Ylva Sigvaldadottir
Stilla hade de gått vägen som ledde tillbaka in mot staden. Snön knarrade under deras stövlar och det var så kallt att det ibland smärtade att dra riktigt djupa andetag. Eller så kanske det var ett revben som tagit sig en törn i kampen mot Ragnhildr? Drottningen hade trots allt gett henne ett par rejäla sparkar när hon legat…[Read more]
Eirik hade inte förväntat sig att någon skulle varit ute i mörkret och kylan så pass sent. Han var själv endast där för att spaningsrundan tagit mer tid än beräknat, i slutändan hade dock inget av vikt visat sig. Först övervägde Eirik att bara rätt ut undvika dem, de kunde trots allt vara ett par som letade efter lite tid för sig själva, men när…[Read more]
Ylva
Hon såg på honom då han synade henne från topp till tå. Hon la huvudet lite på sned och skrattade lätt då han skämtsamt rörde henne över näsan. ” hmmm shhh… det är en hemlighet. ” svarade hon honom och skrattade lätt.
Efter ett ögonblicks tveksamhet så passade hon på att slå armarna om honom och ge honom en varm kram.
De var nära varandra…[Read more]
Det var inte ofta han lyckades överraska henne så, och det gjorde verkligen Torbjörn nöjd. Han suckade nöjt till och nickade. Begrundade sitt egna verk. Vanligtvis var sådant alldeles för delikat för hans fingrar – mer något som han svor över. Och det hade han också gjort. Men de gånger som Ylva inte var i smedjan, var väldigt sent på natten nä…[Read more]
Ylva
Hon ryckte till och gav honom en lätt mördande blick när han slog henne över huvudet men så skrattade hon sedan och kliade sig lite i det våta, ruffsiga håret. Hon skakade sedan ut lockarna något och mötte hans blick då han höll upp halsbandet.
Det var flera år sedan hon fått en sådan vacker present från någon och han log brett, mäkta st…[Read more]
Samma roande leende fanns på hans läppar som när hon var mindre. Han höll upp den nära hennes ansikte för att sedan visa en tom handflata för att lite lätt slå till hennes huvud. När hon sedan valde den andra handen höll han upp den likaså, för att sedan avslöja en svartläder rem som hade vackra silverbitar kring sig, de såg nästan ut som e…[Read more]
Ylva
Hon kunde se att hennes ord inte föll i god jord men hon höll god min och sa inget mer om saken. Hon log bara åt sina egna ord och honom och såg hur han tog några steg ifrån henne tillbaka till sina kläder som hängde över en stol. Så såg hon hur han höll fram sina händer och hon kunde inte dölja sin överraskade min. Hon såg frågande på hon…[Read more]
Åt hennes ord smalnade hans ögon något. Inte direkt det han hade lust att höra, men han försökte att lugna sig själv och inte tänka så mycket på det. För att le lite snett åt hennes ord kring klänningen för att sedan röra sig emot hans stora pälsjacka för att dra ut något och gömma den i sin stora hand.
“Det saknas något, menar jag bara.” på…[Read more]
Ylva
Hon försökte dra åt sig sin hand men han höll den och hon vände blicken till honom. Det var inte första gången han hade den där minen och den kom alltid när han ville säga något viktigt, något..som en förmaning. Och han gjorde henne inte besviken den här gången heller. ” Men nu är jag det inte Torbjörn. Och du måste sluta behandla mig som…[Read more]
Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.
“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.
“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]
Ylva
Hon vände något på sig då han sa hennes namn. Hon såg att han klivit ur karet och virat tyget om sin kropp. De var inte direkt rädda att visa sig nakna för varandra, att bo så många under ett och samma tak gjorde det trots allt svårt att undvika. Men de försökte ändå. Hon log snett mot honom då han talade och la huvudet lite på sned.
” Jag…[Read more]
Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]
Ylva
Hon såg att han vände blicken till henne. Men han sa inget på en stund och när han väl talade tog han upp tråden om kvinnorna. Det var Torbjörn det, att tala allvar kunde han aldrig göra. Skrika, gorma eller ge uppläxningar det var mer hans melodi.
Men att möta henne på samma våglängd var för honom alltid för svårt.
Hon sa själv ingenting…[Read more]
Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.
“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]
Ylva
Hon fnös åt honom då han talade om att hon jagade iväg hans fruntimmer. Visst, som om hon hade den makten. Då hade hon jagat undan den där jäkla Hilda. Men kvinnan var som en igel. Hur skulle det gå nu när hon var iväg? Säkert skulle kvinnan se sin chans att verkligen snärja honom. Eller någon av de andra bröderna.
Hon kunde ju egentligen in…[Read more]
Där var det igen. Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]
Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]
Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare. Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]
Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.
När…[Read more]
Den tunga ekporten gick långsamt upp, och tryckte undan ett tunt lager med nysnö.
Turin och Maeve steg in med Jarlens trogna i hälarna, och begav sig sedan i riktning mot långhuset.
Hrafn tog en stund på sig att formulera sina nästa ord, han gav henne ett par korta blickar medans de passerade palissaden och porten åter igen slöts och bommade…[Read more]