Audgisil skrattade hjärtligt åt Maeves hot.
‘Du kan alltid försöka, hustru.’ sa han med en retsam min och en retsam ton, trots allt var han en stor karl även om åldern sakta kom krypandes. De blå ögonen studerade de båda kvinnorna förväntansfullt.
‘Nå, dags att möta fienden i sköldmuren som är våra långbord!’ sa han.

Från sin plats på ett intilliggande tak hade hon väntat. Hon hade suttit där i säkert en timme redan när hennes måltavla dök upp där nedanför i gränden och då hade hon tyst glidit ned från sin plats och börjat röra sig efter honom. När en ny person dök upp i gränden, från motsatt håll, så svor hon tyst för sig själv och sjönk tillbaka in i sk…[Read more]

Försjunken i tankar så hade hon lyft sitt vinglas till läpparna för att smutta lite på den röda drycken, men avbröts av åsynen av en liten flicka som närmade sig henne. Hon skulle inte bli överraskad, hon var alldeles för vaksam för det, men hon blev uppenbart fundersam. Flickan närmade sig med en målmedvetenhet som hon var väl bekant med, de…[Read more]

Saskia Belsante
“Du satt i våra fängelsehålor i några dagar och nu anser du dig vara rösten åt alla alver? Har jag uppfattat dig rätt? Är det därför jag inte ser några alver från Den fria staden här, för att de utsett dig som deras språkrör? De vet inte ens vem du är, eller hur?” Både Saskia och alven visste att det inte var sant. Men det var…[Read more]

Handen som han lade över hennes borde inte kännas betryggande, men ändå kunde hon inte låta bli att känna ett visst mått av försäkran, och framförallt så tyckte hon om känslan. Hon var fortfarande ung och något oerfaren, men hon visste i vilken riktning hon ville att denna allians skulle gå och Ayperos hand kändes som en bekräftelse på…[Read more]

En liten flämtning lämnade hennes läppar när han kysste den tunna huden över hennes hals och för ett kort ögonblick undrade hon om det de gjorde nu verkligen var rätt. Det var dock ett flyktigt ögonblick och snart var hennes tankar åter fyllda av en enda sak, ett enda begär. Den kyliga luften som mötte hennes bara hud när den blottades fi…[Read more]

Hon log åt Sera. “Du kommer vara drottning över Iselem och en tränad magiker. Du vågar nog bara inte tänka på hur mycket du kommer kunna göra när det är dags.” Hon lutade sig fram och placerade sin hand öppen med handflatan uppåt framför Sera, inbjudande för Sera att hålla i.

“Skulle du behöva en rådgivare eller magiker så kan du räkna med mig. J…[Read more]

Att bli ledd framåt på det viset som Djan gjorde, som om hon var en fånge snarare än gäst, var inte något hon uppskattade. Hennes instinkt var nästan att vända sig om och ta tag i hans hand, men hon hejdade sig själv med nöd och näppe. Varför var det så kallt där inne? Detta hade alltid varit en plats hon associerat med värme och kärlek, men ka…[Read more]

Som ur ingenstans kom en liten flicka tassandes över värdshusgolvet. Hon såg ut att jobba där, för hon hade kläder som matchade värdshusflickornas klänningar med förkläden. Hade hon varit ett vanligt gatubarn, som inte var en ovanlig syn i Celeras, hade hon haft mer slitna kläder och sett betydligt smutsigare ut. Så liten som hon var fanns det n…[Read more]

Felaern såg näsan lite besviket efter fågeln som försvunnit. Men han hade inte förväntat sig att kvinnans närvaro inte skulle skrämma iväg fågeln. Hon var lika ljudlig som Mahadwens ryttare kändes det som, och lika oförsiktig då hon trampade ned blommor och örter. Men det var inte mycket att göra åt saken.
‘Ja, vi ska gå.’ upprepade han me…[Read more]

Jezeral fick ducka under Kamillas vrede och vida svingningar med klingan. Liksom krigarna om kring henne fick han backa för att inte bli skadad. Allt höll på att gå åt fanderns, och han kunde inte riktigt skydda Kamilla samtidigt som han skulle försöka ta hand om Naera.
‘Dö inte!’ ropade Jezeral åt riddaren, vilka andra råd kunde han ge? Plötsligt…[Read more]

Elden sprakade till när han lade dit ännu ett par kvistar. Glöden flög upp mot natt himmelen och Dahlia sträckte sig fram mot honom för att lägga sin hand i hans för att försöka söka sin blick med hans. Nästan lite desperat som om hon försökte se något. Förstå något hon inte riktigt förstod.

“Eyraz…” sa hon, som om hon smakade på namnet.…[Read more]

Det hade varit svårt att få Nilla ur sitt hem, bort från sin familjs vakande ögon. Men de hade ändå med möda och besvär lyckats bestämma denna mötesplats mittemellan staden Kaelred och Nillas hem. Han hade redan anlänt några timmar innan, och hade oroligt och nervöst vandrat fram och tillbaka. Nilla hade dessutom varit lite försenad, och en stund…[Read more]

Kettil såg mot sin far och följde sedan hans blick mot Rune. Det var kortvarigt dock för hans mor anlände och kom rusande genom salen mot honom. Ett plågat leende fyllde hans ansikte och han sträckte ut sina armar för att möta henne, men liksom henne passerade han rakt igenom. Han såg ner mot henne, tydligt tveksam, och rörde sig för att försök…[Read more]

“Istilwys? Vi var på samma första uppdrag…” hummade hon för att sedan ge ifrån sig en liten skrockning och lägga huvudet på snedden åt Yazefin. För att slå lite med sina smala fingrar på underarmen. Hon mindes fortfarande den resan. Det var en av de minnena som fortfarande var som klarast trots att de flesta minnena var diffusa nu.

Det…[Read more]

Ithia var för fylld av sina tankar och sin oro för sin vän för att hon skulle bry sig om hans illvilja, sättet han satt på och sättet han talade. Det var ändå något som lät väldigt fel med de ord han sade. Skulle Sera förrått sin mor? Den Sera hon känt hade inget intresse av att ta över landet, snarare suktade hon efter äventyr, frihet och sitt…[Read more]

Orden kom allt närmare. Glåporden. Svordomarna. Fast det var en röst som tycktes skära igenom dem alla. Var det Istilwys? Plötsligt tycktes alla röster som försvunna – det var trots allt omöjligt för dem alla att vara där och varför skulle de?

Bara tanken var löjlig och fick Ziyatés kinder att prydas med en röd färg där hon låg på marken och höll…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Isra och hennes reaktioner nyfiket och kalkylerande. Då hon kramade om hans ben la han en av sina händer på henne, varsam att inte skada henne med sina vassa kloliknande naglar. Förvånande hur något så vasst kunde vara så varsamt på samma gång.

‘Du tänker i samma banor som jag, kära Isra.’ sa han med ett finurligt lee…[Read more]

Även Faegrim hade hört tjutet. En stund hade han betraktat värdesakerna lite eftertänksamt. Men sådana värdesaker var av föga värde i Brinkeland, så han lämnade dem bakom sig utan fler tankar och rusade in i skogen mot tjutet.
‘Tussie? Herrie?!’ frågade han, med andan i halsen. Hade träden vaknat till liv och försökt skada dem? Eller var det något…[Read more]

Salim verkade lite osäker på om han skulle vara glad eller inte över kompanjonerna han plötsligt fått. Samtidigt som det var en svår sak han behövde göra, som var bra att göra i sällskap med kompanjoner man hade tillit för, var han inte helt övertygad. Kunde han lita på dessa tre märkliga figurer som så plötsligt ville hjälpa honom? Grubbland…[Read more]