Ett brummande skratt lämnade hans läppar och han skakade på huvudet åt hennes ord. Nu började det nästan bli alldelles för djupt för hans egna smak. Men på något sätt fann han det i sitt tycke, ändå. Ögat betraktade hennes gnistrande hud och hår. Allt väldigt olikt ifrån vad han var van med förstås. Det var inte förrän nu han hade lagt märke till…[Read more]

Han hade varit fokuserad på prinsarna som var på ett intensivt ställe i sin kamp för att lite roat höja sina ögonbryn lite förvånat och kröka sina läppar till ett roat leende.

“Nå, de ser inte allt för farliga ut, hm?” påpekade han med en lekfull blinkning för att sträcka på sig för att se när Asgeir höll ner Eirik. Det kändes som om alla omkring…[Read more]

I ett kanske lite osmidigt sätt att undvika hans fråga nickade han lätt och sedan mot prinsarnas kamp. Trots allt ville han inte missa den. För när senast, om ens aldrig. Hade de gjort något sådant?

“Följ med, jag talar gärna vidare.” sa han med ett svagt leende och började röra sig ut, men stannade då och då för att kasta blicken bakåt mot hen…[Read more]

Hennes frågor fick honom att bli ännu rödare och Torbjörn visste inte riktigt vad hon skulle säga men till slut kunde han inte rå för att skratta lite nervös.

“Bara för att du är… så sö…t” sa han, men han knappt avsluta sin mening innan folkmassan strömmade ut och lite lättat andades han ut. Förstås ville han gärna skåda vad som skedde, men h…[Read more]

Blicken fastnade något förtrollat på hennes lår och de vackra fjällen som skimrade i det skimrande ljusen runt omkring dem båda. Förstås blev hans rodnad ännu mer röd efter hennes uppvisning och han kom av sig först innan han log lite dåraktig nästan mot henne och ryckte på axlarna.

“Alla lär sig, inte sant? Och man skulle inte ha historier om v…[Read more]

“Inte? Det finns flera sätt som kroppsdelar kan hålla en varm.” påpekade han med ett litet snett leende, för att sedan rycka lite lätt på axlarna åt hennes svar som lämnade det åt honom att göra smutsgörat. Om man nu skulle se det som det. För honom gjorde det vilket som. Vad var skillnaden på dem eller djur? Människorna själva såg väl inte den li…[Read more]

Han harklade sig lite obekvämt fortfarande. Så han hade inte förstått fel. Trots att frågan var kanske något de flesta tänkte på när man först såg honom. Igen kliade han sig något i nacken och en liten rodnad klädde hans kinder.

“Eh… Nej. Upreppande slag. Knytnäve” påpekade han och demonstrerade genom att knyta sin näve för att harkla sig obe…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

Kartritare? Bortlovad till en viktig typ. Torbjörn försökte få in allt, det var lite svårt med hennes dialekt. Men kanske han inte riktigt passade in i hennes sällskap. Han var trots allt ingen jarl eller någon viktig person. Han nickade lätt, för att visa att han brydde sig om henne och hennes ord.

“Underliga seder? Vi?” fnös han, som om han int…[Read more]

Det var inte svårt att känna igen kammaren som hon hade placerats i. Allt för många gånger hade hon följt sin mor hack i häl när hon passade upp på kejsarinnan när hon var för liten, innan Okaji födds till och med. Allt gjorde henne obekväm. Även om hon måste erkänna att hon hade saknat den sköna sängen, de rena ytorna… Men allt kändes tomt…[Read more]

De hade inte många minuter att spara om de skulle klara av sitt mål. Eller ja, kanske det enbart var hans mål? Hon verkade inte lika glad i tanken att räddas som Faram hade trott. Milt strök han hennes toviga hår när hennes huvud pressade sig mot hans kropp.

“Så ja… Det kommer bli bättre. Och snart är det mörkt…” hummade han, tyst. Kanske lit…[Read more]

Åt hennes berättelse skakade Vinga på huvudet. Förstått sorgligt, men hon var säkerligen inte ensam om något sådant. Lite fundersam på hur mycket hon skulle lägga sig i egentligen. Men om hon inte var på någon sida… det var ävl en sida det med?

“Fyll henne inte med för mycket dumt nu, Aenya.” påpekade hon med ett litet leende för att se på…[Read more]

Noga lyssnade Nenya på både Isra och Ayperos. Även om det kanske inte såg ut så till en början när hon hade sitt nonchalanta sätt där hon drack lite av vinet och lutade sig tillbaka med ett retsamt snett leende på läpparna. Ett leende som säkert retat spader på många adelsmän som trodde sig ha övertaget om henne. Vid Ayperos fråga höjde hon på ögo…[Read more]

Torbjörn skrattade till. Ett brummande skratt, som var mörkt och hjärtligt. Men i hennes närvaro något nervöst med. Hade Ylvas ord kommit innanför hans tankar? Förbannade jänta. Han nickade något uppmuntrande åt hennes sätt att försöka finna orden och försökte att tyda dem.

“Smed ja och vad gör du?” frågade han, samtidigt som han gestikulerade…[Read more]

Förstås var det svårt att övertala Okaji att släppa hennes axel, men Toku klämde hennes hand milt och försäkrande att det skulle gå bra med ett svagt leende och en uppmuntrande nick. Så som hon hade gjort så många gånger innan. Även om hon kände en bitter avsmak av situationen. Någonstans inne i huvudet skrek hennes undermedvetna att något var f…[Read more]

“Ångra mig för att du ska gnaga hål i huvudet med ditt tjat?” fnös Faram, trots allt hade de haft en liknande konversation när de var yngre och Naira hade sagt samma sak när de skulle ut på en handelsresa. Men till slut hade hon fått stanna hemma – och det resulterade till detta. Det hela gav honom en dålig eftersmak i munnen. Om han bara hade stå…[Read more]

Går inte?  Hennes ord förbryllade honom. Ännu inte några lovord eller ens ett tack. Inte för att han begärde allt för mycket. Trots allt var han där nu. Vad mer kunde hon begära? Han skakade nätt på huvudet. Stackarn hade blivit galen här. Förstås.

“Klart det går!” väste han mellan sina tänder och såg på henne.

“Jag bär dig om jag måste!”

Ännu ett par svordomar rörde sig i Farams huvud – däremot var han smart nog att hugga av dem innan de nådde hans tungspets. Istället log han, lite uppmuntrande mot honom samtidigt som blicken lite nervöst rörde sig bakåt då och då.

“Befriar dig, förstås! Jag skulle kommit hit snabbare, om jag inte hade varit på resande fot så länge…”  hu…[Read more]