Att han var misstänksam var inte svårt att se. Fast hon verkade mindre berörd av det, vad skulle han göra? Han verkade inte allt för stridslysten. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga. Vem hon var? Hade de inte nyss talat om detta. Åtminstone förvirrade det henne. Kanske hon hade gjort honom obekväm. Hon skrockade till lite innan hon ryckte på a…[Read more]

“Ett parti av Dunk 23! det slår sällan fel!” utbrast Vésiva. Åtminstone gjorde det inte det när hon lät sina rappa fingrar fuska sig till en vinst. Även om hon då och då, var tvungen att spela på en förlust. Annars vore det för enkelt att uppfatta att hon fuskade. Hon suckade tungt till. Hennes ben var trötta, det var hon tvungen att medge och i…[Read more]

Det var längesen hon hade hört någon kalla dem för Ish’daalar och hon höjde lite oförväntat på ena ögonbrynet. Okonventionella, det var väl ett ord att beskriva det. Säkert ett som få hade valt. Groteska, hemska och tortyr hade nog andra placera där. Eller rent utsagd ondska och mörker. Hon hade ett roat, snett leende i sitt ansikte och bet…[Read more]

Hon öppnade munnen för att snäsa tillbaka på kaldrländska, men knep snabbt ihop läpparna igen när Sera började tjafsa med prästinnan. Yazfeins förslag om att följa med på det lilla möte som de andra två uppenbarligen planerade att ha föll henne inte helt i smaken, men nu var hon nyfiken. Förbannad vare hennes nyfikenhet. Hon hade sina egna bekym…[Read more]

”Inte vi, din mörkeralv” svarade Sera enkelt tillbaka på kaldrländska till Maeve. Som om det skulle vara uppenbart. Det var inte svårt att se att lappen var ämnad att mörda Maeve. Likt som hennes bror. Råttor var det, som lämnade det sjunkande skeppet. Åtminstone fick de något svar på frågan, vem de var ute efter. Även om det fanns en liten l…[Read more]

Ett möte med Sandor Thaldwin. Hon hade tyckt att det kändes lite väl formellt, men det här var inte alls likt den typen av krigsföring som hon och hennes folk förde, det var alldeles för mycket runt omkring, mycket mer som behövde ordnas innan det var dags att ge sig av, och således behövdes ett möte. Hon hade svurit honom sina yxor när hon fö…[Read more]

Nå, de skulle kanske kunna resa, se mer av världen, men hon var inte säker på att det var vad hon ville. Hon visste nog inte riktigt vad hon ville, mer än att hon ville vara med honom. Om hon kunde leva ett stillsamt liv med honom i Hannadon så skulle hon antagligen kunna vänja sig vid mindre intriger, mindre hemlighetsmakeri, mindre uppdra…[Read more]

Det är inte enbart Nicholas som är fundersam men där lord Breslau håller en lugn min och inte visar mycket av vad han känner och tänker så är Jarek mannens raka motsats. Blicken som synar sändebudet är skeptisk och vaksam där han sitter med handen lätt om tygeln till sin dansande häst. Man kanske skulle ha väntat sig en viss nedtoning, en…[Read more]

Trots att de talat igenom det om varit var det svårt för henne att lägga bitterheten och ensamheten hon känt under så många år bakom sig. Hon menar egentligen inget illa med orden hon ger Sandor men hon kan inte låta bli. Hon trodde kanske inte att han lidit så som hon gjort, han hade haft sitt medan hon ständigt blivit undanskuffad och inte räkn…[Read more]

Ibland undrar han om hon känner honom bättre än vad han själv någonsin gjort. Förvånades ständigt över hennes förmåga att verkligen se honom, se andra och det var bara en av alla de saker han älskade hos henne. Han lutar sig in mot hennes hand och sluter ögonen kort, njuter av hennes beröring innan han ser upp igen och möter hennes blick. Ett lit…[Read more]

Hon verkade mer avslappnad än hon egentligen var där hon satt bakåtlutad med armarna vilandes på fåtöljens armstöd och vinglaset i ena handen, balanserande precis på änden av den ena stolsarmen. Hon utstrålade en slags säkerhet och nonchalans som hon helt ärligt inte visste om hon faktiskt kände, men om man låtsades tillräckligt länge så skull…[Read more]

Izotar nickade lugnt, det var inte mer än resonligt och han förväntade sig inget annat. Han böjde huvudet i en nickning då hon lät honom sätta sig och han gjorde det med vinglaset i hand. Tyst doftade han på det och suckade lätt igen, denna gång av någon slags lättnad och melankolisk sorg.

‘Din mor och jag brukade dricka detta vin.’ sa han, tys…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle brusa upp vid hennes ord, men han var förvånansvärt lugn, kanske ytterligare ett tecken på att hon faktiskt inte alls kände denna man som skulle föreställa hennes far. Men… Han var här nu, som han sade, och trots allt hon ville känna och säga så kunde hon inte avfärda honom helt, men heller inte lita blint…[Read more]

Izotar rynkade på ögonbrynen lätt åt hennes hårda ord, men lät de inte egga upp honom eller göra honom irriterad. Han kunde förstå hennes ilska och irritation efter allt hon varit med om. Frågan var om han kunde göra bot på det eller inte. Där tvivlade han på sin egen förmåga, men han kunde inte ge upp hoppet. Än en gång visade hans ålder och li…[Read more]

Det kändes tämligen overkligt att möta den som skulle föreställa ens far på viset som hon gjorde det. Hon borde ha gråtit, skrikit, varit arg, kanske till och med trotsig, uppfylld av alla de känslor som en gång bubblat inom henne, som både längtat efter och hatat sin far för hans frånvaro. Men hon stod bara och betraktade honom medan han talade,…[Read more]

Izotar betraktade hennes rörelser utan att själv röra sig. Det var svårt för honom att stå där, då det var så mycket som gått fel – och då det fanns så mycket som han önskade att vore annorlunda.

‘Mitt agerande förra gången vi sågs var ovärdigt, och för det ber jag om ursäkt. Jag var… överväldigad av sorgen och ilskan beskedet om er mors…[Read more]

Hennes grå ögon följde hans varje rörelse och vilade kanske lite extra länge på de vapen han lade framför sig på golvet, väl medveten om att han knappast skulle behöva dem för att skada henne, men det var en viss förbättring om man såg till hennes chanser att överleva ett sådant möte. Hon snörpte lite på munnen och ställde ifrån sig sitt ving…[Read more]

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett t…[Read more]

Izotar var lugn och verkade inte bekymrad över hennes hot. Då han tidigare varit spänd, ilsken och överväldigad av sorg bar han nu ett lugn och tålamod som bara kom med den långa ålder han hade bakom sig.

‘Ord som borde blivit sagda länge sedan, och ord som inte blivit sagda alls, om du är beredd att lyssna.’ sa han stillsamt, och drog sin kling…[Read more]