“Ofarlig? Jag tvivlar på det.” sa Jezeral och rynkade på ögonbrynen medan han lyssnade på allt som Joij berättade.
“Så prinsessna har hjälp av någon som troligen är en magiker. Nå, det finns inget annat att göra än att försöka avsluta detta.” konstaterade han och såg med en snabb blick på Llwyd.
“Så, vad säger du? Behöver vi förstärkning? Drak…[Read more]
Förändringen i luften gick nästan att ta på när fränder vände sig mot varandra och gamla band slets sönder med avlossandet av en pil. Om hon inte hade varit mitt i det med yxa och sköld så hade det kanske fått henne att stanna upp men nu var det som om förvirringen och förräderiet omkring henne inte fanns. Allt hon såg var Aslög och de fiender…[Read more]
Hon kunde inte låta bli att fråga, för hon visste att det fanns många alver där ute så att hon behövde ju inte spendera tid själv med tanke på att de också hade all tid i världen som hon förstod det som. Hon kurade ihop sig mer i fåtöljen, hon fick erkänna att hon saknade sin kappa nu när hon satt stilla så länge. Ler åt hennes ord, för undra när…[Read more]
“Varför jag är ensam? Oj, en unik fråga… kan inte minnas senast någon frågade mig. Nå, jag är inte alltid här bland bergen, även om det är en de mest eftersökta platsen på senaste år. Jag har flera hem! Från väst till öst och någonstans där imellan. Det enda stället jag inte längre är välkommen är nog Iserion. De var inte särskilt vänligt instä…[Read more]
Hon tippade huvudet, hon hade nog väldigt rätt i att det skulle bli som så, damm klarade hon sig utan. Speciellt som hon redan var lite bekymrad över att rivit upp liknande när hon allt annat än imponerande hade landat tidigare.
Ögonen åter stora, ser på Sylmir hela tiden när hon talade. Var det något med alver att alltid vara så? Brinkebor h…[Read more]
“Midnatt.” Instämmer hon och flätar ihop sina läderklädda fingrar bakom hennes rygg. Hon är en ståtlig figur att bevittna, hela hennes kroppsspråk avger en skarp utstrålning av värdighet och högmod… Om hennes drag hade varit ljusare hade det varit nästintill omöjligt att se henne som något annat än en högalv.
Hennes ena öra rycker till subtilt o…[Read more]
“Det hade blivit oerhört trångt om mot förmodan antagit er första skepnad… och alla lager av damm som skulle yra runt efter ett enda vingslag.” Hon ryser vid tanken av att inhalera alla dammråttor som gömmer sig under varje yta av tältet.
“Gåtor? Ah, jag för mig med termer inom avancerad teoretisk magi, jag ber ödmjukast om ursäkt. När man…[Read more]
Roat fnös Eira men hann inte säga någonting mer innan hon kände hennes hand mot sin kind som hon så mjukt lutade sig mot och snart hade hon Liv i sin famn. Varmt höll hon om hennes axlar samtidigt som den andra handen trasslade sig in i hennes lockar.
“Och jag dig, kära vän.” viskade hon mot hennes öra samtidigt som hon drog in Livs doft. En…[Read more]
Lite förvånat höjde Vésiva ögonbrynet, som om hon inte riktigt såg den frågan komma. Hon kunde inte riktigt rå för sig själv att ge ifrån sig ett litet skratt. Men lade en hand hastigt över sina läppar för att ursäkta sin reaktion. Tog en klunk vin för att försöka lugna sig något.
“Förlåt mig, min drottning, inte direkt samtalsämnet som jag…[Read more]
Tussie gjorde en gest framför sig som om det inte gjorde något, men orkade inte heller lägga någon större tanke på en sådan äckel nu. Hans reaktion kring Fae gjorde henne lite nyfiken och road på samma gång dock.
“Så klart jag sa Fae.” hummade hon men hann inte riktigt säga något mer innan dörren öppnades och hon såg på människorna där.…[Read more]
“Vän, ja. Bästa vän, men inget mer.” fnös Camthalion roat åt hans osäkerhet för att låta blicken vandra från tältet upp mot korpen som gav ifrån sig ett litet läte ovanför. Han hummade lätt, som om korpen i sig talade. Strök en hand lite obekvämt över sin arm och grimaserade lite.
Frågan som Bain ställde var svår. Så klart han inte fann sättet…[Read more]
Synen av den mörka magin som övertog hennes arm fick Zaahl att svälja mot klumpen i halsen. Han hade sett det förut, inklusive dess förödande konsekvenser. Det var med stress i blicken som han hastigt såg upp på Nasrins ansikte och smärtan som dolde sig där. Hans eget lidande flöt iväg—ställdes åt sidan. Om Nasrin kände Kahel väl visste hon förmod…[Read more]
Bodil kunde inte tveka längre. Så fort Maeve och Aslög var utom synhåll fylldes jarlen av skam för att hon överhuvudtaget tvekade med att rusa efter dem, klappade Arand på axeln och tog sitt vapen. Att lämna honom kändes dock fel, sårbar som han var, så hon vände sig till Lauf och nickade mot magikern. Lauf böjde sitt huvud som svar och ställde…[Read more]
Ayperos stod som en skugga och vaktade dem. Ibland gick processen enkelt och smärtfritt, ibland misslyckades den – något som oftast ledde till den potentielle vampyrens död. De verkade befinna sig i det andra kategorin denna kväll, men kanske inte för att Indira inte var kompatibel, eller för att hon var för svag. Nej, det var något annat i spel,…[Read more]
Lite berusad av blodet låter Nenya sina hörntänder sjunka ner i halsen igen, för att sedan dra sig tillbaka. Lite motvilligt nästan, men med sin tand river hon upp ett sår i sin handled som hon pressar mot Indiras mun som inte riktigt kunde missa läpparna och munnen.
Fast det var något som inte kändes helt rätt, inte som när hon omvände de…[Read more]
Med halv-slutna ögon observerar Indira furstinnan som hanterar hennes lelösa kropp. Den dimmiga blicken välkomnar hennes närvaro trots tidigare predikan om acceptans inför efterlivet.
“Ni borde inte, allt har ett pris.” Hennes röst är så tunn att orden inte är mer än ett väsande. Motvilliga ord, men hennes ögon skriker efter överlevnad.…[Read more]
Nelia
Hon följde med honom. Det tog emot att lämna staden men vad kunde de annars göra? Hon vågade inte stanna, för hon vågade inte att han skulle ta beslutet att stanna med henne. Hon kunde inte förklara det band de hade till varandra. Varför det kändes så viktigt att vara med honom, se till att han var säker men nu var det så.
Hon följde med…[Read more]
Ylva
Hennes kyssar var varma, heta och hon smekte honom där hon kom åt. Deras intima plats vid elden verkade krympa, världen krympa till bara de två och hon visste inte hur men hon fann sig snart i hans famn. Hade hon klättrat upp där eller han dragit upp henne i sin famn? Hon la benen om honom där han satt med ryggen lutad mot stocken de dragit…[Read more]
Liv
Eiras hälsning för henne att dra på munnen. Kanske var hon road, kanske var det bara att hon kommit för nära sanningen? Hon var blåslagen, sönderslagen, trasig i själen och allt hon ägde hade hon med sig här. Vem var hon ens? Hon hade hoppats att komma hit skulle kännas som att komma hem, men hon kände sig som en främling. En ulv bland får…[Read more]
Den familjära gesten förvånade drottningen en aning, men hon visade det inte utåt, mer än genom ett litet, mjukt leende. Hon visste förstås redan det som Vésvia delade med sig av, men det bådade gott att hon pratade om det snarare än att vifta undan sina kopplingar till Barastar när Isra så uppenbart fiskade efter något där.
”Våra…[Read more]