Joijs fart, vinden i ansiktet, det kändes otroligt. Eir hade kul, trots allt som hade hänt och som troligtvis snart skulle hända, så hade Eir kul och skrattade till då och då när ett särskilt stort hopp eller en kraftig sväng hände. Stundvis var det svårare att hålla sig kvar i sadeln, men Eir var oproportionerligt stark för sin vikt, så även de v…[Read more]

Joij frustade till och ville få komma iväg. För om hon inte kunde ta ut sin frustration på Eir, så fanns det någon där ute som skulle kunna ta hand om den. Det var ju det som de sökte där ute som skulle kunna stilla henne, delvis.
Hon kände då hur Eir rörde sig och att hen så snart kom att sätta upp på hennes rygg så var det svårt att göra något m…[Read more]

Efter att Joij tagit frukten så klev Eir bakåt och studerade resultatet av hens arbete med Joijs kropp och log lite stolt för sig själv. För ett arbete som inte tagit mer än kanske en kvart så kände hen sig väldigt nöjd. Under tiden som Eir studerade sitt verk så var hen tvungen att vicka på huvudet lite. Den här gången tittade hen inte bort, ut…[Read more]

Joij följer Eir med ena nyfikna ögon, det var inte så att hon kunde hjälpa det. För ögonen hade ju en tendens att se allt runt omkring sig som för att knappt finnas någon del som hon inte kunde se vilket var oerhört praktiskt. Hon rörde sig, ställde sig upp duktigt när hon behövde för att ge Eir utrymme att röra sig på.
Det var mycket som händ…[Read more]

Eir gick och började söka igenom en av borden i rummet för att plocka fram några av verktygen hen behövde. Mycket var i ett annat rum, men det fanns saker hen kunde göra här med det som fanns, så Eir plockade på sig lite prylar från ett av borden i en liten korg i läder och gick sedan över till Eir igen. “Det kommer inte ta länge att få allt vi b…[Read more]

Joij lyssnade och verkade som snällt stå kvar där hon stod, varelsen hade tagit form av mycket som fanns där i hennes sinne men garanterat var det så att hon hade ätit mycket märkliga djur från andra sidan slöjan och om det här var ett, eller om det faktiskt var en kombination så var det svårt att säga. Hon kände fingrarna som utforskade he…[Read more]

Eir satt uppspelt framåtlutad medan hen betraktade transformeringen framför sig, det var mycket spännande för henom att se och hen kunde inte annat än fascineras av formen Joij började ta. Det var inte en varelse hen någonsin sett tidigare, men den var samtidigt lik flera olika typer av arter. Var det någon slags naturlig kulminering av de olika a…[Read more]

Joij tyckte om att få den där behagliga närheten från Eir, de små kyssarna och då inte bara på läpparna. För att hon var ju trots allt vad hon är just en levande varelse så alla sådana tyckte väl om närhet i någon form. Hon hade ju sällan medel att kunna visa det för att hon hade inte alltid så lätt att vara så diskret, vilket nog Eir fått erfara…[Read more]

Att känna Joijs läppar mot hens var definitivt frustrerande, det kittlades i kroppen från hennes beröring och Eir var väl medveten om att Joij visste precis vad hon gjorde. Så hon försökte spela lite nonchalant, svårt som det var, men hon hade fördelen att det varma rummet gjorde det mindre tydligt hur varm Joijs läppar gjorde Eir. Naglarna (…[Read more]

Hon hade nog viljat besök det rummet av anledningen att hon nog ville få besöka ett sådant rum utan att bli tvingad in i det, det skulle ju vara något alldeles nytt för henne. För nog hade de ju försökt få bukt på henne på akademin på alla möjliga vis att då hålla henne inlåst på många olika platser!
Hon blev dock lite besviken att Eir var grottl…[Read more]

“Ingen grotta tyvärr,” Eir flinade. “Men jag har ett litet rum utan ljus, ljud eller lukt.” Hen log åt Joij, såg sig om på alla saker i rummet när det kommenterades och nickade. “Det är inte lätt att göra det jag gör till nivån som jag gör det. Det finns inget i det här rummet som jag inte använder ofta nog för att det inte ska ligga framme. Till…[Read more]

Joij verkade som nästan lite för upptagen med vad hon gjorde, men blicken lyckades glida över till Llwyd när hon hörde orden. Hon grimasera litet men det fanns något roat i blicken. Nu var det väl bara att hon gjorde det som hon gjorde bäst i och med att hon var här. Hon fortsätter utforska platsen, såg hur de övriga gjorde detsamma.…[Read more]

Ylva

Hon märkte att Asgeir satt stilla, blick stilla som om han var rädd att röra sig till en början. Var han rädd för henne? Eller hennes ord kanske snarare än henne. Det slog henne plötsligt att han kanske var rädd att bli förskjuten. Men så kunde det väl ändå inte vara? Han hade ju haft så många chanser att säga vad han kände, att han k…[Read more]

Nenya missförstod henne. Hon hade aldrig varit deras fiende, hon hade aldrig svikit dem så, trots vad hon tänkt eller sagt under tiden hon var med den där häxan… Nej, sveket var i hur hon valt en annan, en främling, framför dem, framför det dem hade byggt tillsammans. Framför deras familj. Hon hade brutit bandet med Isra och frivilligt klivit in…[Read more]

Joij av någon anledning räckte ut en skär tunga mot honom, minst lika retsamt som hen var mot henne. Det var så att hon tyckte redan om dockan som var något märklig på alla sätt och vis, men samtidigt bekant. Hon kunde inte tänka sig att de stött på varandra innan, så något annat måste det ju vara. Hon höjde ett ögonbryn, hon följer Eir mot…[Read more]

Aslög gav Arand en långsam nickning, till synes belåten med svaret hans. “Våra liv är ett billigt pris att betala för Turin Hrafns död. Tömmer dina häxkonster dig på liv är det på vårt ansvar att det inte var förgäves.” Hon vände blicken sin i riktningen Bror hade försvunnit i och lät den vila i den riktningen en stund innan hon vände den framåt…[Read more]

Det var något med Aslögs röst som fick Maeve att rysa, kanske var det bristen på liv däri, det lät liksom lite ihåligt, som om hon mindes vad hon borde känna men inte var kapabel till det. Det gjorde henne illa till mods, men hon kunde inte annat än följa med, att vandra vidare på den väg som så uppenbart stakats ut för dem av någon högre kraft.…[Read more]

Ayperos satt tyst, som en uthuggen staty i dunklet, medan Tipum kom in och annonserade vad han gjort i Iserion. Han lyssnade på Isra, på Nenya, på demonens släpande ord som om varje stavelse vägdes i hans inre. Hans blick var svart som beck men glimmade ibland till. När Tipum slutligen tystnade föll en tung tystnad över rummet. Ayperos drog in…[Read more]

Istilwys vände sig mot Maevan och förde sina händer genom det blöta håret för att skicka det bakom ryggen hennes istället för att hänga oredligt som det gjorde innan. Hon drog sedan händerna över kinderna igen för att torka bort de sista tåtarna, då de nu hade slutat rinna och hon tog sedan ett djupt andetag med sina ögon stängda, i ett försök at…[Read more]