När Izana pratade satt Bastian tyst, sammanbiten. En djup bekymmersrynka hade letat sig in mellan hans ögonbryn och var det enda som avslöjade att han lyssnade, då hans blick kisade frånvarande bortåt horisonten. Många tankar virvlade i hans huvud och han försökte desperat ordna upp dem. Det hon sa var mycket tänkvärt och han insåg att den där Gus…[Read more]

“Okej okej, ingen pojkvän.” Ambrosina höjde sina händer i löften som för att visa sig undergiven och ofarlig och log sedan åt Nenya. Hon rundade sedan Nenya för att ta hennes packning och slängde den över sin egen axel.

“Om du vill smälta in har jag märkt att det absolut bästa är att klä dig som en tjänare eller arbetare, inte faktisk adel.…[Read more]

Vid hans order var hon inte sen på att agera och lät sin kropp ta sig upp på hingstens höga rygg. Hon rörde sig som om inte alls rustning var i vägen när hon satte sig i sadeln och manade på hästen utan att låta Bastian vänta. Hon kom upp vid hans sida och lyssnade noga till hans ord, ja han behövde verkligen hennes kunskap men något litet litet…[Read more]

Malia ryckte till när Izana slog armarna om henne, generad över att bli kramad av en halvnaken person. Något tafatt lade hon ena armen om henne och sneglade sedan frågvist mot sköterskan när den vithåriga kvinnan släppt henne. Hon rodnade vid de vördnadsfulla orden. Visst var hon van vid tacksamhet, men som sin bys “helarkvinna” blev hon oftast t…[Read more]

Den röda färgen på Nestas kinder vandrade ned över halsen. Varför sa han sådana där saker? Försökte han smickra henne? “Nå, jag minns visserligen inte hur du var innan…” Sade hon, något vemodigt. “Men jag tvivlar på att jag skulle ha något med saken att göra, med tanke på… Allt…” Hon kunde inte föreställa sig hur hon skulle kunna ha någon s…[Read more]

Hon var glad att kvinnan var försiktig och inte så pratglad då orken inte riktigt fanns att samtala. Hon låg bara och väntade, försökte hålla ett milt ansiktsuttryck för att inte visa om något gjorde ont eller var obehaglig. När Malia nämnde Bastian började de vita kinder att rodna något för Hon hade inte haft en aning om vad han faktiskt gjort…[Read more]

Malia tittade osäkert på sköterskan som förstod hennes hint och följde med in i tältet. Hon ställde sig precis innanför, bakom den korta brunhåriga kvinnan som var där för att läka skadorna. Malias grönbruna ögon flackade tillbaka till Izana men det tog ett hjärtslag eller två innan hon vågade gå längre in i tältet. Hon ville erbjuda sin hjälp a…[Read more]

Izana hade god lust att skrika efter Bastian i frustration när han inte ville ge sig. Hon hade sprungit efter honom om hon kunnat men benen ville inte lyda och därav slutade allt med att Bern bäddade ned henne i sin säng och lät henne vila. Han hade två vakter utanför tältet när han behövde hjälpa Bastian att förbereda inför det som komma skall…[Read more]

Bastian rörde inte en min. Självklart skar det i hjärtat när hennes krävande ord övergick i bedjande toner. Ingen hade kunnat säga nej till henne nu och det gnagde i honom något enormt. Han ville säga till henne att hon kunde åka hem till honom, att hon skulle vara trygg och väl beskyddad där innanför murarna samt en vaktstyrka omkring sig.…[Read more]

Vid Bastians ord började något trotsigt att växa fram i hennes ögon, något som indikerade på att hennes envishet kunde matchas med Berns. Hon satt än tyst i sängen och sade inget men Bern som såg hennes blick bara väntade på att något skulle hända, som om något skulle explodera. När Bastian hade tystnat var hennes egna ansiktsuttryck…[Read more]

Någonstans i norra Märehn

Han mediterade djupt inne i grottan med endast ljudet av elden framför honom som sällskap. Han andades in djupt och för varje gång kände han efter försiktigt. Han lyssnade försiktigt och för varje gång kunde han höra lite av den, världens sång. Hur världen runt om honom ständigt sjöng medan den förändrades, det…[Read more]

“Ja, men -” Bastian skulle just svara Bern när han märkte att den vithårige, halvnakne mannen stelnade till. Precis när han skulle fråga lite tyst vad det var gubben hört uppdagades Izana i tältöppningen. Bastian blev alldeles stum av att se henne – kvinnan som varit både stark och ofattbart vacker dagen innan, nu blek och skadad. Han reste si…[Read more]

Bern satt på sängen och lyssnade spänt på Bastians historia vilker verkligen gick upp och ned likt vågorna på ett stormande hav. Izana hade funnits rakt under deras näsor hela tiden men hon hade vänt sig till deras försvar samtidigt som deras försvar vänt sig till fiende. Vad höll på att hända med denna värld egentligen? Allt var mycket att ta…[Read more]

Bastians ögon blev stora som tefat när Bern började gorma åt honom. Han hade glömt bort det lilla skådespelet de ställt till med och förstod fullständigt varför den store mannen som nu tornade upp sig framför honom var upprörd. Bastian tog ett steg bakåt, redo att fly ut igen om han riskerade att åka på stryk.

“Bern, jag -” Han svalde hårt oc…[Read more]

Leoric hade i stort sätt samma förakt för Noah, men för Seras skulle var det väl bara att svälja och gilla läget. Nå, så bra som det nu gick i sammanhanget. Men han höll fortfarande vid att gråmynten kunde vara deras bästa lösning. Han sneglade på maten som serverades och var tyst under stunden de lades fram, för att sedan se på Sera förväntans…[Read more]

När Bern vaknat hade han frågat efter Anazi på direkten men han hade inte riktigt klarat av att ta sig ur sängen då huvudvärken var sprängande. Efter att en soldat tagit sig tillbaka för att rapportera allt hade han suttit i en stunds tystnat och bara stirrat ned i sitt knä för att reflektera över allt som hänt. Hans fiende var hans dotter, han…[Read more]

Känslan när de såg tälten igen var obeskrivlig. Det var som att se sitt hem igen efter en lång, lång resa. Lättnaden sköljde över Bastian i en djup suck. Hela hans kropp värkte från trapatsen ut ur borgen, hjälpandes de andra två att ta sig ut. Varenda muskel i kroppen fick anstränga sig till det yttersta men han höll i hela vägen. Någon nytta sku…[Read more]

Så länge som Dottir kunnat minnas, vilket hon inte kunde vara säker på hur länge det var, hade hon styrts nästan uteslutande av sina känslor och impulser. Starkare än någon annan känsla var känslan för hämnd, men det var en abstrakt sådan, hon kunde inte placera vem hon ville hämnas eller kanske utöva hämnd mot. Allt hon visste var att det fann…[Read more]