Dörren öppnades som vanligt, Noáin nickade vänligt mot den tjänstgörande dvärginnan innan han gick förbi utan att egentligen lägga någon notis om henne. Han klev över tröskeln till runsmedjan och in i den kala hallen av vit sten, spiraltrappan i mitten av rummet var det enda som fanns där förutom vackra målningar föreställande ättlingar till d…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Bain snörpte en aning på munnen och tycktes försöka undvika mannen som steg innanför hans personliga sfär. Han sköt in hakan för att skapa distans mellan deras ansikten, men fötterna stod fast mot marken. Försöket att lätta upp stämningen hade misslyckats fatalt. Bain svarade inte på mannens fråga utan bara tittade ogillande på honom, mötandes…[Read more]

Ett ljud nådde Eddas öron. Ljudet av fotsteg långt borta ekade i stegrande grad in i den väldiga hallen vilken hon var placerad längst in i. Hon rynkade först på näsan, ovillig att faktiskt tro på att det skulle hända minsta lilla under hennes förfärligt tråkiga pass. Hon hade inte sett röken av en endaste dvärg på säkert… åtta timmar.

Men de a…[Read more]

Han kunde inte neka att han betraktat henne lite nyfiket och beundrande på samma gång medan hon klädde av honom. Ja hon verkade verkligen veta vad hon gjorde, van att hantera rustning. Det var inte något man kunde säga om många damer där hemma. Och alver var ju väldigt vackra, det hade han alltid tyckt. Sällan man såg en på nära håll i Karm, ändå…[Read more]

Mannen såg på honom allvarsamt, som om han inte uppskattade mannens sätt att prata och förlöjliga situationen.
‘Du vet mycket väl vad jag menar.’ sa han och tog några steg fram, närmare Bain, nästan obekvämt nära.
‘Vi är mitt i ett krig, många av krigarna är nervösa. Vi vill inte ha någon olycka, eller hur?’ frågade han och såg mannen skarpt i ö…[Read more]

Nelia

Hon stod mellan hans ben, framför honom där han satt på stolen för att hjälpa honom att få av den tunga ringbrynjan. Hon drog den av honom och kände tyngden, hon la den ner på golvet omsorgsfullt. Hon spred ut den så man kunde se dess form. I garnisonen fanns det ställ som hon skulle hängt upp den på för att ringarna inte skulle rosta…[Read more]

Noáin’s oroliga drömmar väckte honom ur sin tunga sömn, hans huvud bultade försiktigt av en känsla han inte riktigt förstod. Något var fel, han visste det och inget skulle kunna förklara det som nu började gå upp för honom. En förminnelse, ett tillstånd vissa skulle kunna betrakta som magi. Detta var helt otänkbart för dom flesta dvärgar då dom in…[Read more]

Det tog ju längre än förväntat, men där var hon till sist. På något vis hade de bestämt sig för att hon skulle hjälpa till men det var väl hennes täckmantel där. Än verkade ingen ha ifrågasatt det i alla fall, så han fick ju vara lite nöjd med sig själv. Och visst var hon väl lägre i rang så knappast skadade det att hon hjälpte till, men sa…[Read more]

Skogarna var sig lika även om precis allt kändes annorlunda. Det var en märklig känsla att vara tillbaka i sitt hemland. Numera var han som en total främling trots att hans tysta fotsteg gått där många gånger förut. Hjärtat slets mellan två världar, ty känslan av att inte vara välkommen var påträngande stark och han hade inte kallat Nela’thaë…[Read more]

Nelia

Hon kände hur han la handen på hennes axel. Garnisonsmästaren skulle vara ursinnig om hon inte återvände till sin tjänst snart. Samtidigt var han ingen i rang jämfört med herr Astor. Och mat lockade, det skulle alla Gudar veta. Hon hade inte ätit något sedan innan gryningen och med allt tal och tanke på mat kände hon hur hon hade ont i…[Read more]

När han nämnde konst var hon nästan på väg att snubbla över sina steg i förvåning innan hon utbrast i skratt. Av allt han kunnat nämna var verkligen inte det där något hon ens kunnat gissa på. Hon skrattade så pass mycket att hon behövde lägga sin arm om magen då den började krampa men tillslut lyckades hon äntligen sansa sig. Det var verkligen…[Read more]

Faram hade åter igen inte behövt säga någonting. Då han lade ner Naira bland höet på flaket var hennes ögon fortfarande slutna och hennes kropp slapp. Hon hade ingen som helst energi till att prata eller ens röra sig något mer. Det enda livstecknet hon gav ifrån sig var svaga andetag, knappt märkbara om man inte letade efter dem. Även hennes sinne…[Read more]

Han började så småningom trå på vad hon sade, inte för att han gillade det men det verkade vara så de gjorde saker här. Inte undra på att Iserion och Karm gått egna vägar så många århundraden sedan, om de var sådana här idiotier som de levde med här. Men tydligen hade han hittat ett sätt, och gav henne ett uppmuntrande leende och en klapp på axeln…[Read more]

Nelia

‘Spetsiga öron, eller inte, vad spelar det för roll, vid Athal?. Vid de orden såg hon förvånat upp på honom för en sekund. Hörde hon rätt? Hon visste inte vad hon skulle tro. Eller säga för den delen. ” Det spelar all roll här Herr Astor” svarade hon honom allvarligt, lågt och såg uppriktigt förkrossad ut.
Han verkade tystna en stund o…[Read more]

“Konst.” Han svarade enkelt på hennes fråga och log för sig själv. “Fick jag göra precis vad jag ville hade jag nog lämnat slagfältet, politiken och ödets bördor och utövat min konst.” Han såg mot henne och mötte hennes ögon av nyfikenhet för vad hon skulle tänka. Han ljög inte, det var vad han helst skulle göra. Han kunde också utöva sin konst n…[Read more]

Caspian rynkade på ögonbrynen då hon böjde huvudet för honom, som om hon var rädd. Var han verkligen så skrämmande? Något stod inte helt rätt till, men han kunde inte helt placera vad problemet var. Han stod där och väntade på att hon skulle förklara sig själv, för att dra ett litet andetag vid hennes förklaring.
‘Förbjuden…?’ undrade han, som…[Read more]

Aurelia

Hon såg att han inte helt verkade förstå vad hon sade. Eller så hade han bara ett väldigt koncentrerat ansikte. Hon log lite och nickade. Hon försökte förtydliga när han ställde någon fråga men deras samhällen såg så olika ut så det var inte helt lätt att förklara.

” Ja. Ni är underliga. Ni stänker blod från en get över ett träd och tror…[Read more]

Kartritare? Bortlovad till en viktig typ. Torbjörn försökte få in allt, det var lite svårt med hennes dialekt. Men kanske han inte riktigt passade in i hennes sällskap. Han var trots allt ingen jarl eller någon viktig person. Han nickade lätt, för att visa att han brydde sig om henne och hennes ord.

“Underliga seder? Vi?” fnös han, som om han int…[Read more]

Det var inte svårt att känna igen kammaren som hon hade placerats i. Allt för många gånger hade hon följt sin mor hack i häl när hon passade upp på kejsarinnan när hon var för liten, innan Okaji födds till och med. Allt gjorde henne obekväm. Även om hon måste erkänna att hon hade saknat den sköna sängen, de rena ytorna… Men allt kändes tomt…[Read more]