Noah

Han såg på henne då hon stannade sin häst och såg på honom med det sneda, retsamma leendet. Han stod emot impulsen att himla med ögonen. Furste Valmont… Leoric… ” Vänta… vänta..” han red ikapp henne. Leoric Valmont namnet var bekant. Plågsamt bekant men det var ett minne, precis utanför räckhåll. Han fortsatte intill henne under tystna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon gjorde en liten grimas då Ragnhild spottade ut tanden igen. Hon sneglade mot Audgisil och undrade om han skulle hålla hans hustrus tandlösa leende mot henne för all framtid. Det var just ett redigt sätt att bli presenterad för någon. Torbjörn skulle slå ihjäl henne när han fick höra om det här. För höra om det skulle han…[Read more]

‘Vid gudarna…’ fnös han åt Ranghildr och hennes tand, nå han hade sett äckligare saker i sina dagar, mycket äckligare. Men det var en annan sak att se någon dåres tänder bli utslagna och sin hustrus tänder flyga ur munnen i en blodig pöl.
‘Ja, ja, du är värst av dem alla, Ranghildr.’ fnös han och skakade återigen på huvudet lite, för att bli li…[Read more]

Lite förvånat och skeptisk såg hon på tanden för att sedan rycka på axlarna och göra som Ylva sa. Däremot verkade den inte fastna riktigt och hon spottade snart ut den igen för att skrocka till något. Det fanns inte direkt något att göra efter att saken var gjord. För att sedan se mot Ylva med ett finurligt leende.

“Långt ifrån det värsta jag har…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg mellan den ena och den andra. Ragnhilds ord fick henne bara att gapa. Var gården verkligen hennes?! Men så fortsatte hennes make med prat om barnbarn och hon visste inte vad hon skulle tro.
Hennes kinder brann så varma nu att hon inte visste vad hon skulle göra riktigt. Snart fick hon väl stoppa huvudet i en snödr…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]

Audgisil höjde ett ögonbryn åt Ylvas våldsamma försvar och nekelser, för att se på sin hustru lite menande.
‘Tror du hon ljuger?’ frågade han, med ett snett leende på läpparna. Trots allt kunde det ju vara så att hon var deras sons älskarinna och väntade deras barn, men inte vågade säga något. Men om så var fallet hade nog inte Ranghildr slagit…[Read more]

Ett roat skratt lämnade Ranghildr och hon höll upp händerna lite oskyldigt över Ylvas ord för att sedan skaka på huvudet åt det hela.

“Ylva, vi retas med dig. Vi skulle aldrig lägga något sådant krav på någon. Gården är din, men jag tror bestämt att i sådana fall får du ordna vapen till gardet och min familj. Låter det rättvist?” påpeka…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Precis som hon misstänkte så slog drottningen ifrån sig hennes ursäkt. Och kungen verkade också inte vilja höra den riktigt. Inte heller att hon talade till honom på  det formella sättet som kanske ändå varit väntat. HOn hade inte träffat honom personlingen och förvånades lite över att han redan visste hennes namn. Men så må…[Read more]

Asgeirs skarpa ögon gick från den ena kvinnan till den andra, och en stund lyckades han hålla sin allvarsamma uppsyn någorlunda, men det var svårt då han såg hur mycket de skadat varandra. Han höjde en hand lite desarmerande, och tillät ett litet leende.
‘Jag heter Audgisil, mig veterligen, och inte kung.’ sa han lite skämtsam…[Read more]

Så klart hon inte visste vad hon skulle säga. Det roade drottningen något och hon hade ett svagt leende som snarare blev till ett drömmande leende när hon fick syn på Audgisil i öppningen. Hjärtat slog några extra slag, som det alltid hade gjort när han kommit hem ifrån räderna. Det var nästan som om hon väntade på att de fyra barnen skulle s…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen och hur hon satt. Hur hennes andetag fortfarande kom svårt och rossligt. En oro spred sig i hennes mage. Hade hon gått för hårt? Något sa henne att hon inte kunnat handla annorlunda, samtidigt så sa hennes magkänsla henne att något inte stod helt rätt till.
Hon tog emot flaskan igen och tog flera djup…[Read more]

Turin drog på smilbanden när Maeve sa att hon hade föredragit om han stannat under ytan.
Han lyssnade tålmodigt på vad hon hade att säga medans de vandrade upp för kullen mot Ranheims kärna.
Jarlens mannar både ledde väg för dem medans en höll sig bakom dem, de litade ju inte helt på att gästen inte skulle ta första chansen att fly. Eller hugga ho…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren med ett stadigt handtag och avbröt den fyllekonversation som pågick där inne. Den knarriga dörren öppnades och en figur stod där som för Ranghildr var väldigt bekant. Väldigt nostalgiskt säkert, med Audgisil som återvände hem – förutom att han var äldre och i finare kläder än han varit då de bodde i detta lilla…[Read more]

Natalia Sacharov

Hon såg på honom där han höll en hand om hennes nacke, inte helt ömt men inte heller omilt och hon log ett litet leende då han trots allt verkade bedöma hennes ord som trovärdiga. Hans lilla nickning fick henne att le något större, glad att han trott henne, att han förstod henne. Men då han fortsatte att tala fick hon en liten ry…[Read more]

Ranghildr lyssnade på hennes ord, fortfarande med ett litet leende och skakade på huvudet lite klagandes över hennes ord. För att sträcka sig efter flaskan och ta sig en klunk till. Smärtan kom tillbaka när hon rörde på huvudet på det sättet. Hon drog ett rasslande andetag och gav Ylva flaskan igen, hon skulle trots allt kunna tro att hon behövd…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kvinnan som ilsknade till när hon nämnde Gerdas gård. Hon höll upp händerna i en avvärjande gest.
” Han sa det. Att det inte var hans att ge bort. Allt han lovade var att försöka se till att jag fick chansen, när det var dags, att be om det” . Hon såg allvarligt och uppriktigt på Ragnhild. Asgeir hade varit tydlig…[Read more]

Ranghildr stelnade till, som om hon inte hade tänkt på den gården. Det tog lite i att ge bort den. Trots allt betydde den mycket för henne. Gamla minnen, mestadels goda. Hon suckade tungt för att sträcka sin hand mot spriten som hon tog en klunk av och ännu en klunk innan hon skickade tillbaka den till Ylva.

“Den gården är inte hans att ge bort.…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Ragnhild som arbetade på med hennes skador och hörde hennes erkännande. Hon drog bara på munnen i ett snett leende. Hon hade sina aningar om varför vakten gjort som han gjort. Hon trodde inte Ragnhild förstod vilket stöd hon hade hos sitt folk. De älskade och vördade henne och hon, en smed och novis till sköldmö ha…[Read more]