Urholkad. Det var nog det bästa sättet att beskriva hur Eirik kände sig när han kravlade upp. Det hade varit ett misstag att skifta runt hit och dit och han kunde känna hur hans reserver höll på att ta slut. Det var nu eller aldrig “Tredje gången gillt?” Tänkte han lite i farten. Han hade nu glömt bort allt runt omkring dem, Sätet, åskådarna, mor…[Read more]
Ylva
Hon hade bestämt sig för att stå kvar och betrakta prinsarnas kamp. Hon var Asgeirs hedersgäst och det var därför inte mer än rätt att hon gav deras sammandrabbning sin största uppmärksamhet. Hon följde kampen med nyfikenhet och iver precis som alla andra här. Men hon var inte den som skrek och hurrade mest. Hon visste inte vem hon skulle…[Read more]
Ylva
Hon såg på Villi som trött såg på henne och tog stopet. Hans sarkastiska skål gick henne inte förbi och hon tvekade om hon skulle säga något eller kanske stanna kvar. Hon hade ju en del frågor till honom också men samtidigt så kanske hon ändå borde ge honom och kungaparet tid ensamma. Och just nu var hon ilsken, arg… nej. Egentligen had…[Read more]
Villi såg lite trött på Ylva då hon kom in, och nickade bara och tog emot stopet.
‘Skål för Hel!’ sa han lite sarkastiskt, där han satt, och tog en slarvig klunk.
Audgisil la en liten beskyddande arm om Ranghildr då det varit så mycket skrik och gap. Hon var en stark kvinna, men även hon hade känslor. Han gav henne ett litet leende.
‘H…[Read more]
Villi var snart vid Ylvas sida igen, med en liten fnysning.
‘Vem tror han att han är, hm?’ frågade han med en nickning mot Odenstjärna, som han på något vis undkommit utan större dramatik. Han gav även Odenstjärnas dotter en lite märklig blick.
‘Så vedervärdig är jag väl inte, som hon får mig att se ut med sin reaktion?’ undrade han, nästan lite s…[Read more]
Ylva
Hon ryckte bort ansiktet då han nöp henne i näsan. Hon kände att han tog i mer än bara lite retsamt nypande. Men hon antog att hon ändå klarade sig lindrigt undan. För hans spända käke sa henne att han fortfarande var ilsken.
Men hon lyckades ändå fånga hans uppmärksamhet med den mystiska kvinnan och måltiden var inte så spänd och otrev…[Read more]
“Bröd? Jag har nog gett dig mer än bröd, tös!” sa han, för att sedan lite retsamt nöp han tag i hennes näsa, kanske för att ta ut sin irritation något att hon lämnade honom. På ett så farligt uppdrag. Vid Hel heller att hon skulle dö. Faktum var att han nästan funderade på att följa efter henne men han var tvungen att snabbt lämna något såda…[Read more]
Hon såg att han verkade mala över sitt svar. Hans käkar spändes något och där hon trodde att han skulle börja bråka om saken igen kom inget annat än en suck och sedan ett litet leende. Hon andades ut något, märkbart lättad över att inte behöva försvara sig igen. Inte idag, och hon log större då han sträckte sig fram för att röra hennes panna…[Read more]
När hon nämnde sin resa rynkade hon något på näsan, som om han inte var direkt nöjd med det för att korsa sina armar något efter att ha stoppat in en brödbit i sin egna mun. Först hade han tänkt säga något ilskt åt henne, läxa upp henne eller för den delen bara säga något retsamt. Men han svalde sin ilska, för en gångs skull för att sedan le sv…[Read more]
Ylva
Hon flinade åt honom och tog emot den stora, varma brödbiten. Hon tog upp den till näsan och drog in ett djupt andetag innan hon tog en stor tugga. ” Så du jämför mig med Gudarna… ” hon flinade retsamt, så stort hon förmådde med kinderna fulla med bröd. Hon liknade en väldigt nöjd lämmel, helt klart mer än en Gud.
Hon tog sedan en klun…[Read more]
Innan han hade sagt nej hade hon redan hämtat mjölken och hällt upp två stop till bredden. En suck lämnade hans läppar, även om han inombords log och han tog brödet med en handduk runt omkring det och bröt en stor bit till dem båda. Lite roat himlade han med ögonen åt hennes sätt.
“Ibland undrar jag om du går i Lokes spår, vet du det? Silvertun…[Read more]
Ylva
Hon skrattade roat och fortsatte ” Det skulle vara en välkomnande lukt här, jag kan säga att varken Du, Esbjörn, Balder eller Einar luktar direkt rosenknopp heller” . Hon skrattade lite och skakade på huvudet. Så drog hon ett djupt andetag. Doften fick munnen att vattnas och magen att kurra trots att hon redan ätit som en hel karl. ” Mmmm b…[Read more]
Han skulle precis säga emot hennes ord om att missköta sig, men hann inte innan hon redan hade bytt ämne. Faktum var att han hade hört om henne – det var intressant trots allt. Ifrån havet. Som de sagorna om sjöjungfrur som han hade läst för dem när de var små. Fast inte kunde hon väl se ut så? Istället fnös han lätt åt hennes retsamma ord.
“Och…[Read more]
Atmosfären i ”den släckta elden” var lugn och harmonisk under kvällen, skymningen hade övergått från ljust till becksvart mörker, kylan utanför värdshuset frostade glaset i fönsterna. Vaxljusens värmande sken spreds från takkronorna i harmoni med lågornas flackande. Två stamgäster satt vid eldstaden med sina långa pipor blåsandes rökringar…[Read more]
Ylva
Hon såg på sin bror då han fortsatte att tjata på henne. Eller pika henne var kanske mer korrekt ord. Hon skrattade åt hans envishet.
” Varför hackar du bara på mig? Jag har väl inte gjort något som skulle ens komma i närheten av att missköta mig? Jag har inte förolämpat någon, inte hamnat i handgemäng eller hyss. Jag tycker du är hemskt o…[Read more]
Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.
“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]
Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan.…[Read more]
En suck lämnade Torbjörns läppar när han inte verkade kunna tvinga på Esbjörn mer mat. Som vanligt skulle han bli grinig tidigare. Han skakade lite på huvudet åt tanken. Blev de aldrig vuxna och kunde ta hand om sig själva? Fast innerst inne så hoppades han inte att den dagen skulle komma då han skulle vara ensam. Hade han någonsin varit ensam?
Smärtan var som ett eko efter att Vili hade hållit på, men samtidigt var det nästan som en ny energi där hos Ranghildr. En stor suck lämnade hennes läppar när hon sjönk ner på marken igen. Orden från både Vili och Ylva ekade i hennes öron. Men hon svarade ingen, istället slöt hon ögonen för att försöka stänga ute dem alla. Vad hade hon egentligen…[Read more]
Tacklingen gick… som den gick. Eirik och Asgeir rullade runt i snön en stund, där båda försökte få tag på den andra. De kravlade runt en stund, tills Asgeir fick sin arm runt Eiriks hals. “Inte igen,” Tänkte Eirik när han kände armen börja dra till, men Asgeir hade fått ett ordentligt grepp. Den här gången räckte inte styrka. Eirik måttade några…[Read more]