Hon var knappt medveten om pilen som träffade väggen precis bredvid henne. Vad som hände med köparen låg inte så högt upp i hennes tankar då hon desperat och med all kraft hon hade i sin kropp tog sig in genom fönstret där hon hängt några sekunder sedan. Men hennes lättnad var inte långvarig då hon hörde dörrar som smällde upp och förvånade rop…[Read more]
Kiel vågade knappt andas då alven öppnade dörren, och de tycktes stå där i en evighet. Men det var tyst, och ingenting hände. Varsamt pressade Kiel upp dörren och kikade in. Ingen där. Men snarare kunde man höra ljudet av muntert prat utanför vakthuset, och se ljuset av lyktor genom ett av de grumliga fönstren. Kanske de var ute och rökte, elle…[Read more]
Detta var meningslöst, allt dödande, all förödelse alla liv som hade släkts på de mest traumatiska sätten. Hur länge hade inte pågått, hur länge skulle de dröja innan de lär de sig något. Hon såg på medan hur striden fortsatte samtidigt som hon kunde höra en annan som skedde därutanför. Ljuden av karmiska och Märehnska horn som svepte allt närmre…[Read more]
“Heh…” kom det bara från Thuruun och hon ryckte på axlarna. Hon hade varit på vippen och bett om ursäkt, men insåg att hon inte hade något att be om förlåtelse för. Hur man en såg på det ansåg de nog båda att den andre kunnat förstöra jaktlyckan, men båda hade ju lyckats få var sin kanin så då var väl ingen skada skedd. Spela roll vem som sett k…[Read more]
Kanske var det tur att Ayperos plötsligt verkade talför, ty hans ord var provocerande nog för att få henne att fokusera på enbart honom. Om han hade varit tyst hade hon kanske givit sig på Arand i blodsruset, men än så länge var det bara den mörka figuren framför henne som gällde.
Hans klor var vassa och mer än en gång träffade de henne nu nä…[Read more]
Avbrottet hade kanske varit oönskat om det inte var för att det påminde henne om middagen med Vesvía, något som hon nästan hade glömt.
”Ah, perfekt”, sade hon istället med ett litet leende medan hon gjorde en avfärdande gest med ena handen åt Tipums håll delvis för att indikera till tjänarinnan att hon skulle ignorera honom, men också för att få…[Read more]
Ayperos mötte ljusets ord med en apatisk kyla, som om hennes närvaro och plötsliga uppenbarelse inte hade någon effekt på honom. Sant var att han inte hade sett henne på länge, men lika sant var att hon lika länge varit bortom hans tankar. I korthet hade han antagit att hon var död, och världen hade varit en enklare plats för det. Nu då hon var…[Read more]
Han hade gjort liknade saker förr, överlag så var Xharin inte den som alltid åtlydde förordningar och lagar mer än när han hade lust och just nu ansåg han att hans uppdrag var brådskade. Även om han inte kunde sätta fingret på varför han kände så; på något viss kändes det som det han letade efter var av stor vikt och att ingen annan borde få ta…[Read more]
Asgeir verkade lite förvånad och ställd över hennes plötsliga vändning i tilltal och energi, och gav ifrån sig ett litet osäkert leende. Många hade försökt utnyttja honom för hans fars ställning, men utan nytta. I norden var man tvungen att förtjäna sitt namn, och i slutändan spelade det inte allt för stor roll vems son eller dotter man var.…[Read more]
Det var ingen dröm. Lättnaden sköljde över Sera och hon kunde inte rå för att sucka tungt när hon svingade av sig hästen och gav tyglarna åt en stallpojke som sprang för att välkomna dem. Inte ens ett leende eller nickning åt pojkvasken. Hon öppnade dörren och slog några guldmynt mot disken till värdshusvärden.
“Två stop av det starkaste ni har,…[Read more]
Skrattet klingade av och tystnade när de båda avbröts av knackningar. Inte distinkta, utan hastiga, som om personen som knackade övervägde om det var ett smart drag att störa drottningen bakom dörren. Som om personen i fråga hade trott att ju snabbare han knackade – ju snabbare var det över. Dåraktigt. Tipum tog ett par steg mot dörren för att öp…[Read more]
Forma en linje. Om vi flyr dör de andra. Orden fick hennes leende att bli till ett större flin. Det fanns inget vackert med det breda leendet. Fast det var väl svårt att finna någon elegans alls i kvinnan. De läderröda vingarna, huggtänderna och de elektriska blåa ögonen som fick de flesta att frysa till i rörelserna. Det var inte heller som…[Read more]
Det fanns inte mycket mer att nicka lätt åt det som sades mellan dem. Fast vad var bättre? Den hemska tystnaden som trängde in dem i var sitt hörn och fick tankarna att löpa amok. Fanns det någonting som hon någonsin gjorde rätt? Hon gnuggade sig i sina ögon, som om det skulle få bort tankarna som gnagde inom henne. Det var nästan som om hon före…[Read more]
Osammanhängande frågor, åtminstone allt för fort för Tillie att förstå. Dessutom hade hon ju nästan sprungit rakt in i henne. Det var som en stor vägg. En kort blick uppåt, de bärnstensfärgade ögonen glimmade i solens sken, lite som ett rovdjur. Lång var främlingen, men inte en vägg som inte gick att klättra över. Utseendet förvirrade henne,…[Read more]
Egentligen hade det varit ett simpelt förslag. Något som kom in i hennes tankar och inte riktigt var menat att lämna munnen i ord. Fast å andra sidan? Han verkade inte allt för upprörd över hennes förslag dock. Till och med fanns det ett busigt leende, kanske han hade gjort detta förr? Åtminstone gick det snabbt nog som om hon skulle tro att det h…[Read more]
Fundersamt synade hon honom där hon stod, bärnstensblicken hård som sten och ansiktet stilla. Son till den som styr Frostheim…? Febrilt gick hennes tankar och letade bland osorterade och brutna minnen. Nordkonungen, den främste av Jarlar… Halvar Jotnabane! Så detta måste vara hans son. Hastigt bugade hon sig djupt och vördn…[Read more]
Fim lät blicken vandra från Ragnhildr till mannen som hon synade med misstänksamma ögon. Tidigare hade han ju siktat en pil mot henne och det var något hon inte lätt skulle glömma. Långsamt flyttade hon sig så hon hela tiden hade elden mellan sig själv och honom, samtidigt som hon nyfiket lyssnade till deras konversation. Den roade henne nästan oc…[Read more]
Regn. När man kom från Iselem hade man lärt sig att älska och uppskatta regn, ty det var Sharahs gåva till allt levande. Men när det regnat dag ut och dag in, från ett lätt duggregn till nattligt ösregn så var det svårt till och med för Djan att se munter ut där han satt på en numer slö springare med lera upp till buken och hans egna kläder so…[Read more]
”Upptagen?!” Hon såg sig omkring och fann sina ögon vila på männsikorna, kunde de ens skada far ? Hon visste inte, hon visste inte ingenting om den värld hon engång hade blivit till i. De var allt avlägsna minnen som allt före ljuset och kanske kunde hon förmnna de om hon verkligen ansträngde sig men de förblev alltid avlägsna ”Upptagen…[Read more]
Noga med att inte försöka gå in på ämnet att det fanns en chans att de förlorade, för i de var ett scenario drottningen redan hade ägnat mer en tid nog på enligt herr Waldorf. Enlgit honom om de skulle ske, var inte de frågan om vilka förberedelser de kunde göra utan vilka skulle stå på deras sida med den kungliga armén krossad, ja inte ens Märeh…[Read more]