ord med armarna i kors. Men hon kunde se att hon än så länge balanserade på rätt sida om gränsen för han skrattade åt henne. Hon flinade bara större och skrattade även hon.
” Ja… du hörde mig..” svarade hon bara mellan skratten och reste sig upp för att sedan duka av bordet. Trots allt var de allt heders…[Read more]
“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.
Fast…[Read more]