Bodil lekte med Arands kommentarer om Aslög och studsade dem mot de många sagorna hon hade vuxit upp med. Hur han kunde säga allt det där utan att dra slutsatsen att det var gudarnas arbete i verket fick henne att för bara ett ögonblick tvivla över hans kompetens, även om hon hade sett den med sina egna ögon. Hon kunde ofta själv tvivla på gudarn…[Read more]

Eir var distraherad av sina egna tankar, så var oförberedd på att plötsligt känna Joijs tumme mot sina läppar och ryckte till, men smaken som var kopplad till den skickade rysningar genom kroppen och Eir fick hämta ett ofrivilligt andetag när smaken väl satt sig. Liksom Joij hade Eir känsligare sinnen och kunde känna av detaljer i smaken som…[Read more]

Det hade inte varit menat att Arand skulle höra det hon bad Bodil om, men hon borde väl ha kunnat räkna ut att han skulle tjuvlyssna. Men det gjorde detsamma, hon skämdes inte över att be om det, trots allt så betydde han alldeles för mycket för henne för att hon skulle låta honom ha ihjäl sig på grund av henne. Så hon reste sig bara hon också oc…[Read more]

Hon behövde inte dela ett band med Nenya för att se självömkan och skammen hos Nenya. På samma gång som hon kände ett visst mått av sympati för henne så kunde hon heller inte låta bli att känna frustration. Hon försökte tänka på det Ayperos sagt, att Nenya inte varit vid sina sinnes fulla bruk, att det var häxan som vridit hennes tankar och fått…[Read more]

Fier. Inte ett namn Eir hade hört talas om, men ett namn hen lade på minnet. Eventuellt syftar det på den andra vad än det var som Joij delade kropp med, men Eir valde att avvakta med att uttrycka nyfikenhet kring det tills läget var annorlunda. Hen skrattade dock när det kom till kommentaren om doften och vad Eir behövde och hen kunde inte ljuga,…[Read more]

Eir förde en hand längst kinden Joijs och log ömt åt henne. Hen höll den andra handen bakom huvudet hennes lugnt, uppskattande av känslan från Joijs tunga mot huden sin och lutade sitt huvud fram för att kyssa Joij på huvudet.

“Jag lovar att mätta din nyfikenheten när vi är klara.” Om Joij fortfarande litade på Eir efter allt avslutats så…[Read more]

Det kändes… rimligt, på något märkligt sätt. Det förklarade åtminstone mycket av det märkliga beteendet Eir sett i Joij under tiden de umgåtts. Då Joij kom närmare lade Eir en arm runt henne och när Joijs tunga berörde Eirs läppar valde hen att besvara och förde en hand bakom Joijs huvud för att sedan dra henne till sig, Eirs läppar mot Joij…[Read more]

Eir unnade sig en lång titt på kroppen som kröp förbi henne, lät blicken vila på Joijs form, fascinerande runor och nakna delar båda tills dess att Joij vände blicken mot henom. Hen mötte blicken med ett leende och en nyfikenhet genom att luta sig framåt lite lätt.

“Såklart du är bekant med Fae. De mest intressanta bland oss är!” Hen flinade o…[Read more]

Istilwys vickade på huvudet fundersamt när han talade, ett höjt, nyfiket ögonbryn talande sitt tydliga språk. Dels trodde hon inte på honom, att han underhöll hennes frågor som han gjorde, sakerna han sa. Orden kändes inte tomma nog för att komma från någon som inte längre hade en egen vilja, eller åtminstone ett någorlunda fritt sinne, dock ha…[Read more]

Arand såg på Maeve när hon log det där sneda leendet som han börjat tycka om – mer än hennes ilska och vrede, och han besvarade leendet – långsamt, nästan motvilligt, men ärligt och äkta. Det var ett sådant där leende som bara några få hade fått se honom visa på riktigt. Han lät det stanna kvar ett ögonblick, som om han lät henne förstå att h…[Read more]

Han stod stilla medan hennes ord rann ut som gift lindat i honng, sakta men ofrånkomligt. Hon talade om frihet, om val, som om dessa saker ännu hade någon makt över honom. Men Izotar rörde inte en min. Luften tycktes bli kallare omkring honom, som om det var själva mörkret i grottan som andades i hans ställe.

När han till sist svarade var röst…[Read more]

Eir stirrade på kroppen som avslöjades framför henom och tappade sina ord för ett ögonblick. Kroppen var vacker, helt klart en kropp Eir gärna uthärdade närmare sällskap av vid tillfälle, men kroppen fascinerade henom inte lika mycket som runorna. Kroppar av alla slag hade Eir sett förr, men märken så som de där var någonting nytt. De mer än krop…[Read more]

Eir tappade andan när händerna tog tag i midjan på henom och hen var tvungen att sakta ner sina tankar och bara andas några sekunder. Hen förde sedan ner sina korsade armar och tog tag i Joijs handleder ömt, för att föra dem bort från kroppen sin. Hen log varmt åt Joij och såg rakt in i ögonen. Ja, Eirs kropp i princip skrek efter att få agera ut…[Read more]

Gwyn skrattade till. “Kan inte protestera mot det. Jag har mardrömmar där jag begraver världen i eld. Hyperboliska såklart, men nog oroar jag mig allt.” Hon klappade henne på ryggen försiktigt. Snart nog var de två vid en gång in i bergen som hade träbalkar höjda som blockad. Inte så pass blockerande att man inte kunde gå dit, det var inte förbju…[Read more]

Zifri frustade till glatt och började vandra i riktningen som hon studerat lite tidigare. Hon hoppades åtminstone att det var rätt väg de färdades i, hon ville inte gärna komma vilse i öknen, hon var verkligen inte gjord för den här hettan, även om det hjälpte ordentligt av att bokstavligen vara en kamel i stunden.

Resan pågick ganska länge, de s…[Read more]

Efter en lång stund av nedåtgång för trappan kom de fram till en mindre sal med gångar som spred sig i alla riktningar. “Titta här,” Började Eir och log åt Joij samtidigt som hen närmade sig ett av de många ljusen på stake som var utplacerade längst alla gångar och längst väggarna i salen. Hen höll sin hand rakt över ljusets flamma och flina…[Read more]

Ayperos satt tyst en stund efter att Nenya försökt tala men tystnat. Han kände hennes oro i luften, som rök från en pyrande glöd, och genom deras mentala band sköljde hennes självtvivel över honom som kallt vatten. Ändå sa han inget om det. Han försökte inte mildra eller förklara. Världen hade brunnit nog omkring dem redan.

Iställ…[Read more]

Eira höll kvar handen om Livs lite för länge, trots att hon kände hur orden mellan dem bara gjorde luften tjockare. Hon ville inte släppa taget. Ville inte låta henne gå iväg utan att försöka, utan att säga något som kunde hålla dem kvar på samma plats, om så bara för ett ögonblick till. Trots att hon hade försökt att vara… nå lite frånvarand…[Read more]

Llwyd drog fingrarna genom sitt  hår och spottade i mossan som för att bli av med den unkna smaken i munnen. Blicken var smal som knivsegg när hon såg sig omkring.

“Jaja… stå inte där och lukta på blommor,” muttrade hon till Joij, även om rösten var halvhjärtad. Hon hade inget emot att skepnadsskiftaren var mer djur än folk ibland.  Någr…[Read more]

Trots att hon varit halvt medveten om allt, hade Nenya hört orden de yttrade mellan varandra. De brände fortfarande i hennes medvetna, och det var inte många sekunder som hon vågade möta deras blickar. Den rörde sig hastigt ner mot marken, som om hon inte riktigt kände att hon hade rätten att göra det längre och osäker på att ens hälsningen…[Read more]