När folket började röra på sig lade han sina armar lite skyddande om henne för att knuffa undan de män som var vågade nog att komma nära inpå dem i sin iver att se konungen. Nog för han också var ivrig, men inte dum nog att springa ner någon tös för det. Bara tanken fick honom att fnysa. När de flesta hade lugnat sig tog han ett steg ifrån hen…[Read more]

Ett brummande skratt lämnade hans läppar och han skakade på huvudet åt hennes ord. Nu började det nästan bli alldelles för djupt för hans egna smak. Men på något sätt fann han det i sitt tycke, ändå. Ögat betraktade hennes gnistrande hud och hår. Allt väldigt olikt ifrån vad han var van med förstås. Det var inte förrän nu han hade lagt märke till…[Read more]

Han hade varit fokuserad på prinsarna som var på ett intensivt ställe i sin kamp för att lite roat höja sina ögonbryn lite förvånat och kröka sina läppar till ett roat leende.

“Nå, de ser inte allt för farliga ut, hm?” påpekade han med en lekfull blinkning för att sträcka på sig för att se när Asgeir höll ner Eirik. Det kändes som om alla omkring…[Read more]

I ett kanske lite osmidigt sätt att undvika hans fråga nickade han lätt och sedan mot prinsarnas kamp. Trots allt ville han inte missa den. För när senast, om ens aldrig. Hade de gjort något sådant?

“Följ med, jag talar gärna vidare.” sa han med ett svagt leende och började röra sig ut, men stannade då och då för att kasta blicken bakåt mot hen…[Read more]

Hennes frågor fick honom att bli ännu rödare och Torbjörn visste inte riktigt vad hon skulle säga men till slut kunde han inte rå för att skratta lite nervös.

“Bara för att du är… så sö…t” sa han, men han knappt avsluta sin mening innan folkmassan strömmade ut och lite lättat andades han ut. Förstås ville han gärna skåda vad som skedde, men h…[Read more]

Blicken fastnade något förtrollat på hennes lår och de vackra fjällen som skimrade i det skimrande ljusen runt omkring dem båda. Förstås blev hans rodnad ännu mer röd efter hennes uppvisning och han kom av sig först innan han log lite dåraktig nästan mot henne och ryckte på axlarna.

“Alla lär sig, inte sant? Och man skulle inte ha historier om v…[Read more]

“Inte? Det finns flera sätt som kroppsdelar kan hålla en varm.” påpekade han med ett litet snett leende, för att sedan rycka lite lätt på axlarna åt hennes svar som lämnade det åt honom att göra smutsgörat. Om man nu skulle se det som det. För honom gjorde det vilket som. Vad var skillnaden på dem eller djur? Människorna själva såg väl inte den li…[Read more]

Han harklade sig lite obekvämt fortfarande. Så han hade inte förstått fel. Trots att frågan var kanske något de flesta tänkte på när man först såg honom. Igen kliade han sig något i nacken och en liten rodnad klädde hans kinder.

“Eh… Nej. Upreppande slag. Knytnäve” påpekade han och demonstrerade genom att knyta sin näve för att harkla sig obe…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Faram hade åter igen inte behövt säga någonting. Då han lade ner Naira bland höet på flaket var hennes ögon fortfarande slutna och hennes kropp slapp. Hon hade ingen som helst energi till att prata eller ens röra sig något mer. Det enda livstecknet hon gav ifrån sig var svaga andetag, knappt märkbara om man inte letade efter dem. Även hennes sinne…[Read more]

Kartritare? Bortlovad till en viktig typ. Torbjörn försökte få in allt, det var lite svårt med hennes dialekt. Men kanske han inte riktigt passade in i hennes sällskap. Han var trots allt ingen jarl eller någon viktig person. Han nickade lätt, för att visa att han brydde sig om henne och hennes ord.

“Underliga seder? Vi?” fnös han, som om han int…[Read more]

Det var inte svårt att känna igen kammaren som hon hade placerats i. Allt för många gånger hade hon följt sin mor hack i häl när hon passade upp på kejsarinnan när hon var för liten, innan Okaji födds till och med. Allt gjorde henne obekväm. Även om hon måste erkänna att hon hade saknat den sköna sängen, de rena ytorna… Men allt kändes tomt…[Read more]

De hade inte många minuter att spara om de skulle klara av sitt mål. Eller ja, kanske det enbart var hans mål? Hon verkade inte lika glad i tanken att räddas som Faram hade trott. Milt strök han hennes toviga hår när hennes huvud pressade sig mot hans kropp.

“Så ja… Det kommer bli bättre. Och snart är det mörkt…” hummade han, tyst. Kanske lit…[Read more]

Åt hennes berättelse skakade Vinga på huvudet. Förstått sorgligt, men hon var säkerligen inte ensam om något sådant. Lite fundersam på hur mycket hon skulle lägga sig i egentligen. Men om hon inte var på någon sida… det var ävl en sida det med?

“Fyll henne inte med för mycket dumt nu, Aenya.” påpekade hon med ett litet leende för att se på…[Read more]

Noga lyssnade Nenya på både Isra och Ayperos. Även om det kanske inte såg ut så till en början när hon hade sitt nonchalanta sätt där hon drack lite av vinet och lutade sig tillbaka med ett retsamt snett leende på läpparna. Ett leende som säkert retat spader på många adelsmän som trodde sig ha övertaget om henne. Vid Ayperos fråga höjde hon på ögo…[Read more]

Lee
Sällan i sitt liv hade Lee varit så fruktansvärt förbannad. För första gången sedan han kommit till palatset i sin unga tonår kunde han inte tygla sin ilska. Viskningar från tjänare genom korridorerna och allt mellan nervösa och förvirrade blickar från män som stod under honom hade följt efter då han lämnat Hide strax efter begravningscerem…[Read more]

Torbjörn skrattade till. Ett brummande skratt, som var mörkt och hjärtligt. Men i hennes närvaro något nervöst med. Hade Ylvas ord kommit innanför hans tankar? Förbannade jänta. Han nickade något uppmuntrande åt hennes sätt att försöka finna orden och försökte att tyda dem.

“Smed ja och vad gör du?” frågade han, samtidigt som han gestikulerade…[Read more]