Joij tog till skyn, hon blickade över omgivningen. Det var en viss frihet att hålla sig där uppe och hon kunde nästan känna blickarna från halvvätten som blängde efter henne. Inte för att det skapade något obehag, utan gjorde situationen mer intressant om det är att någon reagerade så där så måste ju det här vara olikt något annat hon gjort.…[Read more]

Drottningen kunde känna Nenyas famlande försök att återupprätta det band hon brutit, men det var svagt, osäkert, och Isra slog undan det som man slår undan en irriterande fluga. Hon var inte redo för det, inte än. Hon kunde acceptera det Ayperos sagt, hans förklaring till Nenyas handlande och hur de fortfarande behövde henne, men hon kunde inte…[Read more]

Caspian följde henne i det tysta, som en skugga utan mål, med svärdet fortfarande tungt vid höften och varje steg ett eko av något som blödde i hans inre. Gatorna var stilla, men inte fredliga, det var tystnaden som följde efter stormen, den som gömmer sig bakom låsta dörrar och innandömen fyllda av röklukt och skräck. Att saker var så illa i st…[Read more]

Asgeir besvarade hennes nya kyss lika milt som innan, kanske lite djupare,  modigare, nu då hon inte dragit sig undan från hans närhet.  När hennes läppar lämnade hans igen dröjde han kvar, lutad nära, pannan vilande mot hennes. Kände på hennes värme och utstålning, lät de blå ögonen betrakta henne, alla detaljer i ansiktet då de var så nära i den…[Read more]

Kathryn tog nervöst en nypa av pulvret. Hon nickade åt vad de sa och följde sedan Tussies insturktioner. Hon gned pulvret och andades in röken – höl andan i några sekuner innan hon började hosta.
“Åh gudars!!” hon ställde sig upp och tog ett djupt andetag, vilket ledde till att hon hostade mer. “Oj… ahh! Förlat, jag…”
Hon vacklade till och…[Read more]

Hon tar ett långt och långsamt bloss av sin pipa som nästan slocknat och lyssnar intensivt på Ayperos ord innan hon vänder sig till Nenya.

“Inte med blodspillan, hm? Ytterst ovanligt för furstinnan, må jag säga. Ert blodiga rykte är inte helt okänt… men det är kanske är precis varför ni behöver oss och de svurna.”

Hon gestikulerar svagt…[Read more]

Jezeral betraktade den svarta fågeln när den steg genom luften, först tungt och darrande, sedan med större målmedvetenhet i vingarnas båge, och han följde dess flykt med blicken utan att säga något. Fågeln beskrev en vid båge ovanför dem, sedan försvann den bort mot bergen, där dis och sten redan slutit sig samman.

Vissa bar sin oro som ett svärd…[Read more]

Faegrim såg med höjda ögonbryn på hur Tussie lät stoftet dansa framför ansiktet. Han mindes väl första gången han själv blivit bjuden, hur han hostat som en gammal smed och trott sig se drakar i takbjälkarna, tills Tussie skrattat åt honom och visat hur man skulle andas. Ett litet skratt smög sig fram nu vid minnet.

“Ja, se där, inte farligare…[Read more]

“Mitt vapen vilar fortfarande vid min sida, rebell. Ni är de enda som spänner era bågar. Det verkar bara som er ledare har förnuft nog att låta ord segra över klingan.”

Trots att Aenyas allierade svärmar till hennes sida så står Sercenasse lika behärskad och obrydd. Hon ger de samlade alverna en avrådande blick när hon stillsamt börjar knäppa u…[Read more]

Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.

“En timme…” muttrade ho…[Read more]

“Som balsam för själen, kan man väl säga. Får ord att enklare flöda, och känslor… att nå kännas mer?” sa Tussie med ett svagt leende för att inte tvinga henne på det förstås. Men tog själv lite av pulvret mellan sina fingrar och gned det framför sin näsa tills det blev som en liten rök som tycktes vara nästan mörkt lila framför henne. Hon…[Read more]

Nenya lät glaset snurra långsamt mellan fingrarna, blicken vilande på det mörkröda vinet och märkte inte minen eller skådespelet mellan Ayperos och Indira. När hon till sist såg upp var leendet kvar, men nu med något mer beräknande i kanten.

“Femhundra, spridda som rötter under marken… det är inte bara en styrka, Indira. Det är en nyckel. Karm m…[Read more]

Zaahl hade smått ryckt till när hon tagit hans manglade hand, men närheten var lika välkommen som smärtan var pinande stark. Tunga och hesa andetag trängde ut över hans återfuktade läppar, den nedre sprucken av ett slag som Kahel tidigare utdelat.

Förhoppningen steg inom honom när hon tog fram soltopasen. Om orken funnits där hade ett leende krup…[Read more]

Ayperos satt tyst ett ögonblick, lät hennes ord klinga av medan han tänkte över allt som avslöjades framför honom. Hans blick vilade på henne med samma oberörda tyngd som en staty, och när det förvridna leendet nyss skymtat över hennes ansikte studerade han det,  tog in det, lade det varsamt åt sidan som man lägger undan en bok för att återkomma…[Read more]

Det var något oroväckande att stå ansike mot ansikte mot brigansgeneralen. Att militären förföljde dem och följde deras positioner var inget nytt, det hade länge varit ett spel likt katter som leker med varandra om vem som snabbast kan smyga på, attackera och komma undan. Men något var annorlunda med detta möte, för framför henne stod en person ho…[Read more]

“Döden är oundviklig för sådana som mig, oberoende av min eller Er vilja. Jag är helt enkelt… bortlovad. Kosmiska band som binder mig till mitt öde.”

För en kort stund förvrängs hennes uttryck till ett illvilligt leende när hon tittar på Ayperos. Det ser nästan retfullt ut innan hennes mimik återger till det kalla lugnet som om inget hade hänt. H…[Read more]

Signe nickade och log åt vad Garion berättade. Hon var glad över att han hade haft en bra dag, men liksom han själv sade hade hon saknat honom och hon kunde inte annat än att hålla med om att dagen inte kändes riktigt hel förrän nu då de satt i varandras sällskap.

Signe följde Garions hans med blicken, kände hur den där trygga värmen spred…[Read more]

Garion log redan när hon reste sig från barstolen. Han hann knappt blinka innan hennes hand vilade mot hans bröst, och den lilla kyssen på kinden fick värmen i hans kropp att blandas med en ny sorts hetta. Han lade sin egen, arbetshårda hand över hennes, tryckte den lätt mot sitt hjärta som för att visa att hon verkligen kände rätt – han hade läng…[Read more]

Kathryn lyssnade på de båda. Hon suckade. Ja, det var såklart Finn hon behövde prata med – men hon skämdes så över att ha tagit honom för givet.
Hon kisade och såg närmare på pulvret. “Ehh.. vad är det här för något? Medicin? Vad gör det?”
Hon suckar djupt. “Ja jag behöver prata med Finn. Be om ursäkt för att jag släpat honom såhär långt och bar…[Read more]