Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.

”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]

Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]

“Han är inte min pojkvän.” konstaterade hon mellan sina tänder. Nästan som en väsande katt. Något som sårat henne innan, men snarare hade en kärlek för både Isra och Ayperos blommat fram. Partner… var väl snarare det rätta ordet och hon justerade hur hon satt så att hon kunde följa Ambrosina i sin blick.

Ett litet skrockande lämnade henne…[Read more]

“Du lever väl och andas magi. Hela vår ätt är väl ändå magisk?” Hon log medan hon följde sin kusins indikation och märkte att det hade runnit ner på mungipan. Hon drog ett finger över vätskan och förde in det i munnen sin när hon var färdig med flaskan.

“Din pojkvän hade inte funnits i världen vår nu utan magi, visst?” Hon vandrade runt bor…[Read more]

Döden hade aldrig riktigt skrämt Nenya. Speciellt inte efter all sina år i strider och de liv som hon själv tagit igenom åren. Men ändå… det nästan stack lite i näsan och fick henne att rynka något på näsan när hon lät blicken vandra över rummet. Det fanns mycket att se och analysera. Inte direkt ett ställe som hon hade tänkt sig att sin kusi…[Read more]

Lite retsamt blinkade hon med ena ögat åt deras leksamhet. Fast det fanns ett litet allvar där med. Trots allt var hon dyr. En av de dyraste. Hon visste minsann vad hon var värd och dessutom vägrade hon att ta tjänst utan sin gamla svärdsmästare. Han hade varit vid hennes sida så många år och att han förfallit i alkolism nästan – ja det gjorde m…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rysa till lite över sättet hon så försiktigt lät sitt finger stryka längs med formen av hans öra, liksom blicken hon hade för honom där och då. Det var så milt och försiktigt, en typ av beröring han absolut inte var van med… Nästan som en viskning, sättet hon rörde honom. Liksom henne kände han den vibrerande energi…[Read more]

“Magi!” Upprepade Ambrosina med aningen mer glädje än Nenya. När de båda var inne i gången stängde hon dörren efter sig. Så snart dörren var helt stängd och Ambrosina släppte den förändrades den trånga korridoren som om man klev igenom en dimma och det var inte längre det de först hade sett. Väggarna försvann som om de vore rök i vinden och avslö…[Read more]

Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen när hennes kusin verkade ha sina tankar någon helt annat ställe. I ena stunden erbjuda sin hand, i andra stunden inte. Hur ögonlocken nästan nuddade varandra. Förstås brydde sig Nenya inte om hur svag hon var i stunden, eller för den delen artigheten med handen. Hon var en stark kvinna och vampyr. Me…[Read more]

“Överstökat? Du behöver inte få det att låta så trist att umgås med mig.” Hon flinade till och klappade Bain på axeln innan hon själv reste sig upp. Hon böjde sig över sin talrik och skopade i sig allting som fick plats i hennes mun som hastigast innan hon förde blicken till potatisen han lämnat ifrån sig och tog tillbaka den för att äta som fä…[Read more]

“Jag är alltid hungrig, men just nu lite extra. Men jag har gott om mat hemma, det mesta borde fortfarande vara ätbart!” Hon log åt henne och ledde snart in Nenya på en trång sidogata. Efter lite ytterligare vandrande svängde de snart in till en gränd med en mur några meter hög framför dem. Ambrosina klättrade upp på trälådan som stod ställd m…[Read more]

“En aptit för magi och kunskap?” frågade Nenya med ett höjt ögonbryn, väl summerat förstås men också lite nästan kaotiskt. Mycket på lite tid och det lät som mycket tid att hitta sig själv. Eller vad man nu skulle dra för slutsats på det hela. Nästan förvånat såg hon på handen som var öm. Något som hon inte riktigt hade väntat sig och det f…[Read more]

“Hur summerar man flera år? Inte länge efter att du lämnade lämnade också jag. Stämningen var lite obekväm. Jag reste runt lite, träffade världen och alla dess väsen. Fick en aptit för magi och kunskap. Smakade på lite av det världen hade att erbjuda. Kom tillbaka hit. Provade på lite konst. Var sömmerska. Blev tagen av präster. Och nu hittad a…[Read more]

Så klart. Hon hade hört det hundra gånger om, om inte tusen. För att skaka nätt på huvudet så att den svarta flätan flög omkring henne och slog Ambrosina något på armen. Onaturligt  lång kändes hon och det var något med henne. Förstås hade hon aldrig riktigt förstått vem det var hennes faster hade haft barn med. Kanske en jätte?

“Åh ja, ber…[Read more]

“Kanske var det för att de förstod potentialen som de blev rädda? Jag förstår potentialen och jag är knappt vuxen.” Hon log åt henne. Nu när de gick bredvid varandra på gatan blev det tydligt hur mycket längre Ambrosina var. På två meter, onaturligt uppnådd längd som det verkade på proportionerna såg hon lite ner mot Nenya när de pratade.

“Det b…[Read more]

Ett skratt lämnade Vingas läppar och hon slog ihop deras stop så att ölen skummade över på deras händer och hon skakade lätt på huvudet åt hennes ord. Förstås lät det lockande, allt för lockande. Men samtidigt hade hon väl en plikt mot alverna? Ett som hon hade i åminnes tider. Och nu var det trots allt en av de svårare tiderna för dem.

“Åh, h…[Read more]

Lite road åt hennes envishet skrockade hon till för att röra sig snabbare och smidigare upp för att se sig omkring på gatorna. Åt hennes första kommentar ryckte hon lätt på axlarna – det var inte direkt vad hon hade planerat. Trots allt trodde hon det var hennes faster där och inte hennes barn. Men ändå var hon rätt nöjd med utfallet.

“D…[Read more]

“Jag kan gå själv,” Hon fnös till och började gå med lite raskare takt trots att det gjorde ont. Kanske fanns det en gnutta stolthet i Ambrosina som ville visa för sin kusin att hon inte längre var ett barn. En absurd sak att bevisa, det var uppenbart, men någonting kliade i bakhuvudet och hon ville ändå bevisa sig i den här saken för Nenya. Men…[Read more]

Sandors ögon var fästa på henne, den delen av en kamp som var mental och avläsning – nästan mer avgörande än den fysiska förmågan. Deras fötter rörde sig unisont då den ena försökte närma sig den andra, då de höll avståndet eller försökte närma sig varandra medan den andra höll avstånd. Detta kändes dock mer allvarligt än en typisk duell, trots a…[Read more]

Allvarsamheten hos dem båda fick Nenya att rynka något på sin näsa, som om det smakade bränt i hennes mun. Hon reste sig upp och gick först fram till Isra för att lägga sina händer omkring hennes kinder för att långsamt stryka hennes kind med sin tumme. En varm blick, med en retsam glimt där, som mötte Isras gråa ögon.

“Så söta ni är som oroar…[Read more]