Tiden de spenderat separerade hade visat sig vara både upplysande och fruktsam. Drottningen hade insett hur väl deras lilla trio funkade och hur inkomplett hon kände sig när de inte var tillsammans. Insikten hade gjort henne något besvärad till en början, men i och med att dagarna och veckorna gått så hade hon istället insett styrkan som fanns i d…[Read more]
Vad är det Gork ser, tänkte Gork. En något kortare Ork än vad Gork är van med, springer bland träden med vad som ser ut som Gorks middagsmål i bakhälen. Och orken ser ut att vara en ung kvinna utifrån den röst som Gork hör bland buskaget. Gork känner inte många kvinnliga Orker, hemma i klanen är de flesta kvinnliga orkerna inomhus och donar med…[Read more]
Utmaningen med att skapa en klan
Gork – inte för att blanda med Gorks far – Gork, farfar – Gork, eller farfars far – Gork, Gork var sin egen Ork. Gorks familj hade alltid döpt alla förstfödda orkgossar till Gork, Gork visste faktiskt inte vem som var den första Gork. Gorks familj var inte så jätte bra på att skriva, och än mindre komma ihåg sak…[Read more]
Det kändes som om någon hade dragit bort mattan under fötterna på den forna kronprinsessan Sera. Livet hade varit enkelt fram tills nu, även om hon kanske inte hade erkänt det för enbart några månader sedan. Den världen som hon alltid hade avskytt och svurit åt, men en som hon till och med saknade nu. Fast kläder och skönhet kändes mindre viktig…[Read more]
Stället som Nenya hade valt var inte helt spontant. Ett värdshus som hade huserat henne och deras familj ett flertals gånger. Till och med efter att de hade slutat styra, som Damerin. Fast nu verkade ingen mer än hon ifrån Saelorians vara där. Inte vad hon kunde känna. Det fanns även ett litet porträtt av Nenya som liten bredvid sina föräldra…[Read more]
“Är det verkligen en fråga du vill ha svar på?” frågade mörkeralven åt hennes retsamma fråga om det var något som han hade gjort innan. Förstås kunde han dra en lögn om det hela. En som skulle få henne att må bra. Det var inte direkt som om han hann långt innan hon fortsatte att tala och åt hennes svar nickade han lite lätt för att stänga sin v…[Read more]
Ögonen spärrades upp när Agaroth slog honom på ryggen. Hastigt rörde han sin arm dit och om han inte hade hindrat sig i sista sekund hade han förmodligen kastat henne över sin axel så att hon hamnat på bordet. Försiktigt gav han henne ett litet leende, som inte riktigt nådde upp till ögonen. Fanns det ens någon glädje mer? Allt kändes som ett…[Read more]
Blicken till Vinga var riktad framåt mot horisonten. Ständig vaksam på vad som kunde ske, då och då lät den svepa över resten av omgivningen. Stjärnor, det hade hon inte riktigt till övers för. Inte längre. I sin barndom hade Sloan och hon räknat stjärnorna och försökt lista ut vem av hennes förfader som var vilken stjärna. Förstås var det…[Read more]
Pengabristen hade fått Vinga att verkligen njuta av den öl som hon hade. Ännu fanns nästan halva ölen kvar och hon tog ännu en klunk för att begrunda orden som Verena sa. Nå, nu vore det ju nästan oförskämt att tacka nej till erbjudandet. Alverna var seg och långlivande. Ännu fanns det tid för dem. Att Verena slog på hennes sko, verkade den fo…[Read more]
Ett tag såg Vinga allvarlig ut, nickade åt hennes djupa ord. För att sedan få några skrattrynkor i sitt ansikte, för att brista ut i skratt. Hon kunde inte rå för det. Allt kändes så… väl uttänkt och djupt. Som om hela samtalet hade ändrats från ena sidan till det andra. snart harklade sig Vinga och gav henne ett varmt leende som nådde ända up…[Read more]
Det gjorde inte något att Verena inte kommenterade så mycket kring vad hon sa. Faktum var att det gjorde det enklare. Enklare att berätta som om det gick på automatik. Trots allt hade det många gånger spelats upp för henne. Minnena… Känslorna. Hennes hand var fortfarande något varm över Verenas milda beröring. Eller var det hennes? …[Read more]
Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.
”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]
Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]
“Han är inte min pojkvän.” konstaterade hon mellan sina tänder. Nästan som en väsande katt. Något som sårat henne innan, men snarare hade en kärlek för både Isra och Ayperos blommat fram. Partner… var väl snarare det rätta ordet och hon justerade hur hon satt så att hon kunde följa Ambrosina i sin blick.
Ett litet skrockande lämnade henne…[Read more]
Döden hade aldrig riktigt skrämt Nenya. Speciellt inte efter all sina år i strider och de liv som hon själv tagit igenom åren. Men ändå… det nästan stack lite i näsan och fick henne att rynka något på näsan när hon lät blicken vandra över rummet. Det fanns mycket att se och analysera. Inte direkt ett ställe som hon hade tänkt sig att sin kusi…[Read more]
Lite retsamt blinkade hon med ena ögat åt deras leksamhet. Fast det fanns ett litet allvar där med. Trots allt var hon dyr. En av de dyraste. Hon visste minsann vad hon var värd och dessutom vägrade hon att ta tjänst utan sin gamla svärdsmästare. Han hade varit vid hennes sida så många år och att han förfallit i alkolism nästan – ja det gjorde m…[Read more]
Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen när hennes kusin verkade ha sina tankar någon helt annat ställe. I ena stunden erbjuda sin hand, i andra stunden inte. Hur ögonlocken nästan nuddade varandra. Förstås brydde sig Nenya inte om hur svag hon var i stunden, eller för den delen artigheten med handen. Hon var en stark kvinna och vampyr. Me…[Read more]
“En aptit för magi och kunskap?” frågade Nenya med ett höjt ögonbryn, väl summerat förstås men också lite nästan kaotiskt. Mycket på lite tid och det lät som mycket tid att hitta sig själv. Eller vad man nu skulle dra för slutsats på det hela. Nästan förvånat såg hon på handen som var öm. Något som hon inte riktigt hade väntat sig och det f…[Read more]
Så klart. Hon hade hört det hundra gånger om, om inte tusen. För att skaka nätt på huvudet så att den svarta flätan flög omkring henne och slog Ambrosina något på armen. Onaturligt lång kändes hon och det var något med henne. Förstås hade hon aldrig riktigt förstått vem det var hennes faster hade haft barn med. Kanske en jätte?
“Åh ja, ber…[Read more]
Ett skratt lämnade Vingas läppar och hon slog ihop deras stop så att ölen skummade över på deras händer och hon skakade lätt på huvudet åt hennes ord. Förstås lät det lockande, allt för lockande. Men samtidigt hade hon väl en plikt mot alverna? Ett som hon hade i åminnes tider. Och nu var det trots allt en av de svårare tiderna för dem.
“Åh, h…[Read more]