Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen och på dennes söner och kände hur kvinnan, sköldmön och personen hon så länge beundrat på håll lät blicken vila på henne en bra stund innan den vandrade över hennes bröder. De stannade en stund på var person ur hennes familj innan de vandrade tillbaka till henne. På något vis kände hon sig som om hon var…[Read more]

Ulyria Stjärnklaras fader hade förbjudit henne att segla till midvinterblotet eftersom hon var 17år gammal. Hon var en kvinna i gudarnas syn och således vägrade hon bli behandlad som ett barn, vilket hennes överbeskyddande far gjorde i varje situation. Ulyria hade under största hemlighet smugit sig ut i natten och bordat långskeppet Draktun…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Asgeir log bara muntert åt Ylvas pik.
‘Vad annat än en komplimang kunde det vara, ett hedrande för din yrkesskicklighet, precis som er plats här?’ undrade han med en gest över platsen där de satt, där de hade full överblick över hela salen och alla kunde se dem. Han viftade bara åt hennes anspråkslösa ord.
‘Så klart, allt vår kunnande är e…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon och hennes familj hade fortfarande svårt att tro att de satt vid hedersplatserna närmast högsätet. Hennes bror Torbjörn hade hon aldrig sett så chockad och mållös som när tjänaren fångat upp dem i dörren och visat dem till sina platser. Torbjörn hade flera gånger frågat den stackars mannen om han inte misstagit sig.…[Read more]

Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Även i vinst hade han en värdighet över sig som alltid var en nål i sidan. Han var alltid så samlad, så tillbakahållen att hon aldrig riktigt visste om det var verkliga Felaërn hon såg eller bara en fasad. Det som kanske var mest retsammaste var att hon borde vara mer som honom i deras sällskap men här stod hon med nästan känslorna utanpå som e…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]

Jarlens män hade faktiskt inte sett skymten av Arand, låg han kvar bland takstolarna i skjulet? Eller hade han lyckats smita iväg i mörkret?

Turin Hrafn var inte den som backade för en utmaning, den gamla Turin hade förmodligen gjort ett spektakel av det dessutom. Men den mannen var död.
Jarlen kunde inte annat än respektera hur rakryggad Maeve s…[Read more]