Det dröjde inte många steg innan en ung tjänarinna mötte henne med en simpel nigning och tog henne igenom de många korridorer som fanns där. Trots den unga åldern verkade hon inte allt för skrämd över uppsynen av främlingen. Några steg i taget innan hon vände huvudet över axeln så att de bruna flätorna slog lite omkring henne. Till slut, efter vad…[Read more]

Ayperos lät Tipums ord sjunka undan i ångan innan han tog till orda. Vattnet vilade tungt mot hans hud, men rösten bar som alltid, dov och mörk, likt sten som spricker i hetta.

“Ett vackert par, säger du?”
Leendet som följde var snett, utan värme men med farlig botten.
“Så talar den som vet att han alltid blir åskådaren, aldrig den åskådade.…[Read more]

Faegrim kliade sig under hakan medan han tog in förklaringen som gavs. Ja han hade ju på något vis aldrig riktigt trott berättelsen om könsbytet själv, samtidigt som han av sin godhjärtade natur inte ville tro att Kathryn ljög. Det var en märklig berättelse, en som han inte riktigt visste hur Tussie skulle reagera på. Han sneglade först på T…[Read more]

Nenya lät fingertopparna dra genom vattnet, som om hon sökte orden där spegelbilden bröts. Rösten var låg, nästan försiktig, men den bar en ton av envishet. Som om hon verkligen ville hitta tillbaka där de en gång hade tappat bort sig.

“Jag tror att de kan följa dig, Isra. Inte för att de saknar ledare, utan för att de har väntat för länge på at…[Read more]

Det var inte svårt att höra den där annorlunda betoningen på orden som mannen hade, han var inte därifrån. Stövelmaskar också, då var förmodligen främlingen lika borttappad som han själv. Just hans tur. Han korsade sina armar och försökte fnysa bort ett hårstrå ifrån sina läppar, som var mer eller mindre satt fastklistrat.

“B…[Read more]

Llwyd kisade mot Joij, som nu pekade med hela vargkroppen i riktning mot bergen. Det var något nästan komiskt i det, som en överdrivet dramatisk hund som fått syn på en hare, men hon skrattade inte. Inte den här gången, eller jo, kanske lite inombords.  Hon reste sig långsamt, lät handen glida från knäet upp till höften där dolken vilade i sin…[Read more]

Lite skeptiskt såg Tussie först mot kvinnan som talade och sedan mot Faegrim. Osäker på om det verkligen var sanning, men lite smickrande var det nog. Trots att det kändes lite för bra. Hennes svans rörde sig långsamt vid fåtöljens kant, som om hon var lite missnöjd ändå.  Sedan höjde hon lätt på ögonbrynet och såg mot kvinnan som talade så fort…[Read more]

Något inom Brenn sken upp lite när han fick stanna kvar i sällskapet till främlingen, för visst hade han inte sagt sitt namn ännu? Blicken vandrade lite mot det nöjda djuret som han försiktigt strök över huvudet efter att den nosat på honom. För att ta en klunk av ölen själv.
“Visst är det gott? Hon vet allt vad hon gör i köket. På något sätt hi…[Read more]

“Vi börjar med tvivlarna.” Hennes blick svepte över de arbetande männen med samma fokus som ett rovdjur mäter sitt byte, och hon nickade godkännande åt Maevan.

“Ingen lämnar grottan innan jag är tillbaka.” Hon gick med självklar pondus mot arbetsbordet, letade fram en vacker, ceremoniell dolk med svart blad och lät den sjunka ned i skuggan v…[Read more]

Ville hon tappa tänderna? Nej tack. Hon log försiktigt åt svaret.

“Jag hade nog drunknat i frid, ja.” Hon fnyste till och gned sig längst näsryggen, ögonen slutna tungt från en huvudvärk hon hindrade från att slå till. Hennes andra hand höll hårt om det nu tomma glaset. Skönt som det var att prata skit om resten av besättningen, så var det inte d…[Read more]

Nenyas ord fick henne att rynka lite på näsan, men hon hann inte säga något innan Ayperos gjorde det och hans ord lättade upp stämningen en aning, även om de speglade något mörkt, något som de flesta kanske inte skulle kalla för uppmuntrande.

Likaså fick Tipums ord henne att flina lite och hon nickade tacksamt åt honom. Även om Ayperos hade…[Read more]

Hon hade spenderat natten djupt försjunken i tankar, tankar som då och då avbrutits av en påtvingad slummer när hennes kropp slutligen krävde det. Hon visste att gryningen skulle komma förr eller senare och med den skulle också hennes eget öde avgöras.

Och gryningen kom, och med den kom också Arand tillbaka till deras lilla läger. Han såg trött u…[Read more]

Faegrim såg på diskussionen mellan de två, lite generat och förvirrat på samma gång, som om han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Han var så klart dragen till Tussies närvaro, men ville heller inte att hon skulle tro det fanns något romantiskt mellan honom och den unga kvinnan. Ja, den unga kvinnan som dessutom hade en identite…[Read more]

Blicken vandrade mot Faegrim kort, leendet inte alls lika roande som han tycktes tro och hon lät sin svans långsamt dras undan ifrån honom. För att fnysa lätt.

“Jag som trodde att du var här för mig.” sa hon och korsade sina armar för att göra en gest framför sig. Inte direkt något som  skulle vara prioritering just nu. Inte just nu.

“Nu ta…[Read more]

Faegrim satt kvar, stilla som om han höll på att vägas av två vindar från olika håll. Han kände Tussies svans slingra sig runt hans ben, en varm och välbekant tyngd som fick gamla minnen att vakna som slumrande kol under aska. Samtidigt såg han på Kathryn, där hon satt med ryggen spänd som en bågsträng, ögonen vaksamt fästa på den märkliga gestalt…[Read more]

Uppenbarligen var Tussie inte allt för road av situationen. Människor hade alltid en tendens att krångla till det och hur de alltid tycktes tro sig vet bäst. Dessutom allt för otrevliga. Hon höll täcket som en mantel kring sin rygg när hon kröp upp mot Faegrims sida så att han var emellan de båda kvinnorna. Obrydd över hur hennes kropp var naken d…[Read more]

Faegrim stelnade till. Han hade anat en replik på väg till Kathryn, något halvt formulerat som kunde lindra hennes oro. Men skuggan i dörren rörde sig, och där stod Tussie.

Täcket svepte kring henne likt en alltför stor mantel, blommorna i hennes hår doftade som de där ängarna de korsat på väg ned från bergskammen, den gången då bergakungens kr…[Read more]

Innan hon helt hade lämnat Faegrim dök en annan figur upp ifrån Faegrims sovrum. Inlindad i täcket som nästan såg ut som en alldeles för stor klänning till skogstrollet. Håret, precis som den mörkare huden som man såg, var fylld med vackra blommor i olika färger. De gräsgröna ögonen betraktade kvinnan som var på väg ut och hon slog till Faegri…[Read more]

Ayperos lät vattnet omsluta honom som en mjuk men obeveklig hand, kände hur värmen sög sig in i muskler och senor och löste upp knutar han inte vetat att han burit. Det var som om kroppen, detta jordiska skal han så ofta förbisåg, plötsligt mindes vad den saknat. Ångan steg kring honom, grumlade luften och svepte rummet i en drömsk ridå, men…[Read more]

Alva var inte långsam med att följa och svepte glaset likaså, lite hårdare satte hon ner glaset. Så hårt att värdshusvärden sneglade lite oroat på att ännu ett glas skulle gå sönder. Roat flinade hon över minnet, ett som Alva själv redan hade lagt så långt bort att de inte var lika enkelt att plocka upp. Ärligt talat mindes hon inte heller varf…[Read more]