Orken som hade stått och torkat glas med sina grova händer. En stressande åsyn, med tanke på hennes stora, klumpiga händer kring de delikata glasen. Det var inte första gången som hon hade förstört glasen. Åt Faegrims ord grimaserade hon lätt. Så länge han betalade skulle väl allt vara frid och fröjd. Fast Faegrim brukade ha pengar, annars hade ho…[Read more]

Tröttheten och smärtan inuti hennes kropp var svår att skaka av sig och fokusera på någon annan där. Istället för att svara letade hon upp Sloans hand för att trycka den lätt som för att visa honom tacksamhet och att hon levde. För att sedan dra ett rosslande andetag. Fortfarande med tankarna virvlande i hennes huvud. Vilka hade överlevt? El…[Read more]

Tanken på att föredra att flyga framför en hästrygg eller sina fötter… Det var en märklig och onaturlig sak för mörkeralven. Även om han inte riktigt var vän med hästar heller. Stora bestar som inte riktigt var… lika nätta och smidiga som han hoppas på. För inte var det så att han skulle kunna vara en dålig ryttare. Han öppnade munnen…[Read more]

Storögt hade Ter’ath sett på striden. Lite som ett litet barn som fastnat för något nytt och underbart. Kanske också för att mörkret skrämde honom. Mer än vad han ville erkänna. Lika mörkt som ögonen som han såg i varje skugga. Men mitt i mörkret fanns ett ljus trots allt, hans Agaroth. Eller inte skulle han kunna säga hans… Bara tanken på det…[Read more]

Blicken var på striden nedanför hennes klor. Ett tag cirkulerade hon över fältet. Vart skulle vara det bästa att börja? Kaoset nedanför var svårt att riktigt greppa. Det fanns flera utfall, men vart som skulle vara det bästa att börja på var en svår nöt att knäcka. Förstås var det inte svårt att se att deras kompani fortfarande var i underläge…[Read more]

Ännu en gång verkade Nenya nästan bli överrumplad av hennes energi som såg ut att vara utan slut. Ibland var det nästan svårt att följa med i meningarna som verkade vara utan slut. Fast någonstans kändes det… skönt och uppfriskande. Allting verkade hon nästan ha en lösning på. Även fast det mesta verkade vara med magi, fann hon sin nyfikenhet…[Read more]

Lite förvånad blev Sera, då svaret kom på iselemska. För artigheternas skull hade hon förstås börjat på det allmänna språket. Det verkade vara utan dialekt med. Något som förvånad Sera mer än vad hon ville erkänna. Trots allt såg hon kaldrländsk ut.

“Eh ja. Väldigt nära.” erkände hon, fortfarande sa allting emot henne att erkänna det. Fast en…[Read more]

Det var nästan rörande hur de båda rörde sig snabbt till Vinga, även om hon hade så ont att det var svårt att urskilja riktigt vad som hade hänt. Förstås ville Sloan skydda henne, som alltid. Men samtidigt ville hon ännu en gång fly. Speciellt inte när hon var en av de få som faktiskt kunde göra någon skillnad. Åtminstone rädda så många hon kund…[Read more]

Godmorgon Gork – Galasha hade vaknat och satt upp i halmbädden. Hennes hår brydde sig Gork inte om att var lite ruffsigt, Gork hade ju smekt det halva natten, Gork gillade ju ändå så mycket Galashas lena och sköna hår.

“Godmorgon Galasha”

Gork log tillbaka på Galasha. Hoppas du fick sova gott. Jag sov väldigt bra sen – Ja, de hade varit en l…[Read more]

“Troll? Ett bergstroll?” frågade hon, med ett litet skratt. Det var inte ens något som hon hade vetat man kunde äta. Det var sannerligen en överraskning och hon kunde inte rå för att le brett och skaka på huvudet åt det hela. För att följa henne där hon började göra rent hennes klänning.

Hon kunde inte riktigt tro att hennes kusin skulle kunna…[Read more]

“Fläckfri…” hummade hon roat åt Isras kommentar, det var väl ett sätt att prata om det. Hon kunde inte rå för att le lite och sjönk ner lite i fåtöljen igen. Trots allt kändes det inte som om det skulle kunna vara ett hot. Och om de var ett hot mot dem, kunde de ju trots alltid… eliminera dem. Även om tanken fick henne att grimasera.…[Read more]

Rushla ett magnifikt exempel, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag med en spetsig haka och öron. Ett svart band virat kring det ena isblåa ögat och en av hörntänderna avbrutna. Det lade enbart mer skönhet till det hela, skönhet och karaktär. Och varför grubbla över något som hade hänt? Nej, det var snarare nuet och framtiden…[Read more]

Helvetet tillbaka. Förstås kunde de ge dem helvetet tillbaka. Det var väl ingen annan chans de hade? Fast frågan var väl om de inte redan var i helvetet… Det kände så med värmen, skriken och ångesten som kröp sig på. Vinga satt uppe på sin häst och spanade ut över landskapet. Alla män, fränder och fienden. Många liv som skulle förloras inatt. I…[Read more]

Att Nenya var något frustrerad syntes tydligt, men först när hon slappnade av och faktiskt försökte visa dem vad det var hon känt av så kunde Isra mer än se hennes oro. Hon tryckte lätt Ayperos hand när han tog hennes i sin, dock utan att ta blicken från Nenya.

”Jag är rädd att jag inte känner till er historia med dem… Men av din oro att döma…[Read more]

Nej det var jag som inte ville riskera att du skulle göra dig illa. Du gjorde inget fel! – Gork var ändå lite missnöjd på sig själv att han inte ingrep tidigare. Gork hade stått bakom dörren och väntat på rätt tillfälle att hjälpa Galasha. Låt oss försöka sova lite till så ger vi oss av från denna hemska plats imorgon. Då hittar vi ett perfekt stä…[Read more]

Faktum var att Vinga inte ens var medveten om att hon var hungrig. Inte förrän den väldoftande maten sträcktes till henne och hon kunde inte rå för att le lite bredare vid den vackra åsynen av Verena. Kanske hennes magkänsla för en gångs skull hade varit fel? Hon tog tag i skålen, men hann inte säga något mer än ett tafatt tack innan det dova…[Read more]

Frågan förvirrade Sera något. Hur kunde hon inte veta det? Kanske hon inte hade hört om Gudarna, kanske det hela egentligen var en dröm. Hon hade tänkt protestera men hann inte riktigt säga något mer än ett förvånat pip när hon började dras i fötterna.

För trött för att riktigt säga emot, eller för den delen hålla upp huvudet så att hon fi…[Read more]

Det kändes inte direkt förvånande att hennes kusin inte var bekväm med åtrå, utan föredrog att vara osynlig. Inte för att hon inte hade kunnat använda sig av sin kropp. Lång och spinkig, men ändå fanns det något vackert och farligt där som hon säkert kunde dra till nytta av.

“Gott!” konstaterade hon, efter att hon tog tag i gaffeln och kniven för…[Read more]

En liten frustration fanns i hennes ansikte, över att de inte riktigt kunde mer än se hennes oro och bekräfta den fanns. Kanske var det lite förvånande att hon istället för att lämna en spydig kommentar drog ett andetag för att hålla sig lugn och försökte att visa det som hon oroade sig att det var. Damerin och Sanora Saelorians. …[Read more]

Gork fortsatte spänna blicken i orken framför Gork.

“Kom igen grabbar, vi sticker härifrån. Smutsorken har ett monster, som hon säkert har förtrollat” sa orken som stod framför Gork, och drog upp han som legat på marken längst, den som Gork hade kolliderat med in i trädet kröp först på alla fyra och sedan harklade han sig upp på två ben och l…[Read more]