Hans ord fick ett plötsligt skratt att lämna hennes läppar, ett helt uppriktigt sådant och inte alls helt otrevligt att lyssna på nu när det faktiskt verkade genuint. Han hade helt klart ingen slags takt eller känsla för finess och hon fann det underhållande efter så lång tid av lismande att hon helt enkelt inte kunde hjälpa sig själv. Att…[Read more]

Hon var uppriktigt förvånad över det plötsliga mötet, men hon kunde inte påstå att det var ovälkommet. De senaste dagarna hade varit ytterst långtråkiga och hon hade fortfarande inte hört några nyheter om sin syster eller vart hon kunde tänkas befinna sig, så när Vesvía bett om att få träffa henne så hade hon hoppat på möjligheten till li…[Read more]

Han har iakttagit hennes vandring upp för trapporna och in i slottet. Iserions kanske pampigaste byggnad men också den plats som gav den svartklädda mannen mest obehag. En plats där det surrade av ädlingar och intriger och hade det inte varit för hans nyfikenhet över hur hon såg ut nu så hade han aldrig någonsin satt sin fot där. Han vet att in…[Read more]

Kanske om hon hade lagt mer tid på att lära sig om Karms andra adelsfamiljer hade hon vetat vem denne Davant av Le’Brond var. Fast det verkade inte finnas något minne där. Fast, å andra sidan var det hennes bror som kunde sådant – inte hon. Strid och jakt hade alltid varit till hennes intressen. Att läsa innebar att vara still för länge. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, ett mörkt men genuint skratt. Om han hade sagt det till någon annan kvinna än henne, hade de tagit illa upp. För henne själv, var det snarare bättre att vara lite tyngre. Det visade att det fanns muskler och massa nog att kunna försvara sig mot någon best. Mänsklig, eller ej.

”Du har inte umgåtts mycket med…[Read more]

Frun. Tilltalet roade Nenya, det var sällan någon hade använt det tilltalet åtminstone på länge. Nenya Saelorians,  hade trots allt inte varit på många av adelns tillställningar – speciellt inte under det senaste året. I för sig hade alltid adelsfamiljen hållit sig för sig själva, på grund av deras sjukdom. Fast Nenya skulle snarare se det so…[Read more]

Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

Daermond
Satt man och letade efter något att bli förolämpad över, skulle man hitta det. Kvinnor! Han suckar trött, Daermond la inte någon större energi vid om han förolämpade en drottning och hennes demoniska knähund. Han brydde sig inte, hade aldrig gjort och skulle inte börja nu. Han var inte här för att småprata eller göra henne till lags. Hans…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Aine
Hon betraktade paladinen, för henne var han likt en öppen bok. Hon läste honom lätt, vid det här laget var hon van vid att andras känslor föll över henne som regn. Hon log och harklade sig besvärat. Poängen var att avsluta de affärer man hade. Att man hade chansen att säga farväl till nära och kära, om man hade några. Det var tämligen välkän…[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]

Konungen gav Aetas Saelorian en tacksam nickning över hennes kommentar, och en diskussion mellan Sandor och hans rådgivare fortsatte gällande eventuella planer och stadens olika styrkor och svagheter. Vad som tycktes som det säkraste valet var att bombardera staden med projektiler för att få ett hål i muren. Men faktum var att det kändes motbjud…[Read more]

Nhedenim betraktade dvärgen, som om han analyserade hela hans karaktär baserat på reaktionerna han nu gav ifrån sig över hans förslag. Givetvis var det ett vågat förslag, men allting hade en lösning.
‘Jag hoppades att du, mäster Vindálfr, redan skulle ha lyckats samlat på dig en skara äventyrslystna individer för det pådrag du hade annonserat om.…[Read more]

Saryenna nickade lätt åt hans ord, och gjorde en liten grimas.
‘Ja, en tid. Men det passade inte mig. Men vi gör vår plikt. Ett tag agerade jag som gränsvakt, hade du kommit hit några år sedan kanske det hade varit jag som tagit emot dig.’ sa hon med ett litet skratt.
‘Men jag stannade bara så länge jag behövdes. Mitt hjärta ligger i konsten oc…[Read more]

Hästarnas hovar slog hårt mot marken i följd av hjulen som gav ifrån sig ett nästan klagande, eller gnällande ljud. Efter det kom stanken. Stanken som fick den unga damen att rynka på sin känsliga näsa. Ett snett leende kom på hennes rosenröda läppar, lite road över människan som ras. De såg sig som världens herre, men för henne var det som bosk…[Read more]

Det fanns en liten glimt i Nhedenims blå ögon då han böjde sig fram för att betrakta kartan – eller kanske var det bara reflektionerna från elden i värdshuset och den lilla glöden i pipan? Ett litet rökmoln lämnade hans läppar då han tog pipan från munnen. Han hummade lite för sig själv medan han studerade kartan och lyssnade på dvärgens ord, v…[Read more]