“Mor är död. Den Akila som vi båda kände, kanske du mer än jag, är någon att vara stolt att vara liknande.” sa Sera hastigt med ett något bestämt leende när Dastan nämnde hennes mor för att lite försiktigt sträcka sig efter hans hand och klappa den lättsamt. Ju mer han berättade om minnena som han aldrig hade delat med sig av förr klämde hon omedv…[Read more]

Meren noterade att Sera var lite frånvarande, men gjorde ingen sak av det. En naturlig nervositet inför en svår och viktig kamp, speciellt för en så ung som henne. Hon avundades inte bördan som lagts på den unga prinsessan, hon själv åtminstone hade åren nog för att hålla huvudet relativt kallt trots pressen.
“Jag ser att ni är en analytisk ma…[Read more]

“Bekväm…” fnös Akila, som om det aldrig skulle vara fallet. Kanske hon förra året hade blivit för bekväm, eller för lycklig, så att Tarald togs ifrån henne och snart Sera med. Trots att hon försökt med alla medel att ha kvar sin flicka, men mutor verkade inte komma längre än några små korta stunder i taget. Även om det var dystra tankar så fanns…[Read more]

“Handel…” hummade Finn, som om han inte riktigt var säker på vad det innebar. Förstås hade han sett det i praktiken, i stånd och även mörkare affärer. Men att de skulle göra något som inte innebar att stjäla var förvånande samtidigt som det kändes uppfriskande.

“Mot främmande länder?” frågade han sedan försiktigt, lite skrämt kanske. Tänk om ha…[Read more]

Tyst satt Sera och lyssnade på både Merens och Dastans ord, nickade förstås när hon skulle och hummade medhållandes på andra saker. En egenskap hon hade lärt sig tidigt, att se ut att lyssna men ändå vara någon annanstans i tankarna. Inte för att hon fann det som de andra sa ointressant. Långt ifrån, men ändå hade hon svårt att låta tankarna va…[Read more]

blbläbläb

Erbjudandet verkade inte falla jägaren i smaken, han gav bara en grimas i frustration över mörkeralven som kommit i hans väg och lagt sig mellan honomo ch hans byte. Vaksamt såg han på Yazfein, övervägde sin motståndare, övervägde trollet. Även om han var beslutsma på sitt mål tänkte han inte offra sitt liv för en kamp han inte kunde vinna. Nå…[Read more]

Vad Maeve än hade tänkt såga hade Arand inte förväntat sig det skämtsamma hon kom med. Kanske ett bevis på att hon fortfarande fanns där under den hårda ytan och de hårda månader som passerat. Han skrattade, kunde inte hindra det, Arand den allvarlige vars mask bröts för ett ögonblick.
“Vindruvor och vin? Har ni barbarer ens sådant här?” frågade…[Read more]

Aenya som alltid verkade så rakryggad och säker på sin sak, säker på sitt mål och sin tro hade plötsligt en skugga av osäkerhet över sig. Något hon aldrig kunde visa i lägret förutom i de ensamma stunderna i sitt tält, om ens då. Nu då hennes gröna ögon höjde sig mot Bain som närmade sig fanns det något sårbart där, men kanske var hans ord t…[Read more]

När väl Gharf kom med motkrav verkade Vésiva likaså röra sig något obekvämt i sitt säte, som om hon inte riktigt tyckte om att inte fått veta att hennes svärfar hade sådana tankar. Lite irriterat såg hon för någon sekund ner på sin hand kring vinglaset för att sedan ta till orda innan någon annan hann förstöra det med mer krav, eller impulsiva ha…[Read more]

Gharf gjorde en liten gest mot sin hustru som för att bekräfta hennes ord. Neyir satt något spänd och stilla medan han väntade på vad Vesíva eller Isra skulle säga, och kanske kände han mer av Isras blixtrande blick än vad hövdingaparet gjorde. Gharf som alltid varit en enkel man som gick rakt på sak nickade som om saken var avklarad.
“…[Read more]

Egentligen hade hon inget behov av Barastars hjälp. Ayperos hade redan lovat henne fri lejd genom de dödas rike genom de blodsdyrkare som ännu levde där, de som var honom trogna. Men hon behövde Barastar på sin sida, hon behövde veta att de inte skulle ingripa mot henne när hon landsteg. Om det innebar att hon behövde låtsas som om deras hjälp sku…[Read more]

Den lilla knut som tycktes lösas upp i hennes bröst när han gick med på att följa henne hem var oväntad. Hade hon trott att han skulle tacka nej? Efter allt de gått igenom tillsammans så hade det varit oväntat, men kanske inte så konstigt ändå. Han hade gång på gång uttryckt sitt missnöje över att dras in i politik och konflikter, och gång på gång…[Read more]

“Korodors floden rinner långt in i Tharmad. Rätt långt kommer de där. Vatten borde vara tystare att röra sig igenom landet… Men å andra sidan vet vi inte om de odöda har utvecklats och kan vara en fara där trots allt. Kanske den hemska förbannelsen spridits dit med.” resonerade Renn, kanske lite mer för sig själv och Gharf medan hon slog sina…[Read more]

Arands ögon betraktade henne lite oroligt då hon gav ifrån sig sina läten och grimaser. Sällan såg man Maeve i ett sådant skört tillstånd, även om hon hanterade det bättre än de flesta. Trots sin slitenhet log han liksom henne, då hon smittade honom med sitt leende och ord om semester.

“Frostheim? Kanske utan att de döda hemsöker oss denna gång…[Read more]

De hade så klart fått en ungefärlig rapport om saken via Vesíva och Neyir, men Gharf var en simpel man som föredrog att höra saker direkt från källan. Så han nickade tankfullt då drottningen annonserade sina planer.
“Så många genom Tharmad kommer väcka de döda.” varnade han.
“Är ni redo för det? För det är inte en fiende ni kan trötta ut, de kom…[Read more]

Spektaklet framför Nenya fick henne att le, inte kanske det där söta och vackra leendet som man skulle kunna tro en adelsdam hade, nej det var nästan något groteskt där. Som om hon fann tanken över att det skulle kunna bli en strid där mer roande och att någon skadades eller dödades verkade inte då väga på hennes samvete. Men lika hastigt som…[Read more]

Den mörkt klädde mörkhåriga mannen gjorde en menande gest över adelsdamen då hon kom fram, en liten bugning som för att introducera henne. Kanske han var hennes eskort eller livvakt.
“Min ärade dam, jag försökte precis få dessa herrar att förklara situationen.” började han förklara då hon dök upp. Han sträckte på nacken och hakan då soldaterna våg…[Read more]

Om Ebbes irritation fyllde rummet som ett åskmoln verkade den ljushåriga mannen inte märka av det. Han hade ett sådant där irriterande ansikte som var svårt att inte tycka om. Skarpa käkar, ett stiligt och smittsamt leende, en inre glöd i de ljusa ögonen. Något som sade att det inte fanns några onda intentioner i något av vad han gjorde – el…[Read more]